Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Anställde ur telefonboken. När socialjouren hade personalbrist kallade chefen Ragnhild Ekelund in en vikarie utan att skriva avtal.

Socionomer hyrs in för 16 miljoner

Pengarna fortsätter att rulla ur kommunens kassa till de privata bolag som säljer stafettsocionomer. I fjol blev ökningen 64 procent jämfört med året innan. Socialjouren betalade 90 000 kronor för 14 pass utan att ens ha skrivit ett avtal.

17 bolag sålde i fjol stafettsocionomer till Göteborgs kommun för 16,5 miljoner kronor. Det är en kraftig ökning mot året innan och en ännu större ökning jämfört med 2014 då de inhyrda socionomerna kostade fyra miljoner kronor.

Hela beloppet är direktupphandlat eftersom kommunen inte har några avtal med bolag som säljer socialsekreterartjänster. Kommunens upphandlingsbolag har börjat arbeta med en upphandling av ramavtal, det är dock oklart när sådana blir klara.

LÄS MER: Socialtjänstens pengar går till riskkapitalbolag

Varierande timkostnader

Till dess köper förvaltningarna tjänsterna själva och tecknar avtal efter bästa förmåga. Detta gör att timpriserna, exklusive moms, varierar mellan 520 kronor i timmen (enskild firma i Västra Hisingen) till 863 kronor för Agila social care AB i Askim-Frölunda-Högsbo stadsdelsförvaltning.

Men ibland tas stafettsocionomer in utan att något avtal skrivits. Så var det i somras när socialjouren, som tillhör social resursförvaltning, hade personalbrist. En person plockades in och jobbade 14 arbetspass. Med moms hamnade fakturan på 90 000 kronor.

– Vi har slarvat. Vi har inget avtal på det här uppdraget, säger socialjourens chef Ragnhild Ekelund.

Bara en stadsdel klarar sin socialtjänst

Hon förklarar det med att en rundringning gjordes till några stafettbolag, som inte hade personal att erbjuda.

– Då ringde vi en tjej som tidigare jobbat som timvikarie hos oss, säger Ekelund.

Problemet, för kommunekonomin, var att "tjejen" nu var knuten till bemanningsbolaget Patia, varför timkostnaden blev 750 kronor.

Bland de tio stadsdelsförvaltningarna är det bara en – Majorna-Linné – som klarar sin socialtjänst utan bemanningsbolag. Jan Holmlund är socialchef i stadsdelen:

– Vi har jättegod kontinuitet här. Det är huvudanledningen till att vi klarar oss utan stafettsocionomer. Ganska många av våra anställda bor i stadsdelen, känner starkt för den och pratar med stolthet om Majorna-Linné. Det ger ett gott rykte som medför att både praktikanter och utbildad personal vill jobba här, säger han.

"Som tillfällig lösning är det bra"

Socialchefen har tidigare arbetat 28 år i Uppsala kommun där barn- och ungdomsenheten tämligen regelbundet använde stafettsocionomer.

– Som tillfällig lösning är det bra att de finns. Men för verksamhetens utveckling är de ett gissel. Och mindre kommuner har svårt att få erfarna konsulter, de får ofta nöja sig med nyutbildade, säger Holmlund.

I de övriga nio stadsdelarna varierar användandet av stafettsocionomer från 150 000 kronor i Örgryte-Härlanda till 3,3 miljoner kronor i Norra Hisingen.

Dyster bild

GP har talat med en erfaren socionom som arbetat länge som enhetschef på socialkontor i Göteborg. Hon ger en dyster bild av situationen inom socialtjänsten.

– Som enhetschef sitter man i en rävsax. Eftersom det är personalbrist är man tvungen att ta in nyexaminerade som får tunga våldsärenden som de inte har någon möjlighet att klara. Ofta är de så trötta att de knappt orkar stå upp. Man tänker 'en push till på henne, och hon faller'.

Sjukskrivningar och hög personalomsättning

Följden blir sjukskrivning, hög personalomsättning och krislösning med hjälp av stafettsocionomer.

– Det blir ingen metodutveckling och kunskapen växer inte i stadsdelarna. Det är kanske det som är den allvarligaste krisen inom socialtjänsten, säger enhetschefen, som begärt att få vara anonym.

Ordförandena för de båda facken som organiserar socialsekreterarna är överens om att ökningen av stafettsocionomerna är ett kristecken.

– Det är jättesynd men inte förvånande, en följd av att arbetsgivaren inte sett till att anpassa resurserna till arbetsbelastningen, säger Pia Björking Petersson, ordförande för akademikerförbundet SSR i Göteborg.

"Allt går för sakta"

Efter att arbetsmiljön i socialtjänsten uppmärksammats under senare år har vissa förbättringar gjorts: enhetscheferna har blivit fler liksom 1:e socialsekreterarna. Och byråassistenterna som det fanns gott om på socialbyråerna på 80-talet men sedan togs bort, har börjat återvända som nyordningen "administrativt stöd".

– Detta är bra. Men allt går för sakta. Kommunen är steget efter, säger Pia Björking Petersson.

Hennes kollega Sonia Koppen på Vision håller med, och påpekar att det inte går att bygga en stabil verksamhet på konsulter.

– Jag har hört många exempel på att konsulter inte bara kunnat gå in och beta av ärenden, utan det som de gjort har blivit fel och fått göras om i efterhand.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.