Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Socialdemokraterna får betala ett högt pris för makten

Socialdemokraterna får betala ett högt pris för att få med sig Centerpartiet och Liberalernas stöd. Stefan Löfven kan nog ändå känna sig som en vinnare. Men det är inte helt säkert att hela hans parti delar den känslan. Eller att Vänsterpartiet kan svälja överenskommelsen.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Sverige har ännu inte fått en ny regering – det förslag till avtal mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna måste först accepteras av alla fyra partier – men vi är mycket, mycket nära.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Och det fanns en viss symbolik i att det var Centerledaren Annie Lööf, och inte den blivande statsministern Stefan Löfven, som stod i riksdagens presscentrum och drog innehållet i överenskommelsen.

Mycket Centerpolitik

För väldigt mycket av innehållet i det 16 sidor långa dokumentet känns igen som centerpolitik. Till exempel ska regeringen inte driva ett vinstförbud i välfärden. Istället ska valfriheten värnas. "Reepaluutredningen begravs med besked" som Annie Lööf uttryckte saken på presskonferensen.

Partiet har också fått igenom en fri hyressättning vid nybyggnation, en uppluckring av arbetsrätten, ett tredubblat RUT-avdrag samt en grön skatteväxling.

Delar av innehållet under rubriken jobb, företagande och tillväxt slår rakt emot Socialdemokraterna och LO:s traditionella hållning. Till exempel ska krav på kollektivavtal för nystartsjobb tas bort.

Löfven har nått sitt mål

Ändå framstår Stefan Löfven på ett sätt som en lika stor vinnare som Annie Lööf. Förutsatt att de fyra partierna accepterar överenskommelsen kan han bilda en ny regering och återinträda som statsminister för en andra mandatperiod. Men vad viktigare är: S-ledaren har nått fram till det han strävat efter ända sedan han tillträdde som partiledare, att splittra Alliansen och krossa blockpolitiken.

Exakt hur krossad blockpolitiken verkligen är återstår dock att se. Centerpartiet och Liberalerna kommer inte sätta sig i regeringen, utan bara släppa fram Stefan Löfven mot löfte att innehållet i överenskommelsen kommer att bli verklighet. I övrigt beskriver Annie Lööf Centerpartiets roll som ett oppositionsparti, som ska driva på för "liberala reformförslag".

Hårt kritik från alliansvänner

Och trots att hon nu är beredd att släppa fram Stefan Löfven var Annie Lööf inte beredd att dödförklara Alliansen. När hon fick frågor om det fortsatta borgerliga samarbetet svarade hon lite svävande att det är viktigt att ha ett fortsatt gott samarbete.

Andra allianspolitiker är inte fullt lika inne på det spåret. Redan medan presskonferensen fortfarande pågick hade Mufordförande Benjamin Dousa på Twitter slagit fast att Anne Lööf dödat Alliansen. KD-politikern Sara Skyttedal gick längre och kallade Centerpartiet för Quislingar.

Att det skulle bli reaktioner var förstås begripligt, men ska man se krasst på situationen fanns det egentligen inget annat alternativ för Annie Lööf – eller för Jan Björklund – än att få till stånd en uppgörelse med Socialdemokraterna. Båda har lovat att hålla SD borta från inflytande och med det parlamentariska läge vi har är därmed en alliansregering en omöjlighet.

Löfven har väntat tålmodigt

Alltså har det aldrig funnits någon annan väg framåt för de båda mittenpartierna. Mot den bakgrunden måste man se det som en stor förhandlingsseger för Annie Lööf att trycka in såhär mycket borgerlig politik i en S-ledd regering.

På samma sätt som det är en seger av Stefan Löfven som tålmodigt och utan att säga för mycket längs vägen väntat in det läge han nog anande till sist skulle komma.

Men med det sagt. S-ledaren har också tvingats till stora eftergifter. Alla socialdemokrater kommer inte jubla. Och även om överenskommelsen går igenom i de fyra partierna, så återstår ett hinder till: Vänsterpartiet måste släppa fram Stefan Löfven – med vetskapen om att de därmed säger ja till bland annat en friare hyressättning och en försvagad arbetsrätt.

Nej, det är inte helt säkert att det händer.