Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Stefan Berg

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Skyddet för barn är starkt – ändå glömmer vi bort dem i lägret

Enligt socialtjänstlagen ska man alltid utgå ifrån vad som är bäst för barnet. Om nödvändigt kan det till och med skiljas från sina föräldrar. Så starkt värnar vi barns ställning. Ändå lever ett 60-tal svenska barn just nu under vidriga förhållanden i ett överfullt läger i Syrien, utan att någon lösning finns i sikte.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Sverige har förbundit sig att följa FN:s barnkonvention, som bland mycket annat säger att varje stat ska "säkerställa skydd och omvårdnad av barn som berörs av en väpnad konflikt". Samt att alla barn har samma rättigheter.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I socialtjänstlagen heter det att barnets bästa "särskilt" ska beaktas vid åtgärder och att en bedömning om barnet är i behov av skydd "genast" ska göras när det är aktuellt.

LÄS MER: Del 1: Dottern som blev IS-hustru

LÄS MER: Del 2: Jakten på IS-dottern

LÄS MER: Del 3: Oron, mötet, bakslaget

I torsdagens GP tar Hampus Dorian och Stefan Berg med oss till al-Hol, ett tillfälligt läger som från början var tänkt att rymma några hundratal personer, men som i dag härbärgerar 77 000 människor. Bland dem ett 60-tal svenska barn: "I al-Hol växer de upp bland lera och skräp, med begränsad tillgång till såväl mat som medicin. Tidvis har lägret varit översvämmat efter kraftiga oväder, i vattenmassorna sprids sjukdomar. Samtidigt är barnen omgärdade av IS-jihadister som fortfarande är fasta i sin övertygelse".

Hur går detta ihop?

"Det kommer att ta tid"

Frågan är inte ny och för en månad sedan utvecklade utrikesminister Margot Wallström sin syn på saken i ett långt inlägg på Facebook. Resonemanget gick ut på att det hela är svårt och därför tar sin tid. Man vet ju knappt ens vilka de här barnen är – eller "identiteten måste klarläggas" som ministern uttrycker det.

Delar av folkopinionen är inte särskilt välvilligt inställd.

Kommentarerna till inlägget är nästan väl så intressanta. Man kan säga att de följer två mycket tydliga linjer: det är de som vädjar till utrikesministern att tänka på att det handlar om barn och att hon ska göra allt för att hjälpa dem.

Och de som undrar varför man ens tänker tanken att dalta med dessa terrorister.

Kanske döljer sig här en förklaring till politikernas rädsla för att på allvar ta i frågan.

Kopplingen till Sverige ifrågasätts

Delar av folkopinionen är inte särskilt välvilligt inställd – och den eldas på av folk som gör sitt bästa för att antyda att de här barnens koppling till Sverige är minimal: "Med stöd av vilken lag och rätt ska man ta en tvååring från en sydamerikansk IS-morsa för att dess far misstänks ha haft ett svenskt uppehållstillstånd?" frågar den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali till exempel i en debattartikel som vänder sig till de "goda humanisterna som yrar om att man ska åka till Syrien och hämta barnen till IS-terrorister".

"IS-terroristen" kan också vara en 26-årig kvinna med helsvensk bakgrund.

GP-teamet Hampus Dorian och Stefan Berg har med sina reportage visat att den saken kan se väldigt olika ut. "IS-terroristen" kan också vara en 26-årig kvinna med helsvensk bakgrund och med föräldrar och anhöriga som skulle kunna vara din eller min granne.

Inte för att det spelar någon roll om vi ska ta barnkonventionen på allvar, men nog påverkar det förutsättningarna att klarlägga identiteten.

Det bästa för barnen?

Till nästa veckas kommunstyrelsemöte ligger tre ärenden som på ett eller annat sätt har koppling till IS eller extremism. Samtliga fokuserar på hur vi ska stoppa den. Och nyligen yrkade SD på att Göteborg ska besluta att ingen som deltagit i eller stöttat IS ska vara välkomna till staden.

I konkurrens med frågor som rör hur vi ska skydda oss eller uttrycka vår avsky har barnfrågan kommit i skymundan. Medan länder som Frankrike, Tyskland och Belgien har hämtat barn ur lägret förklarade statsminister Stefan Löfven på en pressträff i riksdagen för en dryg vecka sedan återigen att det här kommer att ta tid: "Vi måste fundera rejält".

Där är vi nu. I ett läge där vi förlitar oss på att kurderna – utan någon annan anledning än att kriget råkade utspela sig i deras land – tar hand om 77 000 fångar. Det är krigsförbrytare och småbarn i en salig blandning.

Det bästa för barnen? Skyddsbehoven tillgodosedda?