Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ska tiggeri på nätet också bli olagligt?

Varför anses det finare att be om pengar på nätet än på gatan?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

”Kylen var tom – okända fyllde på”.
En fin rubrik som gör mig varm om hjärtat. Först. 
Det är tryggt att få veta att när livet är eländigt så rycker okända vänliga människor in och ser till att det åtminstone finns mat.
Ovanstående artikel berättade om en kvinna som levde på marginalen och när den oväntade räkningen kom hade hon inget att ta av.
Hon hade ingenting att äta och beskrev sin situation på nätet, i en så kallad välgörenhetsgrupp.
Här kan man be om hjälp, om råd och tips. Och om ekonomiskt stöd när det kniper.
På några timmar fanns 700 kronor på ovanstående kvinnas konto.
I artikelns slut säger hon:
 ”Man ska ju klara sig på egen hand. Klarar du inte är du dum i huvudet. Därför tror jag många tycker att det är enklare att be om hjälp på nätet där du slipper ha direkt kontakt med någon”.
Slipper ha kontakt med någon.
Samtidigt kommer nyheter från Danmark att man nu börjat bötfälla tiggare som sitter på gatan och ber om hjälp. Två veckors fängelse. I början av juli hade 43 domar avkunnats, rapporterade Sydsvenskan. Den första var en svensk.
Det är alltså skillnad på att be om hjälp och be om hjälp.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Tiggarna på gatan sitter inte i internets anonyma finrum och berättar om tomma kylskåp. De bor i bilar, i skogen, ha en pappmugg, säger hej-hej, blir kallade det ena och det andra, utsätts för hot, spott och spe. 
Vad är skillnaden mellan att tigga på nätet eller att göra det sittande på marken?
Jo, den fattige på gatan är synlig. Du ser människan. En utsatthet som väcker känslor – kanske avsky hos dig, kanske uppgivenhet eller så blir du bara avtrubbad. 
För du har aldrig bett om att bli konfronterad med fattigdom hemmavid. I ditt kvarter.
Utomlands, eller på nätet – där är det en annan sak.
Här hemma, med mobilen i handen, tryggt uppkrupen i soffhörnet känns det fint att swisha iväg någon hundralapp till någon som ber om hjälp. Du slipper se vem det är och kan behålla illusionen om att det är någon som är precis som du – men som bara har haft det lite otur den här månaden. 
”Du slipper ha direkt kontakt med någon” som kvinnan med det tomma kylskåpet skrev. 

Kravet på tiggeriförbud kommer att komma upp i valrörelsen.  Att be om hjälp kan förvandlas till en kriminell handling.
Jag förutsätter att förespråkarna för ett tiggeriförbud också inser att det behövs pengar både till polis och rättsväsende för att utreda och döma tiggare på gatan – såväl som på nätet.
Och att man tycker att detta är en viktigare polisiär uppgift än att bekämpa gängkrig, narkotikahandel, sexuella övergrepp och våldtäkter.