Ni har säkert sett dem. De där oförskämt glada ungdomarna i vita mössor.
De sjunger om lyckliga dagar. De skriker ut svordomar från bilflak i för stora kavajer och gör flaskhalsen vid Åkareplatsen ogenomtränglig.
Jag ler åt dem och tänker för mig själv att de bara är sådär glada för att de inte vet.
Friheten ligger framför dem. Friheten att välja. Friheten att välja vad de vill jobba med, var de vill bo, vem de vill leva med, hur de vill leva.
Den är vårt samhälles kanske finaste sida. Men den kommer med en baksida.
De där glada studenterna vet inte att friheten att välja kommer med kravet att välja bort. Och att resten av livet fundera på om man valde rätt.
Vad ska jag bli när jag blir stor-tankar kommer bara bytas ut till är det det här jag ska göra resten av livet-tankar. Och de har samma förmåga att hålla en vaken efter midnatt.
Det jobbiga, som vi invigda (alla som fyllt 20) vet, är att om fem år, om tio år, om tjugofem år, har man redan gjort en massa val. Och att de inte går att ångra.
Begreppet Justification of effort används inom psykologin för att beskriva hur vi människor tillskriver något vi lagt ner mycket tid och kraft på större betydelse än vad det objektivt sett har.
Vi vill inte känna att vi lagt ner tid på någonting i onödan och hittar därför rimliga och för oss själva logiska anledningar till att vi satsat så mycket av våra liv på någonting. (En annan sak som är dålig med att bli vuxen är att man oroas för att någon ska syna en och fråga hur väl man egentligen förstått de vetenskapliga termer man använder sig av i till exempel en söndagskrönika)
Säg att jag, bara som ett räkneexempel, har spelat ett datorspel 4 000 timmar sedan jag tog studenten. Säg, bara som ett räkneexempel, att det spelet var Europa Universalis. Då skulle jag antagligen försöka hitta på rimliga anledningar till varför jag lagt ner 5 månader, 2 veckor, 2 dagar och 16 timmar av mitt liv på att titta på en världskarta på en skärm. Jag skulle säga till mig själv att jag har lärt mig massor om hur många landskap det tyska stadsriket Pommern bestod av 1444, om hur lång tid det tar att belägra Paris och att det inte är någon bra idé att vandra genom Ryssland på vintern.
Vi människor vill helt enkelt gärna att de val vi fattat i livet ska vara rätt.
Ofta är de inte det.
Och det är väl en del i att bli vuxen. Man väljer fel ibland. Det är inte hela världen. Man kan få jobba med det man drömde om på gymnasiet även om man valt att slösa bort fem månader på att försöka lista ut hur man bäst besegrar Ryssen i ett dataspel (fortfarande bara ett räkneexempel).
Nu börjar alla valen för de oförskämt glada studenterna på våra gator. Hade jag fått välja hade jag gärna varit i deras sits.
