Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Sarah Britz.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sarah Britz: Tack EU för den fria rörligheten

Rekorden står som spön i backen. I antalet flyktingar som söker skydd, i antalet människor som vill bränna ned flyktingförläggningar, i antalet människor vi förminskar till tiggare

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Och i antalet kronor som vi köper julklappar för.

74.7 miljarder kronor, 7 600 kronor per person.

Många paket blir det, inköpta av genomsnittssvensken.

Någon frågar mig: Hur ska det gå med allt? Hur ska vi klara av att ta emot alla, hur ska vi göra med tiggarna?

Ja, det kan vara så att vi måste omprioritera. För om vi har råd att köpa julklappar för 7 600 kronor – hur kan vi då inte ha råd att agera gott i den största flyktingkrisen i mannaminne?

Jag skriver detta i Timisoara i Rumänien. Under några dagar har jag med egna ögon sett vad flera hundra år av diskriminering, fattigdom och analfabetism gör med människor. Här blev romerna fria från slaveriet först 1860.

Och i ett läge där de flesta är förbannade på EU för att de inte ställer rättmätiga krav på Rumänien och ser till att de tar hand som sina invånare vad gäller mänskliga rättigheter som skola, sjukvård och inflytande så vill jag istället tacka den europeiska unionen:

Tack EU för den fria rörligheten.

Tack EU för att migranterna kan komma och visa hur det står till i våra grannländer.

En stängd gräns hade inneburit att jag aldrig träffat Tatjana, tre år.

När jag strök henne över håret inser jag att det inte är tvättat på länge. Det känns som svinto.

Hon är smutsig från topp till tå, marken hon går på är lera och sopor men det finns ett trägolv i hennes hem. Och ett tak som inte läcker.

Men pumpen framför dras lilla skjul borrar bara tio meter ned i marken och vattnet blir gult när de kokar det. Familjen får gå en kilometer till en kyrkogård för att hämta rent vatten men den pumpen vill kommunen nu stänga.

När Tatjana springer ut från sitt hem tappar hon sin ena sko men fortsätter glatt barfota i leran. Några meter från hennes små fötter rinner bajsvatten ut från områdets latrin, en grund grop. Det har regnat, så allt flyter upp. Nu kommer sjukdomarna. Och snart kommer vintern med sina djupa minusgrader.

Jag tänker att allt börjar med en medvetenhet. Men det innebär inte att det finns en enkel lösning. Det i sig innebär inte att vi får ge upp. De mörka krafterna får inte vinna.

Det är viktigare än någonsin att hålla människokärleken vid liv.

Som Sverigevän ser jag vår rikedom, att det finns så mycket vi kan göra.

Så. Vad önskar du dig i julklapp?