Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Sarah Britz: Pannkakskriget är en smetig historia

Det slogs rejält i kastrullocken när kioskvältarnyheten om de uteblivna pannkakorna i Malmö sipprade ut.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

För den som missade denna viktiga samhällsinformation – här är en kort sammanfattning:

Barnen får inga pannkakor. Anledningen är att en underleverantör inte kunde leverera pannkakor som var mjölk- och glutenfria. Då ströks rätten på menyn i väntan på att ett nytt alternativ tagits fram.

Fotnot från mig: Barnen svälter inte. De får annan mat.

I kölvattnet av den här smeten uppstod en debatt om rättvisa. Vissa hävdade med emfas att det var orättvist mot barnen som kunde äta pannkaka med ägg, komjölk och vetemjöl att ta bort denna livsnödvändiga maträtt från deras tallrik.

Bara för att några andra inte kunde äta pannkaka. ”Livet är inte rättvist” – vi gör barnen en otjänst om vi tutar i dem denna icke-sanning. Ge de icke gluten-laktos-specialmatsbarnen sina pannkakor så får väl klenisarna fixa eget käk.

Så gick tongångarna, ungefär.

Kanske tänkte de att skolans kökspersonal hade tid att laga flera rätter till lunch alternativt att skolan skulle köpa in annan maträtt.

De köksansvarig försökte behålla lugnet och sa i Sydsvenskan att alla ska få pannkakor – när de löst leverantörsfrågan.

Så håll i hästarna.

Jag kan dock inte låta bli att spinna vidare på rättviseaspekten i pannkaksfrågan. Nu när alla är upprörda, till och med Leif Mannerström rasar, så vill jag lägga upp ett annat ämne på bordet.

Barn i hemlöshet.

Det är något verkligt saftigt att gå igång på. För det är väl verkligen inte rättvist att drygt 600 ungar i Göteborg växer upp på härbärgen, jourboenden, kvinnojourer, campingstugor, hotell och vandrarhem?

Det är lika många barn som går på Sannaskolan i Majorna. Barn som inte kan ta hem kompisar, som har svårt att läsa sina läxor, som har föräldrar som hela tiden oroar sig över barnens framtid. Barn som lider av sömnbrist. Barn som inte vågar berätta i skolan hur de har det. Barn som inte kan packa upp sina saker för det finns inte plats och de vet inte när de ska packa ihop sina pryttlar igen.

Barn som kanske skulle önska att deras största problem var att pannkakan tillfälligt drogs in från menyn i skolmatsalen.

Till alla pannkaksälskare: pannkakor är jättegott. Men pannkakor är inte livsavgörande. Ingen växer upp i utanförskap för att man inte får pannkaka i skolan.

Det gör man däremot om man inte har ett hem.

Tugga på den du.