Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sarah Britz: Främjar kontokorten människohandel?

Det finns stora likheter mellan prostitution och hemlöshet – eftersom den inte alltid syns så tror man inte att den existerar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Den svenska sexköpslagen kriminaliserar sexköparen och ska minska efterfrågan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men sedan lagen klubbades har internethandeln utvecklats och prostitutionen flyttat ut på sajterna. Det är svårare för polisen att avslöja sexköpet in action.

De digitala bordellerna är verklighet.

Och vi som strosar längs med Rosenlundsgatan kanske tänker att prostitutionen har minskat – eftersom den inte alltid syns.

Men människohandel är ett brott som ökar i hela Europa.

Här finns fattiga och utsatta kvinnor som blir offer för sexuell exploatering. Här finns stora pengar att tjäna. I torsdags citerade GP en polis som kallar det modern slavhandel. Av de 292 personer som de tog i förvar 2017 försörjde sig 70 personer i prostitution. ”En kvinna har ofta blivit lovad jobb, men tvingas sälja sex när hon kommer hit. Det är ren och skär människohandel”, sa gränspolisen.

På de digitala bordellerna beskrivs hur många kvinnor som finns i en viss stad, just denna dag. Deras hudfärg, längd, vikt, om de kan uppföra sig som en flickvän, om de är handikappvänliga, om de har en ”säker” lägenhet, vad de ställer upp på sexuellt och vilka språk de talar.

Inte sällan beskrivs de som ”oberoende”.

På vissa sajter finns också ett recensionssystem – ungefär som du betygsätter hotellet på Tripadvisor.

Omdömen som ”har fått mage sedan bilden togs, verkar äldre”, ”var helt ointresserad” delas men också varningar som: ”är inte säker på att det inte finns en hallick inblandad”.

I en rapport som Faktum och organisationen Realstars tagit fram står det klart att inga av dessa sajter skulle fungera om kortföretag som Mastercard och Visa följde sina egna etiska riktlinjer som de redovisar i rapporten.

Deras betaltjänster ska inte användas till att främja brottslighet.

Trots det är det tydligen okej för kortföretagen att eskortannonser betalas med deras betalkort trots att man kan misstänka att brott som koppleri och människohandel sker via sajterna. Detta i en tid då företag är rädda om sitt varumärke och vill framstå som socialt hållbara.

Är inte det att främja ett brott, ett sexköp?

En av de granskade sajterna i rapporten uppskattas tjäna 60 miljoner per år.

Ett kortföretag har stoppat betalningen av annonseringen för sexuella tjänster – med hänvisning till att de inte vill stödja sajten.

Jag har Mastercard. Kortet bränner i fickan. Jag har absolut ingen lust att betala ett företag som underlättar organiserad trafficking och sexuell exploatering. Som gör kvinnor till handelsvaror.

Vad säger ni, Mastercard och Visa?

Går det också att betala med Mastercard och Visa på de sajter som säljer narkotiska preparat?

Eller är det skillnad på brott och brott?