Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sarah Britz: En skam att man inte lärt sig mer efter katastrofen i Västmanland

För fyra år sedan rasade skogsbranden i Västmanland. 1 000 personer evakuerades, en människa dog och en skadades svårt. Mellan den 31 juli och den 11 augusti 2014 brann skog värd en miljard kronor ned.
Nu brinner det igen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Extrem torka. Extrem värme.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kritiken efter skogsbranden i Västmanland handlade bland annat, då som nu, om att Sverige är beroende av andra länder för att klara av släckningsarbetet.

”Vi ska vara starkare nästa år, vi får titta på detta när det är över” sa generaldirektören för MSB, Dan Eliasson, i Aktuellt i onsdags. Där försökte han också förklara det vansinniga i att han inte kan få hjälp av den myndighet som har resurser, det vill säga Försvarsmakten, för att dess chef inte har befogenhet att kalla in kompetent personal som kan flyga helikoptrarna som kan vattenbomba. Personalen har nämligen semester.

Sanningen är att ansvariga politiker och tjänstemän har haft fyra år på sig att rusta för det som händer nu.

Då kritiserades krisledningen för bristande information. Hemsidor kraschade, man klarade inte av att uppdatera med fakta och istället florerade rykten och missförstånd på sociala medier.

När jag skriver detta är jag några mil från branden i Ljusdal. En av de största. I skrivande stund är inga av de större bränderna under kontroll, byn Kårböle evakueras liksom två byar i Bräcke i Jämtland.

Jag söker övergripande information: hur ser det ut i hela Sverige?

Jag, ändå hyfsat flink att hitta information, lyckas inte med att få en överblick.

Sajten krisinformation.se uppdateras med lokal information och hänvisar till Sveriges radio. Deras reportrar fångar ögonblicksbilder från campingägaren som vägrar lämna trots att räddningstjänst uppmanar till evakuering. En radioreporter skrapar med foten i det prasslande gräset för att vi lyssnare ska förstå hur torrt det är.

Men radiomasten i Sveg riskerar att falla, området evakueras på personal och om den slutar fungera innebär det att befolkningen inte nås av VMA, viktiga meddelanden till allmänheten, som lokalradion sänder. Dessa meddelanden har varit rekordmånga under veckan, om att bränder sprider sig och om uppmaningar att lämna vissa områden.

Ingenstans får jag veta hur många bränder som rasar, i vilka områden eller hur många människor som evakueras.

När broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” delades ut till alla svenska hushåll i maj kritiserades den för att vara överdriven, skapa oro och för att den inte berättade vad man skulle göra med sina husdjur vid en krissituation.

Vad värre är att man inte skriver något om skogsbränder.

”Vi måste titta på det här. Det är uppenbart”, sa Eliasson i Aktuellt och refererar till den farsliknande situationen med kompetent personal på semester som inte får kallas in.

Men det är inte roligt. Man har haft fyra år på sig. Det är en skam att man inte lärt sig mer efter katastrofen i Västmanland.

Dessutom verkar de inte hört diskussionen om klimatförändringarna.