Sarah Britz
Sarah Britz Bild: Jessica Segerberg

Sarah Britz: Bekämpa klimathotet med glädje

Vi lät väl inte riktigt som stans mest intelligenta samling. Först sa jag: ”Klimatångest? Jag har ingen klimatångest alls”. Fick svaret: ”Är du inte klok? Jag har världens klimatångest, hela tiden”. Varpå den tredje personen konstaterade: ”Det är en alldeles för stor fråga att ha ångest inför”.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Kanske kan Sveriges befolkning sorteras in i dessa tre, mer eller mindre genomtänkta, ställningstaganden. Man är jättebekymrad, inte alls eller så skjuter man problemet framför sig.

Vid årsskiftet 2018 slutade jag att äta kött. Som ett experiment. Äter dock fisk och det slank ned både älg och ren när vi semestrade (flög inte dit) i Norrbotten i somras.

Jag känner mig varken friskare eller som en stor bidragare till ett mindre klimathot men jag har lärt mig att koka god mat på andra råvaror än kött.

Det är roligt.

"Våga vara normkritiska"

Annars är jag en rätt dålig klimatmänniska. Maken sopsorterar, jag slarvar när han inte ser på. Skulle inte klara mig utan ägg och tycker att havremjölk smakar blask. Lättyoghurt, bär och hemmagjord müsli är favvefrullisen.

ANNONS

Jag irriterar mig på överpriserna på köttalternativen och varför ska det se ut som kött när det inte är animaliskt?

Vore roligare om det inte var bara var bullar, biffar och schnitzlar gjorda av bönor, rödbetor och kikärtor. Våga vara normkritiska, kära halvfabrikatsproducenter och receptmakare.

Nåväl. Jag tror inte på att man förändrar människors beteende genom ångest, rädsla och skuld.

Vi människor vill ju ha roligt!

"Skippa kommentarerna om att vegetariskt är tråkigt"

När jag läser att Malena Ernman och hennes familj tar elbilen för att åka på miljömöte i London känner jag… ingenting. Jo, kanske lite lycka till. På ett ärligt sätt.

Men realismen i att alla människor som vill åka till London ska ta sina elbilar dit är blek.

Det är kanske där det skaver. Det där alla eller ingen-tänket.

Vi lever ju alla våra invanda liv och kan inte göra en 180-graders sväng i 120 knyck.

Men om vi gör det lite kul med vegmat, ser till att SJ fungerar, gillar varandra i kollektivtrafiken och inte bälgar i oss kossemjölk så blir det lite bättre.

Och ett tips till fanatiska köttätare (framträder ofta i manlig skepnad 50+): skippa kommentarerna om att vegetariskt är tråkigt. Jag lägger mig inte i om du käkar lungmos morgon, middag, kväll.

ANNONS

Jag äter min kikärtsgryta för att den är god.

Och jätterolig att laga.

Det är alltid kul med något nytt.

En härlig bieffekt är att jag kanske, kanske pillar på klimathotet och gör det lite mindre.

För vem vill ha ångest?

ANNONS