Det rådande tillståndet med uppmaningar om att hålla sig borta från andra människor, allmän oro och dagliga rapporter om antalet döda börjar bli vardag i både Sverige och många andra länder. För vuxna är det en fas vi nu kämpar oss igenom, men för de riktigt små barnen är det helt enkelt så här livet ser ut; en tvååring har snart levt halva sitt liv i detta samhällstillstånd.
– Det är helt otroligt att tänka ur det perspektivet, säger Malin Bergström.
Ingrip – utan att få panik
Hon är barnpsykolog samt forskare på Karolinska Institutet. Bergström menar att det är viktigt att de vuxna som är allra närmast barnen – oftast föräldrar – hanterar den märkliga, distanserade tid vi lever i på ett så lugnt sätt som möjligt. Så när din krabat springer fram för att säga hej till en främling på Ica ska du ingripa – utan att få panik.
– Det finns något som heter social referencing och det handlar om att små barn inte ska lita på sitt eget omdöme – de ska lita på de vuxna omkring dem. Barnen kollar vad föräldern gör. Och om man då stoppar sitt barn på ett lättsamt sätt, och inte själv verkar livrädd, då är det det de läser av: ”Jag blev stoppad men pappa är inte rädd”. Men om man är jättehispig för att någon ska smittas, då skulle man kunna skapa någon slags ångeststörning där barnet blir rädd för andra människor.
Som förälder kan det kännas fel i hjärtat att kväsa barnets kontaktsökande?
– Ja, fast då kan man säga att ”vi står här borta och vinkar i stället”. Vi vuxna tänker mycket mer på det, för detta är helt nytt för oss. Men redan innan pandemin kom så reglerade vi våra barn i förhållande till främlingar utan att ens tänka på det. Så barnets utgångspunkt är att du ska reglera det och skydda det från faror, säger Malin Bergström.
Så de riskerar inte att bli avståndstagande, distanserade människor av detta?
– Nej, det tror jag inte. Jag tror att om man sätter sig ner och håller om sitt barn så kan man vinka till en tant som verkar snäll. Vi får göra det på andra sätt.
”Man behöver inte berätta allt man vet”
Anna Vikgren är psykolog hos Rädda Barnen i Göteborg. Det som oroar henne mest är den isolering som pandemin inneburit för vissa familjer, och därmed även barn.
– Det som vi ser som risker är om man lever i en utsatt situation från början, som psykisk ohälsa i familjen eller någon som är våldsam, då är risken att man blir mer isolerad. Och då kan risken öka för att barnen blir mer utsatta. Det är därför jag är så himla nöjd att skolorna fortfarande är öppna, säger Anna Vikgren.
Barnen hör hur de vuxna pratar
Covid-19 har under lång tid varit det dominerande samtalsämnet, och nyheterna om sjukdomen avlöser varandra i media. Så vad säger man till barn som är för små för att fullt ut begripa begreppet pandemi? Anna Vikgren menar att en förälder bör filtrera informationen som man delar med sig till barnen.
– Det är klart att de hör ju hur vuxna pratar och vi behöver vara uppmärksamma på våra barn och se om de verkar oroliga på något sätt. Man får tänka lite på hur mycket man pratar om hemska saker. Man ska svara på de frågor de har, men man behöver inte berätta allt man vet om ämnet. Kan vi bara vara hyfsat lugna och förklara så är jag inte så bekymrad för barnen, säger hon.
