Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Protesterna växer efter presidentvalet i Belarus. Bild: AP Photo/Dmitri Lovetsky
Protesterna växer efter presidentvalet i Belarus. Bild: AP Photo/Dmitri Lovetsky

Jan Höglund: Ridån på väg att gå ner för en skakad despot

Protesterna i Belarus sprider sig och går inte att stoppa. Skakad av kraften i den folkliga resningen försöker en desperat Aleksandr Lukasjenko hålla sig kvar vid makten. Men ridån är på väg att gå ner för hans despotiska regim.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Det som händer efter det starkt ifrågasatta presidentvalet förra söndagen är sannolikt början på slutet för 26 år av auktoritärt styre under Aleksandr Lukasjenko. Allt annat är närmast otänkbart.

Frågan är bara om han gör det frivilligt efter en dialog med oppositionen om verkliga förändringar och är beredd att ta konsekvenserna. Eller om om det måste ske, som han antydde på måndagen, över hans döda kropp.

I detta ligger ett hot om mer våld, men det kan vara för sent. Fabriksarbetare på landets viktigaste industrier buar och uppmanar honom öppet att avgå. Journalister vid statliga medier strejkar och kräver att få skriva sanningen, inte den tillrättalagda och selektiva bild som regimer i kvasidemokratier, eller diktaturer, alltid försöker dölja sanningen med.

Aleksandr Lukasjenko kan inte ens vara säker på att säkerhetsstyrkorna är lojala och redo att på nytt vända batonger och automatkarbiner mot sina egna landsmän, obeväpnade män, kvinnor och unga som i tiotusentals möter upp fredligt på gator och torg för att med handskrivna plakat, talkörer och flaggor i rött och vitt kräva rättvisa: regimens avgång, att politiska fångar släpps, ett nytt val och en framtid i frihet och fred.

Överraskad och kanske chockad

Lukasjenko är säkert överraskad och kanske till och med chockad över de ihållande massprotesterna, som inte har gått att hejda utan fortsatt och vuxit. Över 6 000 gripanden har gjorts med många dokumenterade fall av grovt övervåld och även dödsoffer. Men den här gången har oppositionen inte låtit sig skrämmas och tystas. Lukasjenkos handlingsutrymme krymper snabbt och snart finns ingen återvändo.

På måndagen var det en uppenbart pressad och nervös president som trevade efter ett halmstrå inför fabriksarbetare som ropade att de vill ha bort honom. Han var villig att dela med sig av makten, sade han, men inte under press från demonstranter.

Han kan gå med på ändringar i konstitutionen, verkar det som, men slog fast:

– Vi har redan hållit val. Om ni inte dödar mig så blir det inget nytt val.

Det tyder inte på att han tänker släppa ifrån sig den verkliga makten. Senare denna dramatiska måndag kom dock uppgiften att Lukasjenko skulle gå med på ett nytt presidentval när en ny konstitution var antagen. Om inte annat visar det på att han tvingas retirera.

Oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja sade i ett videouttalande från sin exil i Litauen att hon var redo att ta sitt ansvar och agera som nationell ledare under en övergångsperiod. Det skulle ge oppositionen en samlande kraft och troligen med EU:s stöd.

Extra EU-toppmöte om krisen

EU:s stats- och regeringschefer håller ett extrainsatt videomöte på onsdagen för att diskutera den akuta krisen i Belarus och sanktioner mot ansvariga för valet och våldet i landet. Det finns en bred enighet i väst om att valet var uppgjort och odemokratiskt. Tysklands finansminister och vice förbudskansler Olaf Scholtz anser att Lukasjenko inte längre har någon legitimitet och kallar honom en diktator som förlorat folkets stöd.

Storbritanniens utrikesminister Dominc Raab är skräckslagen av våldet mot fredliga demonstranter efter vad han betecknar som ett bedrägligt presidentval. Hans svenska kollega Ann Linde sade i Morgonstudion i SVT på måndagen:

– Jag tror det blir väldigt svårt för Lukasjenko att sitta kvar, däremot går det inte att säga riktigt hur han eller Ryssland kommer att reagera.

Lukasjenko hade under helgen två telefonsamtal med den ryske presidenten Vladimir Putin. Ryssen ska ha lovat hjälp både vid inre och yttre säkerhetshot. För honom är Lukasjenko en garant för den rådande maktordningen, men han sitter i ett dilemma. Att gå in med militär är en sista utväg med betydande risker, och påverkansoperationer har ingen effekt på ett folk som till stora delar redan är övertygat om nödvändigheten av ett nytt politiskt system.