Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ransgård går – men M:s problem består

Att Jonas Ransgård kliver åt sidan som Moderaternas gruppledare får konsekvenser för jakten på ett nytt styre i Göteborg. Och man ska nog inte vara helt säker på att det kommer att underlätta ett maktövertagande för Alliansen. Det kan faktiskt vara precis tvärtom.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

När jag träffade Jonas Ransgård för en längre intervju i våras frågade jag om det här var sista chansen för honom. Det krävdes inget under av kreativitet för att komma på frågan: kommunalrådet Hampus Magnusson fick mest röster i Moderaternas interna provval både inför årets val och inför valet 2014.

LÄS MER: Svag allians ska ta Ransgård till makten

Att det handlade om att vinna eller försvinna för Jonas Ransgård var ganska uppenbart.

Så hård är trots allt politiken.

Har värderat möjligheterna

Och ända sedan valnatten har det varit krafter i rörelse inom Moderaterna för att avsätta Jonas Ransgård, något som vi berättade om i GP i förra veckan.

LÄS MER: Hemliga maktspelet bakom avgångskraven på Ransgård

En ny gruppledare ska väljas på måndag. Den formella gången är att en valberedning föreslår ett namn och att fullmäktigegruppen sedan röstar. Jonas Ransgård är en erfaren politiker och en slipad taktiker – så det finns skäl att tro att han värderat möjligheterna att sitta kvar innan han bestämde sig för att inte ställa upp till omval.

Fram tills beslutet kom på onsdagseftermiddagen fanns det inga indikationer som pekade på att han skulle ge upp frivilligt. Tvärtom deltog han så sent som i början av veckan i samtal med Demokraterna för att sondera möjligheterna för ett framtida gemensamt styre.

Har visat kampvilja

Och är det något som lyst igenom i intervjuer med Jonas Ransgård efter valet så handlar det om just detta: en stark vilja att ta över ordförandeklubban i kommunstyrelsen. Inte så konstigt, vi är nog många som tänkt tanken att ett maktövertagande är hans enda chans att rädda sin politiska karriär.

Vid en första anblick känns kombinationen Jonas Ransgård och Demokraternas ledare Martin Wannholt inte helt självklar. Den förre var gruppledare när den senare förlorade både kommunalrådspost och partimedlemskap i Moderaterna.

Även om Jonas Ransgård inte var den som orsakade varken det ena eller det andra, så är deras gemensamma historia inte oproblematisk.

Och till det: de två har ganska olika temperament, för att uttrycka saken försiktigt.

Ett sammanhållande kitt

Å andra sidan hade Jonas Ransgårds starka drivkraft att ta makten kunnat vara till stor hjälp för Martin Wannholt. Det finns ju en stor stötesten i förhandlingarna. Allt som kan underlätta är välkommet.

Dessutom har Jonas Ransgård varit ett starkt sammanhållande kitt i Alliansen. Ska en uppgörelse med Demokraterna komma till stånd kan det behövas. Personkemin mellan övriga gruppledare och Demokraternas toppar är inte helt hundraprocentig. Mellan dem är en sammanhållande kraft nog helt nödvändig.

Än vet vi inte vem som kommer efter Jonas Ransgård. Hampus Magnusson är förstås en stark kandidat. Distriktsordföranden och biträdande kommunalrådet Axel Josefson en annan.

Båda har nog i och för sig lättare att kommunicera med Martin Wannholt. Men båda har också helhjärtat ställt sig bakom Västlänken – järnvägstunneln som Demokraterna kräver ett stopp för. Axel Josefson, partiets trafikpolitiska talesperson, har till och med nyligen argumenterat för projektet på GP:s debattsida – tillsammans med Hampus Magnussons far, regionrådet Johnny Magnusson.

Har vållat irritation

Så den som tror att en ny moderat gruppledare betyder att partiet kommer att byta fot i den frågan kan nog få tänka om. Och dessutom: skulle hen få med sig resten av Alliansen på den resan? Nej, ingenting talar för det i nuläget.

Och kommer hen att vara samma sammanhållande kraft i Alliansen? Det vet vi inte heller. I vart fall Hampus Magnusson har tvärtom vållat irritation hos övriga allianspartier med sin – i jämförelse med Jonas Ransgård – mer hårdföra linje.