Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Peter Währborg: Peter Währborg: Den invecklade utvecklingen

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Biologins historia är lång men människans desto kortare. Det är inte bara klimatet som förändrat förutsättningarna för oss människor och alla andra arter på vår jord. Under alla de hundratals miljoner år som vår planet bebotts av biologiska varelser har utvecklingen varit stadd i ständig utveckling. Fem stora utdöenden fick utvecklingen att starta om, nästan från början. Asteroider, kometer, vulkaner och andra okända orsaker var på väg att leda till game over. Är vi på väg mot det sjätte stora utdöendet – förorsakat av oss själva och vår egen otillräcklighet? En del tror det.

Vi har lyckats med så mycket på denna jord, alltifrån månresor till internet och för att inte tala om alla dessa tekniska prylar och vidunder som gör livet lättare, … eller? Men man glömmer alltför lätt alla de hjälpmedel vi skaffat oss för att förgöra oss själva – maskingevär, kemiska stridsvapen och atombomber. Till och med i vår vardag förbrukar vi mer än vad jorden klarar att producera.

Trots den invecklade utvecklingens triumfer och våra extremt välutvecklade hjärnor saknas något. Vi klarar att bomba sönder jorden i hat och förakt för varandra, men inte att leva tillsammans. Är vi fler än en uppstår konflikter, hat och oresonlighet tillräcklig för att leta fram förstörelsens och förödelsens vapenarsenal. Våra schizofrena hjärnor klarar ganska lätt att hitta strategier för att förgöra oss själva, men inte att hålla sams. Våra känslor och vårt känsloliv är inte hälften så smart som vårt tekniska intellekt. Vi har uppenbarligen misslyckats med att tygla och styra våra känslor för att uppnå den lycka och harmoni i livet som inga tekniska hjälpmedel eller ekonomisk tillväxt kan åstadkomma. Myten om att leva ut sina känslor är lika falsk som den inbillade godhetens brutalitet hos dem som slår, våldtar och mördar.

Vårt känsloliv tycks lida svårt av sin bristfälliga utveckling. I min vardag möter jag allt fler känslomässigt vilsekomna och uppgivna människor. Det är sällan tankefällorna leder till sammanbrott i människors liv, desto vanligare är det att de känslomässiga reaktionerna sätter sin prägel på vardag och vantrivsel. Man vet vad man borde men bristen på känslomässig logik tar istället ett förlamande struptag om livet. Bristen på känslomässig logik och kompetens riskerar att förstöra inte bara enskilda människors liv utan bli till ett hot för oss alla.

Kanske kan Karl-Bertil Jonssons jul hjälpa oss i vår nödvändiga strävan att utveckla vårt stundom så destruktiva känsloliv. När juleljusen strålar ut sitt ljus och sin värme har våra mänskliga hjärnor något att ta efter – i all sin enkelhet.

Jag ber att få tillönska Dig en sinnlig, innerlig och eftertänksam jul.