”Även om jag lämnar dig nu för andra gator och torg är jag aldrig långt bort ifrån dig Jonsered” sjunger Timo Räisänen från scenen vid Jonsereds trädgårdar.
Några meter därifrån ligger Kåhögssonens trädgård Lugnet, med mjukt fjädergräs, rwandisk chili och jättepumpor. Den invigs med några få personer på plats framför scen.
Timo är så stolt att han nästan spricker och egentligen inte missnöjd med någonting, berättar han från hängsängen som gungar stilla från en ställning i metall medan en liten vattenstråle som landar i ett avlångt stålfat ger ifrån sig ett porlande ljud. När vinden blåser ska bamburören bredvid lägga till ytterligare avslappnande ljud.
– Trädgården är ju som trädgårdarnas tallriksmodell kanske, även om det låter väldigt osexigt. Det är små avdelningar och varje avdelning är mig ganska kär, säger han och berättar att han är chockad över att allt ser så färdigt ut, trots att det säkert kommer dröja några år innan växterna helt når sin fulla utbredning och olika höjder.
Mest nöjd med solhattsflod
Mest nöjd är Timo med en flod av vit solhatt som vindlar sig genom fjädergräs. Det har blivit precis så vilt men ändå strukturerat som han hade för ögonen när han planerade trädgården i våras.
LÄS MER:Artist med rötter i Partille ska designa årets trädgård i Jonsered
– Jag får ofta en bild av olika projekt, inom musiken också, att den här skivan ska bli på det här sättet och det blir aldrig som jag tänkt mig. Men här har det blivit precis som jag tänkt mig och mer därtill.
Timo Räisänen har fått ta plats ungefär tio meter från Anna Mannheimers trädgård som går i hennes favoritfärger vitt och silver och bara en halvmeter från Tomas von Brömssens 27 sorters rosor, fläder och pioner.
Har du lyckats bräcka Anna och Tomas?
– Det är ingen tävling. Jo det är det, det är visst en tävling. Ja.
Lite senare berättar trädgårdsmästaren Peter Svenson från scenen att det har dykt upp gula blommor i Anna Mannheimers silvervita prakt. Timo önskar att han kommit på idén att gerillaodla lite hos konkurrenten, men nekar till anklagelserna och Anna Mannheimers man, Peter Apelgren, förblir huvudmisstänkt.
Timo går förbi den lilla runda dammen i mitten och elefantgräset och visar ingången till trädgården. Den skulle inledningsvis ha en engelsk ordning, men så blev han blixtförälskad i växten murbinka.
– Jag blev så överförtjust i den här så vi bara smätte på med den. Den blir ju ganska vild men den är ju så romantisk och skör. Underbar, säger han.
Farligare trädgård hemma
Mellan ett gäng jättepumpor och ett grönsaksland tronar chilihuset. Där finns plantor med flera olika sorter som börjat sin livscykel i det räisänenska hemmet.
– Jag är uppvuxen med stark mat, min mamma är indiska. Chili har jag hållit på med hela mitt liv. Jag har alltid flera olika sorters habanero peppar, det har jag här också, och en som heter White giant och en från Rwanda som är fantastisk.
Kommer du reproducera den här trädgården hemma nu?
– Min trädgård hemma är någonting annat. Visserligen står den för samma filosofiska grund, men den är mycket vildare och farligare.
Hemma på tomten lockar han fram invasiva ogräs och låter dem växa. Han har exempelvis låtit en jätteversion av parkslide, som står på tröskeln till att inkluderas i den nationella förteckningen över invasiva arter, växa på en plätt.
– När man går in där känner man sig som Alice i underlandet för det är så stora blad. Den är ju livsfarlig, man ska inte hålla på med den, säger han.
Till Peter Svensons fasa ville Timo också först ha ogräset i sin trädgård i Jonsered. Det avvärjdes dock och i dag är trädgårdsmästaren riktigt nöjd med resultatet.
– Den är fantastisk. Den har en finstämdhet som tilltalar mig, men samtidigt en variation. Den är sober och kontemplativ och besökarna gillar den.
Missa inte det senaste från Partille!
Nu kan du få alla våra nyheter och fördjupande reportage om Partille som en liten notis direkt till din telefon.
Klicka på följ-ikonen här intill vid taggen Partille!
Alla artiklar om Partille hittar du även på den nyskapade sidan gp.se/partille.
