Samtidigt som fyra aktivister greps vid Rosenbad pågick partiledardebatten i riksdagshuset ett stenkast därifrån. Aktivisterna ville protestera mot Vattenfalls planerade försäljning av tyska kolgruvor. De kom även upp i debatten när Jonas Sjöstedt (V) så småningom fick ordet.
Men innan dess talade partiledarna om attacken mot gayklubben i Florida och om vikten att försvara ett öppet samhälle. Stefan Löfven (S) lovade att gå i Prideparaden i Stockholm i sommar för att visa sitt stöd för hbtq-rörelsen.
Han utlovade också ett fempunktsprogram för kamp mot hopplöshet och extremism i utsatta områden. De fem punkterna handlade om att "knäcka" brottligheten, bryta långtidsarbetslöshet, få upp skolresultat, stärka samhällsservice och att stödja civilsamhället. Statsministern kallade det en utveckling av den svenska modellen. "Ett långsiktigt samhällsbygge" var Löfvens återkommande fras i debatten. Denna ställde han mot de skattesänkningar Allianspartierna utlovat.
Moderatledaren Anna Kinberg Batras svar var att M har en plan och att den bygger på "den svenskaste av alla värderingar: här gör vi rätt för oss". Ocksåhon kom med fem punkter. Deliknade Löfvensäven om medlen för att nå målen skilde sig åt.
Moderaternas huvudnummer för att bryta utanförskap är ett sjätte jobbskatteavdrag som särskilt ska gynna låginkomsttagare och en "första-jobbet-anställning" för dem som står längst från arbetsmarknaden.
Oppositionsledaren hävdade att statsministern håller på att tappa greppet om svensk ekonomi. Genom hela debatten kom det nuvarande gynnsamma ekonomiska läget tillbaka. Både de rödgröna och Allianspartierna ville ta åt sig äran.
En fråga som båda sidor sköt lite åt sidan var hur man ser på vad som händer efter valet 2018. Inte mycket tyder på att något av de numera tre blocken då kommer att ha egen majoritet.
Stefan Löfven sa att blockpolitiken är en "bromskloss" för utvecklingen och uppmanade riksdagsledamöterna att begrava den. Anna Kinberg Batra nämnde att de är fyra partier som tillsammans kommer att söka väljarnas förtroende. Det fick Jimmie Åkesson (SD) att fnissa till och undra hur hennes regeringsalternativ egentligen ser ut. Han ville avkräva M-ledaren ett löfte om att fälla Löfven.
Häromdagen gick KD:s högprofilerade europaparlamentariker Lars Adaktusson ut och krävde att Alliansen lägger ett gemensamt budgetförslag och fäller regeringen. I partiledardebatten fanns dock inga som helst tecken på att detta är nära förestående. Tvärtom menar det flesta inom borgerligheten att det är för sent att byta regering nu.
Anna Kinberg Batra gjorde klart att SD inte är en önskvärdpartner. Men hon, och Stefan Löfven, kommer allt oftare att krävas på besked i regeringsfrågan ju närmare valet kommer.
Jimmie Åkesson tog under debatten, precis som i partiledardebatten i SVT nyligen, på sig rollen som recensent. Här menade att debatten präglades av "käbbel mellan blå och röda" och att det är "gammal politik" väljarna inte vill se mer av. I Jimmie Åkessons värld finns inte ideologiska skillnader, där är det folket mot eliten och han själv är uttolkaren av folkets vilja.
I debatten såg Gustav Fridolin (MP) skolan som en bastion mot populism och för ett "liberalt ideal" av kritiskt tänkande. Han var ovanligt tydlig och hade uppenbarligen en fastlagd agenda för debatten. Efter krisen i partiet under våren harGustav Fridolin ett stort behov av att förklara MP:s roll i regeringen. Han försvarade "den grå kompromissen" som han hävdade ibland är det färgstarkaste som finns och att det är via kompromisser samhällsbygget blir verkligt. Han bet också ifrån mot Jonas Sjöstedt när det gäller de tyska gruvorna. Inför valet ville nämligen V att de skulle säljas.
