Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ovanligt hett i valrörelsens första partiledardebatt

I en TV-studio i Gamlestaden gick valrörelsen in i ett mer intensivt skede. Men lärde vi oss någonting av den första stora partiledardebatten? Ja. Och nej.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Annie Lööf anklagade Jimmie Åkesson för att vara klimatförnekare och låta som Donald Trump.

Ebba Busch Thor bet av när hon tyckte att statsminister Stefan Löfven klappade henne på huvudet.

Ja, det var hett när partiledarna drabbade samman i den första partiledardebatten, som arrangerades av Expressen och Dagens Industri.

Det var till och med ovanligt hett och intensivt. Talartiden var begränsad till en minut, vilket gjorde att tempot drevs upp enormt. Förvisso blev det roligt att titta på och det var tydligt att partiledarna var på tårna. Valet är 25 dagar bort. Det finns inget utrymme för misstag.

Förenklade resonemang

Men: hur mycket hinner någon säga på en minut?

Hur vältalig än personen är så blir resonemangen något förenklade, för att uttrycka sig försiktigt.

Den inledande vårddebatten blev följaktligen inte mycket till debatt, utan snarare en uppvisning i att snabbt rabbla upp hur de egna förslagen ser ut. Eller att lika snabbt raljera över meningsmotståndarnas.

Så här: "Vårdköerna är längre, poliserna färre, skolresultaten sämre. Det enda löftet du lyckats hålla är att skatterna är högre." Ja, det var Jan Björklund som talade till Stefan Löfven.

Eller: "Ni sol-och-vårar landets cancerpatienter. Sjukvården är som en hink som läcker. Det räcker inte att skjuta till mer pengar." Som Ebba Busch Thor sa i samband med att hon än en gång trummade in sitt huvudbudskap, att landstingen måste skrotas.

Pusslet får vi lägga själva

Som tittare får vi ett antal pusselbitar som vi får plocka upp och försöka bilda någon slags helhet av. Men hur lätt är det att bedöma om man ska lita Stefan Löfven när han säger att man anställt mer och kortat de köer som är mest angelägna att korta? Eller Ebba Busch Thor när hon skjuter in sig på de köer som blivit längre?

Ja, om man som tittar ens hinner fundera över det innan nästa talare gjort ett utfall i någon riktning.

Mitt i allt detta drogs tempot plötsligt ned och de två statsministerkandidaterna fick svara på frågor om sitt ledarskap. Och plötsligt blev det en annan nerv i debatten.

"Jag vill ha dialog och ett öppet samtal. Men det viktiga är inte hur jag är som ledare. Det viktiga är landet, att alla känner sig med på samhällsprojektet", sa Stefan Löfven.

"Man kan bara vara sig själv. Inte låtsas. Och är det någonting jag vill bidra med så är det ett annat samtalsklimat. Det är alldeles för ofta hetsigt och elakt. Jag är så trött på det", sa Ulf Kristersson.

Jo, Åkesson ser klimatförändringen

Klimat och miljö, ekonomi och migration avhandlades i samma höga tempo.

Och ett par besked fick vi trots allt.

Han formulerade det visserligen i ord som att det varit "varmt väder" under sommaren och riktade en släng mot de som ville "göra politik" av det. Men i nästa andetag höll faktiskt Jimmie Åkesson med om att vi har ett varmare klimat och att mänskligheten måste göra någonting åt det.

Ebba Busch Thor lämnade också ett nytt besked: Kristdemokraternas ledare vill se fler och nya kärnkraftverk i Sverige.

Till sist: regeringsfrågan. Även där kom ett klart besked från Jimmie Åkesson: "enda sättet för något block att styra utan oss är att ni bildar en sådan där maktkartell som ni gjorde efter det förra valet".

I övrigt får man nog betrakta den frågan som lika oklar som tidigare.