Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Joakim Lamotte: Ordningsproblemen i skolorna måste tas på allvar

En del lärare säger att de har kapitulerat, skriver Joakim Lamotte.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det märks att något inte är som vanligt när jag kliver upp på scenen i skolaulan, för att hålla en föreläsning om kvinnosyn och sexuella trakasserier. Vanligtvis brukar även de mest stökiga eleverna sitta tysta och lyssna, men den här gången blir jag förvarnad om att det finns killar på skolan som tillhör kriminella gäng, som både elever och lärare är rädda för. Tydligen har polisen skolan under bevakning och vid ett par tillfällen har den fått stänga. Jag inser snabbt att några högljudda killar på bakre raden förmodligen inte kommer tystna när framträdandet börjar. Ändå gör jag ett försök. Då kommer de första könsorden från gossarna längst bak, varvid jag förklarar för dem att om det inte passar att hålla tyst så är det bättre att de går ut. 
De väljer att stanna, men efter någon minut blir jag återigen avbruten av deras hånskratt och könsord. Jag vrider blicken mot de lärare som står uppradade vid högra väggen. Med ögonen signalerar jag att det är läge för en tillrättavisning av killarna. Responsen är obefintlig, medan ljudet från bakre raden blir allt högre. När jag inser att ingen lärare kommer lyfta ett finger för att skapa ordning stiger jag ner från scenen och går fram till killarna längst bak. Där och då tänker jag att de inte skall få förstöra föreläsningen, oavsett om de har makt över både andra lärare och elever. 
Ilskan är motsatsen till subtil när den riktas mot killarna, som får förklarat för sig att den bullshit som de håller på med kanske funkar mot andra, men för mig är deras beteende helt oacceptabelt. Deras alternativ är nu att lämna aulan självmant eller att bäras ut. De fyra killarna reser sig upp, möter min blick, muttrar något om kuksugare och försvinner därifrån. Nu kan föreläsningen fortsätta under ordnade former. 
Efteråt kommer elever fram och ber om ursäkt och berättar att de här killarna förstör för alla på skolan. Samma sak har jag fått höra på många skolor jag besökt under året. Att några få elever ofta sabbar undervisningen för de skötsamma, medan lärare inte vet hur de skall agera. En del lärare säger att de har kapitulerat eftersom de inte får något som helst stöd för att agera. Och om de väl agerar så slår det ofta tillbaka mot dem själva. Detta är ohållbart och ordningsproblemen i svenska skolor måste börja tas på allvar. 
Det måste bli konsekvenser för elever som missköter sig, och de allra värsta fallen borde uteslutas från ordinarie undervisning. Men i Sverige idag tycker vi, så fint, att all skolverksamhet skall vara inkluderande. Det synsättet ställer ofta till olösliga ordningsproblem och drabbar alltid de oskyldiga. Det är dags att tänka om, sluta dalta med mobbare och bråkstakar och istället satsa på de som sköter sig.