Polisen motar bort motdemonstranter i Sveaparken i Örebro, där Rasmus Paludan, hade fått tillstånd för en sammankomst på långfredagen.
Polisen motar bort motdemonstranter i Sveaparken i Örebro, där Rasmus Paludan, hade fått tillstånd för en sammankomst på långfredagen. Bild: Kicki Nilsson/TT

Sedan när önskar sig svenska politiker mer våld?

Ebba Busch undrar varför inte polisen har skadat minst 100 upprorsmakare efter påskens våldsamma upplopp.
Den naturliga frågan är väl snarare: Sedan när önskar sig svenska politiker mer våld?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det skymtade förbi en rubrik från Expo i mitt Facebookflöde. Tidningen hade hittat ett citat från SD-ägda Samtiden. Chefredaktören hade skrivit att “polisen måste få skjuta för att döda”. Sju likes hade texten fått och jag reagerade på hur märkligt normaliserat det blivit. Som att vi numera utgår från att riksdagspartiers företrädare kan skriva saker som att Sverige har “rätten att skjuta ihjäl dem som hotar samhällsordningen”. Men nyheten hann knappt sätta avtryck innan Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch sparkade upp samma politiska dörr.

Uttalandet i Ekots lördagsintervju var givetvis väl planerat och medvetet. Ett utspel för att maximera uppmärksamhet i en valrörelse där rätt politik inte spelar roll, om politiken ändå inte hörs. Det är en medielogik som tvingar små partier att greppa efter bombastiska utspel, som i efterhand kan nyanseras och förklaras. När chockvärdet klingat av blir därför frågan: Vad vill Kristdemokraterna?

ANNONS

Ebba Busch säger alltså i Ekots lördagsintervju att polisen borde få skjuta skarpt och undrar varför vi inte har “minst 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare?" istället för 100 skadade poliser. Det är svårt att inte tolka det som att Busch önskat minst 300 skadade som resultat av helgens upplopp och i intervjun svarar hon också jakande på frågan om det hade varit ett önskvärt resultat. Även om hon lägger till ett “om det är vad som krävs”, måste svaret betraktas som unikt. Sedan när önskar sig en svensk partiledare fler skadade medborgare? Skulle vi ha varit nöjda i dag om polisen skottskadat hundratals? Det är knappast vad opinionen sa efter Göteborgskravallerna 2001, inte heller vad historien lärde om skotten i Ådalen 1931.

Men så är också påskupploppen speciella. Dels för att de var särskilt hänsynslösa, dels för att de så tydligt försökt ta kontroll över polisen, dess fordon och också tycks ha varit ute efter polisers liv.

Men dels är de speciella utifrån vad poliserna själva berättat: Att upprorsmakarna inte bara var kriminella eller islamister, utan ibland också 12-åringar. Ska man ta fram batongen och slå en tolvåring? “Det är inte proportionerligt”, resonerade polisen Jonas Packalén retoriskt i intervjuer.

ANNONS

Därför blir frågan svepande, liksom svaren hängande i luften. Det verkar inte finnas konsensus från polisen att få skada fler medborgare. Den önskan står nu politiker för.

ANNONS