Den lilla livlösa handen. Där fastnar min blick. Fedor Yatsko springer in på sjukhuset med ett litet barn inlindat i en filt i famnen, den lilla lilla handen sticker ut under filten. Barnets mamma, Marina Yatsko, har blod på sin tröja och springer efter. Sjukvårdspersonalen kämpar febrilt men trots alla försök går Kirills liv inte att rädda. Den 18 månader gamla pojken blir ännu ett i raden av krigets många offer.
Dagligen kommer rapporter om hur många som dör i kriget i Ukraina. Även om siffrorna från de olika sidorna varierar så inser vi på avstånd att det är en mänsklig katastrof. Siffrorna riskerar dock att bli just siffror och svåra att knyta till verkligheten. För mig är det först när jag ser de flyende, skadade och döda människorna som jag förstår, alltså verkligen fattar, krigets lidande.
LÄS MER: Här är senaste nytt om kriget i Ukraina
I dag berättar Göteborgs-Posten om krigets skeende genom människorna som drabbas genom att lyfta deras historier och visa krigets brutala verklighet. Flera av bilderna är sådana bilder som vi vanligen inte publicerar. De pressetiska reglerna slår också fast att medier noga ska överväga publicitet som kan kränka enskildas privatliv och att vi alltid ska visa offer för brott och olyckor största möjliga hänsyn.
Utdrag ur de pressetiska reglerna
Respektera enskildas privatliv
7. Överväg noga publicitet som kan kränka enskildas privatliv. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.
9. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.
Var varsam med bilder
11. Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial.
Källa: Medieombudsmannen.se
I en vanlig svensk nyhetskontext förekommer i stort sett inte bilder på döda personer, och i synnerhet inte döda barn. Skälet är att det ofta anses vara ett för stort intrång i privatlivet. Betyder det då att vi gör fel som publicerar de här bilderna från Ukraina? Nej, vår bildredaktör, nyhetsredaktör och nyhetschef har med omsorg valt ut bilder som verkligen berättar något. Vi överväger publiceringarna noga och menar att allmänintresset trumfar det eventuella intrånget i offrens privatliv.
Att bilder kan få effekt och påverka har visat sig tidigare. Under sensommaren 2015 togs en numera ikonisk bild på den treåriga pojken Alan Kurdi. På bilden låg han död på en strand i den turkiska semesterorten Bodrum, han hade spolats i land efter att ha drunknat under familjens flykt från Syrien. Bilden spreds över världen och fick direkt effekt på opinionen hemma i Sverige. En opinionsundersökning som gjordes efter att bilden publicerats i alla världens stora tidningar visade att svenskarna blivit mer positiva till att Sverige skulle ta emot flyktingar.
LÄS MER: Corona visade hur snabbt svensk pressfrihet kan inskränkas
Att starka bilder kan påverka vet också de stridande parterna och sådana bilder kan användas som ett vapen i informationskriget. Därför är det viktigt att vi, trots de fruktansvärda bilderna, inte låter känslorna trycka undan den källkritiska blicken. En annan risk med att publicera den här typen av bilder är att folk inte orkar att ta in det de ser och därför väljer bort att följa nyheter om kriget över huvud taget. Jag kan ha förståelse för den reaktionen och att man som läsare ska kunna välja, därför så varnar vi för starka bilder i pufftexten. Vi har också valt att inte dra upp någon av de blodigaste bilderna på vare sig papperstidningens förstasida eller vår startsida gp.se.
Det är väldigt relevant att kunna ge våra läsare en så sann bild som möjligt av de fruktansvärda händelserna
Som utgivare i det här historiska skeendet menar jag att det är väldigt relevant att kunna ge våra läsare en så sann bild som möjligt av de fruktansvärda händelserna i Ukraina. Det gäller även de bilder som är så jobbiga att de nästan inte ens går att titta på.
LÄS MER: När de ryska ”trollen” jobbar övertid vässar vi våra pennor
