Sverige och Finland beslutade att gemensamt gå fram med sina ansökningar om medlemskap i den västliga försvarsalliansen Nato. Men sedan dess har främst finländska politiker skapat osäkerhet och förvirring med olika uttalanden, som både tagits tillbaka och krävt förtydliganden och förklaringar. Att Finland skulle kunna få Turkiets stöd före Sverige har varit en del i dessa spekulationer, som med Stoltenbergs uttalande kan ligga nära verkligheten.
När Jens Stoltenberg vid Natos försvarsministermöte i Bryssel nu öppnar upp för att Finlands ansökan kan godkännas före Sveriges – och inte samtidigt som inledningsvis var tänkt – finns den gamla misstämningen kvar som en underton mellan länderna från tiden för båda nationernas inträde i Europeiska unionen.
Både Sverige och Finland blev medlemmar i EU 1995. De formella besluten fattades efter folkomröstningar, först i Finland i oktober 1994 och i Sverige i november 1994.
Men vägen dit kantades av spänningar mellan grannländerna och det svenska "sveket" har inte glömts bort, trots att det gått lång tid.
Detalj i fotnot
Från svensk sida ansågs länge ett EU-medlemskap vara omöjligt med hänvisning till neutralitetspolitiken. Socialdemokraterna höll emot medan Moderaterna och Folkpartiet drev på ett inträde.
I september 1990 höll Socialdemokraterna partikongress och det var då ingenting som tydde på att en ansökan om EU-medlemskap låg i korten. Men en månad senare kom den socialdemokratiska regeringens besked om ansökan i en fotnot till ett pressmeddelande om ett ekonomiskt åtstramningspaket. Beslutet var kopplat till en folkomröstning i efterhand.
Med det beslutet kunde Socialdemokraterna rycka undan moderatledaren Carl Bildts löfte inför valet hösten 1991. Bildt hade lovat att lämna in den svenska ansökan till EU direkt som statsminister, om Moderaterna kunde bilda regering.
Nu blev det i stället Ingvar Carlsson som sommaren 1991 till Nederländernas premiärminister kunde överlämna den svenska ansökan i ett regntungt Haag. Nederländerna hade då ordförandeskapet i unionen.
Finsk misstänksamhet
Att snuva Carl Bildt på möjligheten att framställa socialdemokraterna som omoderna och oförmögna att hantera det nya utrikes- och säkerhetspolitiska läget efter Berlinmurens fall 1989 var ett inrikespolitiskt drag. Men det landade illa i Finland.
Det hade i regeringskretsar i Finland spekulerats att något kunde vara på gång i Sverige utan finländsk vetskap. Men samtidigt hade det avfärdats eftersom Sverige och Finland försäkrat varandra att hantera ett eventuellt EU-medlemskap gemensamt.
President Mauno Koivisto uppges ha blivit "rasande" när det svenska pressmeddelandet om ansökan till EU nådde offentligheten, utan att den svenska regeringen i förväg informerat om innehållet. Svenska vaga förklaringar har handlat om att samtal skall ha ringts till presidentens kontor, men att ingen svarade i telefonen. Andra undanflykter har handlat om att det funnits underhandskontakter på lägre politisk nivå.
Men oberoende av exakt vem som sagt vad och när, så bet sig den finländska misstänksamheten fast mot Sverige. Finland och Sverige kom visserligen med i EU samtidigt 1995, men det var bara Finland som gick vidare med den gemensamma valutan euro. Ilskan över det svenska "sveket" har gått i arv till senare generationers politiker – om än inte med samma hetta som tidigare – och påpekandena kommer ständigt om att det är Finland som säkerhetsmässigt ligger mest utsatt med den långa gränsen mot Ryssland, och att Finland därför har mer bråttom in i Nato än Sverige.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har vid ett flertal tillfällen antytt att han ser skillnad på Sverige och Finland i Nato-hänseende. Jens Stoltenberg har med sitt senaste uttalande också öppnat dörren på glänt för att låta Sverige och Finland godkännas som medlemmar vid separata tillfällen.
LÄS MER:Tyskland: Viktigt att Sverige blir Natomedlem snabbt
LÄS MER:Uppgifter: Avtalet med Sverige – Finland kan gå med före
