Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jan Höglund: Ny migrationspakt blir svår att genomföra

EU-kommissionen presenterade på onsdagen ett förslag till lösning på migrationskrisen. GP:s utrikesreporter Jan Höglund svarar på tre frågor om vad det innebär och om pakten någonsin blir verklighet.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Vad betyder förslaget som EU-kommissionen hoppas får de splittrade medlemsländerna att sluta upp bakom en gemensam flykting- och migrationspolitik?

– I samband med krisen 2015 skulle en solidarisk fördelning av flyktingar inom EU dela på bördorna och avlasta de mest utsatta medlemsländerna i södra Europa, framför allt Grekland och Italien. Det misslyckades och skapade djupa interna sprickor och kaos inom Europeiska unionen.

– Det nya förslaget bygger mer på frivillighet för att få alla att acceptera det tänkta systemet. Länder som inte vill ta emot flyktingar som kommit till ett annat EU-land kan i stället bidra till exempel genom att hjälpa till med återsändande. Detta ska påskyndas med skärpta gränskontroller, snabbare registrering och en preliminär bedömning efter ankomsten av asylskälen för att korta processen och öka kontrollen. Rätten till asyl påverkas inte, heter det, men den som inte får stanna ska inte heller göra det. Det innebär att de återvända hem, eller i praktiken, dit de över huvud taget kan komma utom till ett EU-land.

– Detta förutsätter också ett fördjupat EU-samarbete med länder varifrån flyktingar och migranter tar sig till Europa, särskilt i Nordafrika och Turkiet. Det sker redan men förhållandena för de män, kvinnor och barn som är i människosmugglarnas händer i Libyen, efter att han stoppats eller förts tillbaka, är omvittnat förskräckliga. Dessutom pågår ett inbördeskrig i landet. Det reser allvarliga betänkligheter över om det är ett moraliskt försvarbart sätt att hantera migrationen.

– Även andra aktuella länder i norra Afrika begår brott mot mänskliga rättigheter. Turkiet, som är militärt inblandat i konflikten i Syrien, har tagit emot nästan fyra miljoner flyktingar, en ekonomisk och social utmaning inte bara under pandemin. EU:s flyktingöverenskommelse med Turkiet 2016 stoppade människoströmmarna över Egeiska havet till de grekiska öarna. Men nu kommer de i mindre omfattning igen och EU:s förhållande till Turkiet är spänt. Det har ökat ytterligare efter att Turkiet sökte efter gas i havsområden som Grekland och Cypern gör anspråk på. Det har lett till att Cypern begär sanktioner mot Turkiet och att landet har stoppat EU från att införa straffåtgärder mot Belarus så länge övriga medlemsländer inte går med på de de grekcypriotiska kraven. För EU är det en balansgång mellan intressen.

Blir det svårt att få de 27 EU-länderna att enas kring det nya förslaget?

– Ja, och det kommer att ta år snarare än månader att behandla i medlemsländerna och förhandla vid kommande toppmöten och i EU-parlamentet. Att ett förslag i en så här känslig fråga skulle antas utan långa diskussioner och kompromisser är mer en förhoppning än en realitet. EU är djupt oenigt i asyl- och migrationsfrågan. Motståndet mot de tidigare föreslagna reformerna finns i Ungern, Polen. Slovakien och Tjeckien. Italiens tidigare inrikesminister, den främlingsfientlige populisten Matteo Salvini, är visserligen borta från regeringsmakten, men inte hans åsikter. De delas av många i flera länder och i coronavirusets tid, med ekonomisk härdsmälta och personliga umbäranden, har de alltid någon grupp att rikta missnöjet mot.

– Vi ska också komma ihåg att migrationsfrågan är bara en del av alla de stora akuta problem som EU står inför, och som hänger samman. Det gäller ett rädda staternas finanser med ett historiskt stort återhämtningspaket som håller på att diskuteras i EU-parlamentet. Krav på att leva upp till rättsstatsprinciperna för att få ta del av det tillbakavisas av länder som Ungern och Polen. Allt pekar på att det inte heller blir något avtal för handel och annat mellan EU och Storbritannien när britternas anknytning till EU definitivt upphör vid årsskiftet. Det skulle få stora konsekvenser på båda sidor av Engelska kanalen och skapa nya spänningar, för industrisamarbete som flygplanstillverkaren Airbus och fiske i Nordsjön.

Vad är innebörden av allt detta för flyktingar och migranter som redan söker en framtid i EU eller överväger att ta sig hit?

– Fortsatt väntan och osäkerhet. När det stora flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos brann ner häromveckan var det inte bara tragiskt för de tusentals människor som fick fly undan lågor och rök med det lilla de kunde bära för att söka skydd under bar himmel. Det symboliserade EU:s misslyckande på det här området. När jag besökte Moria vintern 2016 var det redan överfullt. Familjer och enskilda levde i misär i baracker eller i tält. Flera tusen migranter kom i gummibåtar varje dygn och de primitiva villkoren försämrades snabbt i takt med att trängseln ökade. Redan då var det en tillfällig och övergående lösning.

– Men människorna blev kvar i Moria och andra läger medan politikerna inte kunde komma överens om hur EU ska hantera dem. Före branden fick coronasmittan spridning i Moria och migranterna isolerades. Efter branden hörsammade flera länder en vädjan från EU-kommissionären Ylva Johansson om att ta emot ett antal hundra barn, dock inte Sverige. Nu finns ett nytt tältläger som ersatt det gamla, fortfarande på Lesbos och med människor, många från krigets Afghanistan, i oviss väntan på den nystart som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen nu hoppas på.

Läs mer: Sprids smitta bland flyktingar går följderna inte att överblicka