Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Arne Lapidus: Netanyahu är Israels politiske "comeback kid"

En stor personlig och politisk seger, räcker det? Benjamin Netanyahu gjorde en fantastisk upphämtning, men när nästan alla röster är räknade har han ännu inte majoritet i parlamentet.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Benjamin Netanyahu är den israeliska politikens ”comeback kid”. Det vill säga, han förlorar nästan aldrig ett val utan gör comeback från till synes hopplösa underlägen i opinionsmätningar.

Nu har han gjort det igen. I ett svårt opinionsläge lyfte den israeliske premiärministern sitt parti, Likud, och hela högerblocket till seger i det israeliska valet på måndagen. Praktiskt taget på egen hand förvandlade han en hotande förlust till vinst.

”Trollkarlen”, som hans anhängare kallar honom, visade än en gång sina magiska färdigheter.

Men med mer än 90 procent av rösterna räknade på tisdagen har han inte majoritet i parlamentet, knesset. Därmed kan han få det svårare som regeringsbildare än vad politiker och kommentatorer trodde efter de första vallokalsundersökningarna på måndagskvällen.

Mandatmatematik kan avgöra

Hans högerblock pendlar mellan 59 och 60 mandat av de 120 i knesset, men han behöver 61 för att vara säker på att kunna bilda regering. Nu blir det någon dags rafflande väntan innan det står klart var mandat nummer 61 hamnar.

Det är, som så ofta i israeliska val, de unga soldaterna som avgör i slutändan. De röstar på sina baser och förläggningar så det tar längre tid innan deras röster, det kan röra sig om tiotusentals, räknas.

I triumfens ögonblick är naturligtvis Benjamin Netanyahu medveten om denna mandatmatematik. Trots sitt segertal inför jublande anhängare och trots att han lovar att snabbt bilda regering.

Och även om väljarna gett honom förtroende och i praktiken sagt att de frikänner honom från alla korruptionsanklagelser – eller inte bryr sig om dem – ska valsegraren om två veckor infinna sig i distriktsdomstolen i Jerusalem. Åtalad på tre punkter för mutbrott, bedrägeri och trolöshet mot huvudman.

Rättegången innebär något av en konstitutionell kris för Israel, enligt flera bedömare.

– Netanyahu har vunnit ett betydelsefullt politiskt mandat från Israels folk. Samtidigt går landet mot konstitutionell osäkerhet. Den 17 mars börjar rättegången mot premiärministern och mannen som är ansvarig för lag och ordning i landet börjar sin kamp för att rentvå sitt namn i rätten, kommenterar Yohanan Plesner, chef för Israels demokrati-institut.

Egen majoritet kan gynna

Om Netanyahu får egen majoritet i knesset skulle han möjligen kunna manövrera sig ur åtalet med hjälp av ny lagstiftning, även om det är oklart hur det skulle gå till. Också utan majoritet kan han som sittande premiärminister fördröja rättsprocessen som i alla händelser väntas ta flera år. Enligt israelisk lag kan han sitta kvar som premiärminister tills slutgiltig dom har fastslagits i högsta instans.

En situation där landets högste ledare delar sin tid mellan rättssalen och regeringskansliet är stötande och absurd, enligt Netanyahus många motståndare. Hans ännu fler anhängare bryr sig inte; de anser att han är offer för en konspiration från rättsväsendets och det övriga ”etablissemangets” sida.

Oppositionsledaren Benny Gantz, ledare för mittenpartiet Blåvitt, var dämpad när han talade till sina besvikna partikamrater på valnatten. Men han erkände sig inte besegrad utan påminde om att Netanyahu fick 60 mandat i valet i april förra året, men ändå inte lyckades få ihop en regering.

Valet blev en stor motgång för Gantz som för någon månad sedan såg ut som Israels näste premiärminister. Hans lama och oinspirerade valkampanj blev till slut ingen match för den rutinerade motståndaren.

Om Benjamin Netanyahu trots allt inte lyckas bilda regering fortsätter det politiska dödläget. Vilket innebär att han sitter kvar som premiärminister i en övergångsregering. Det har han gjort i snart ett år nu – och det har inte hindrat honom från att styra landet.