Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Samarbete krävs för att Nato ska kunna möta dagens utmaningar, skriver Jan Höglund. Bild: Torbjørn Kjosvold / SMK / POOL / NTB/Montage GP
Samarbete krävs för att Nato ska kunna möta dagens utmaningar, skriver Jan Höglund. Bild: Torbjørn Kjosvold / SMK / POOL / NTB/Montage GP

Jan Höglund: Natos stora globala och interna utmaningar

Territoriellt försvar i Europa, mot Sovjetunionen. Det var huvuduppgiften. Nu är hoten Ryssland och Kina, men inte bara. De globala och interna utmaningarna är stora för Nato även med USA:s president ombord.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Anklagelser om att åka snålskjuts på USA:s bekostnad. Beslut om att ta hem amerikanska trupper från Europa. Ekonomiska sanktioner. Personangrepp och hot präglade Donald Trumps fyra år som president och förhållandet till övriga 29 Nato-länder.

Det militära samarbetet fungerade. Men ovissheten om utvecklingen ökade på politisk nivå. Vad skulle det betyda för försvaret av Europa om den transatlantiska länken sviktade i en tid av osäkerhet, med ett aggressivt Ryssland under Vladimir Putin?

Frankrikes president Emmanuel Macron tyckte 2019 att Nato hade blivit en ”hjärndöd” allians, att de inte längre kunde lita på USA, ”som vänder ryggen mot oss”. Han drev på för att EU skulle utveckla en egen militär förmåga.

En lättnadens suck

Presidentskiftet i USA blev en lättnad för de flesta europeiska ledarna. På måndagen bekräftade Joe Biden att militäralliansen är nödvändig för USA.

– Om den inte fanns skulle vi ha behövt uppfinna den, sa presidenten.

Han framhöll i Bryssel att de måste stå upp mot Ryssland och den expanderande ekonomiska och militära stormakten Kina. Pekings expansionistiska politik var även ett huvudämne vid helgens G7-mötet i Storbritannien. Kritik riktades mot hur regimen agerar mot oppositionen i Hongkong och det etniska minoritetsfolket uigurerna i regionen Xinjiang. Taiwan provoceras militärt och omvärlden utmanas i Sydkinesiska havet av ensidiga territoriella krav.

Det fick Kinas ambassad i London att beskylla G7-länderna för att sprida "lögner, rykten och grundlösa anklagelser". Liknande tongångar hörs från Moskva. För Vladimir Putin är det en röd linje att Ukraina inte släpps in i Nato. Han har annekterat Krim, stöder upproret i östra Ukraina och drog nyligen samman stora militära styrkor längs gränsen. Inför toppmötet med Joe Biden på onsdagen säger Putin i en intervju med NBC som svar på att han bedriver ett cyberkrig mot USA:

– Vi har anklagats för allt möjligt. Var är bevisen? Det börjar bli farsartat.

Det vittnar om vilken svår prövning det blir för Nato att hantera Kina och Ryssland utom att fortsätta utveckla nya vapen, rusta, öva och markera mot regimerna diplomatiskt vid övergrepp i utlandet eller mot regimkritiker. Ett rimligt alternativ till dialog och ekonomiska straffåtgärder finns inte, och det biter inte på auktoritära ledare som Vladimir Putin och Xi Jingping.

Ekonomiskt beroende av Kina

Samtidigt finns inom Nato olika syn på om dessa länder ska betraktas som hot eller utmaning. Det hänger delvis samman med ett ekonomiskt kinesiskt beroende, men även om värderingar. Ledare som står och ler tillsammans på Nato-toppmötet, som företrädare för ”världens starkaste demokratiska allians”, undergräver demokrati och fria åsikter i sina egna länder, som i Ungern och Turkiet.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har vållat protester i EU och bland militärt allierade om sin inblandning i olika konflikter och inköp av rysk försvarsmateriel. På måndagen höll han dock informella möten med Emmanuel Macron, som han har uppmanat att ta ett psyktest efter dennes aktioner mot radikal islamism, och den grekiska premiärministern Kyriakos Mitsotakis. Erdogan betonade att Turkiet är en pålitlig allierad

– Det bör inte glömmas bort att Turkiets gränser är Natos gränser, sa han och välkomnade att banden mellan Turkiet och Grekland ”återupplivas” efter de ökande spänningarna över havsgränser, migration och Cypern.

Det är trots allt en lovande signal om ett närmande. Det är avgörande. Bara genom samtal och samarbete, inte konfrontation, kan Nato möta existentiella utmaningar som ett accelererande klimathot, allt fler stridsberedda kärnvapen och ansvaret för civilas säkerhet i ett Afghanistan som trupperna lämnar under fortsatt krig.