Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kent Lundberg och hans fru Siri var nära att lägga ner på grund av de låga mjölkpriserna. Att starta ett eget mejeri på gården har räddat mjölkbönderna.

Närproducerat för att överleva

De flesta mjölkbönder är fortfarande beroende av stormejeriet Arla, men med ökad efterfrågan på lokalproducerat växer gårdsmejerier fram på fler bondgårdar. Att själv förädla sin mjölk räddar Nyckleby gård.

Sedan elva år tillbaka driver Siri och Kent Lundberg Nyckleby gård i Upphärad där de har 130 mjölkkor. De levererar sin ekologiska, kravmärkta mjölk till Arla och stod för ett tag sedan på randen till att inte klara sig längre, på grund av de låga mjölkpriserna. Ett försök att sälja mjölken till Falköpingsmejerier i stället misslyckades. Där var det tio års väntetid. De valde mellan att lägga ner eller hitta på någonting nytt. Nu förädlar de sin egen mjölk.

14 december förra året bestämde sig paret för att starta ett eget mejeri på gården. Korna mjölkas två gånger om dagen och mjölken åker direkt in i en kyltank som via ett slutet rörsystem tar den till pastören i mejeriet som ligger vägg i vägg med ladugården.

De kör sedan själva ut mjölken till butikerna redan nästa dag.

– Vi vill ha koll på hela kedjan, säger Siri Lundberg.

– Mjölkpriset sjönk och sjönk, sen fick nys om den här typen av mejeri. Vi läste på och tyckte att det lätt vettigt, smidigt och förhållandevis billigt.

Hon står i gummistövlar och visar stolt upp det nybyggda mejeriet. Runt hörnet står korna på rad och mumsar i sig ensilageblandning. Dörren är öppen så de kan gå ut och in som de vill, men just nu verkar de flesta prioritera maten som skjuts fram emot dem med en grep.

Några kor vilar sig på liggmadrasser medan andra har pillat ut de godaste ur maten och nu är på väg ut i hagen för att leta klöver. Trots stora ytor har de trampat upp en liten stig och nu går de på rad, en efter en.

– Vi har lite olika hagar här. De går inte flera dagar i samma, då vill de inte ha gräset. En ko lurar du inte, säger Kent Lundberg.

Allt från djurens foder till mjölkförpackningen är lokalt och närproducerat. Istället för att köpa in kraftfoder till korna odlar de maten själva. Enligt Kent Lundberg innehåller det kravmärkta kraftfodret som finns att köpa ofta sojaprotein, och det odlas inte i Sverige. Mjölkkorna på Nyckleby gård får en blandning av gräs, åkerböna och spannmål som paret odlar, skördar och blandar ihop.

Kent och Siri Lundberg. Bild: Jonas Lindstedt.

Ungefär 40 procent av gårdens mjölk går till det egna mejeriet, resten hämtas av Arla. Målet är att kunna förädla och sälja hälften av mjölken, vilket är precis så mycket man får använda till annat, när man har kontrakt med Arla. I dagsläget körs ungefär 2 000 liter mjölk genom pastören på Nyckleby varannan dag men det varierar också från gång till gång.

– Vi kan göra 2 500 liter per gång, det är vad tanken rymmer, säger Siri Lundberg.

Riktigt så mycket mjölk har de inte lyckats komma upp i än, men på gården förädlar och tappar de upp mjölken efter beställning. De har inget lager, men de hoppas på att få fler beställningar så att de kan köra mejeriet varje dag.

Kent Lundberg menar att det var ett stort steg att starta upp ett eget mejeri och att många inte vågar. Trots det tycker sig både LRF och Jordbruksverket se en ökning av så kallade gårdsmejerier och mindre mejerier i Sverige, även om de inte har några officiella siffror. Enligt Eldrimner, centrum för mathantverk, har antalet gårdsmejerier som säljer mjölk ökat från inga alls till uppskattningsvis 10–15 stycken på några år. Lennart Holmström, expert på marknadsanalys och branschstatistik på LRF Mjölk, ser det som en följd av de pressade mjölkpriserna och att bönderna då försökt hitta andra sätt att höja sin inkomst på.

"Det kommer heller aldrig vara lösningen för alla att satsa på egen försäljning och förädling av sin mjölk"
Lennart Holmström, LRF Mjölk

– Så som det sett ut det senaste ett, ett och ett halvt åren, när det varit pressade mjölkpriser har man försökt hitta andra lösningar. Det är inte säkert att man får in mer pengar men uppfinningsrikedomen är stor.

Trots ökningen menar han att det rör sig om en väldigt liten del av den totala marknaden.

– Det mesta av mjölken går via de stora mejeriföretagen och det kommer heller aldrig vara lösningen för alla att satsa på egen försäljning och förädling av sin mjölk. Basen för livsmedelsförsörjning kommer vara de stora företagen.

Under 2015 levererades 99,2 procent av all svensk mjölk till något av de sju största mejerierna. Arla, som är de största, tog emot 68 procent av mjölken. Skånemejerier och Norrmejerier tog emot 15,2 respektive 7,2 procent och övriga fyra mejerier i topp-sju ligger på några få procent. Det innebär alltså att resterande små mejerier i Sverige endast behandlade 0,8 procent av mjölken.

– För vissa konsumentgrupper är det intressant, så det finns ändå en marknad för den här typen av produkter, säger Lennart Holmström.

Bild: Jonas Lindstedt.

För Siri och Kent Lundberg skulle det i nuläget inte fungera att helt bryta sig loss från Arla. De har en trogen kundskara, men för att kunna ta hand om all mjölk i sitt eget mejeri behöver den bli större. I dag kan man hitta tvålitersdunkarna med Nycklebymjölk i ett 15-tal butiker från Vänersborg i norr till Göteborg i söder.

– Kan vi bara bli av med vår produkt så kan vi överleva, säger Kent Lundberg.

Att vara arlabonde innebär att det kommer en bil och hämtar mjölken från gården varannan dag. Det är en garanti för att bli av med all mjölk som korna producerar, till skillnad från att använda all mjölk själv, och kanske behöva hälla ut det som inte blir sålt. Men enligt Siri Lundberg är det inte mycket till garanti, med dagens mjölkpriser.

– När du inte får något betalt är den inte värd så mycket.

Hon pekar på att konsumenten hos dem kan följa mjölken, hela vägen från ko till butik, och veta exakt vad de dricker och var det kommer ifrån. Trots att medvetenheten ökat hos konsumenterna är det en osäker bransch att ge sig in i själv.

– Det är ju ingen jämn linje. På midsommarafton köper folk annat än mjölk, och så är det fler dagar. Man måste nästan ha någon annan produktion då, annars får man tömma ut mjölken.

På Kåhögs gård i Partille hämtas det mesta av mjölken av Arlas tankbil. Men en del av mjölken förädlas på gården och säljs i en mjölkautomat. En liter kostar tio kronor och när man lagt en slant i automaten kan man fylla upp en flaska. 

Precis som bönderna på Nyckleby menar Birgitta Börjesson på Kåhögs gård att konsumenterna vill kunna se var mjölken kommer ifrån. Möjligheten att själva hämta den på gården och hälsa på korna verkar vara ett framgångsrecept. Dels kommer semesterfirare förbi som gärna unnar sig färsk mjölk på utflykten men många av kunderna är ständigt återkommande sedan gården började med mjölkautomaten, i april förra året.

"Hade vi inte gjort det här hade vi förmodligen inte haft några kor i dag"
Birgitta Börjesson, Mjölkbonde

– Vi har många kunder som har handlat här från dag ett och vissa åker ganska långt också. Av de som åker på utflykt bor vissa inte ens i Göteborg, så de kommer bara en gång, säger Birgitta Börjesson.

Mjölken levereras även till en butik i Lerum, som har en egen mjölkautomat. Där fyller kunderna på sina flaskor med Kåhögsmjölk direkt i butiken. Även för Kåhögs mjölkbönder är det egna mejeriet och att kunna sälja mjölken direkt det som räddat produktionen. Trots investeringar och en nyanställning på gården har gårdens inkomst höjts.

– Jag kan inte säga direkt hur mycket, men hade vi inte gjort det här hade vi förmodligen inte haft några kor i dag.

Hon menar också att gårdsmejerier ligger i tiden, men att den svåra situationen för mjölkbönder inte bara gäller i Sverige.

– Det har ju skrivits så mycket om det här med mjölkpriset men det är inte bara ett problem i Sverige, utan det är överallt. Men ska vi ha några kor kvar i Sverige så gäller det att folk köper mjölk. Och svensk ost, för då går det åt mycket mjölk.

Martin Pardell. Bild: Jonas Lindstedt.

På Gäsene mejeri har man sedan 1931 ystat ost på mjölk från gårdarna i Gäsene Härad. Mjölken fraktas max två och en halv mil från kon till mejeriet och den närmsta kon finns ungefär två kilometer bort. De mjölkbönder som velat leverera till Gäsene, men legat längre bort än så, har fått nej.

Gäsene är bondeägt och bildades på ungefär samma sätt som Arla. Skillnaden, förutom att Arla är rejält mycket större, är enligt Gäsenes vd Martin Pardell att Arla expanderat och nu är ett internationellt företag med ägare i flera länder, medan Gäsene fortfarande är väldigt lokalt.

– Vi har ju i grund och botten våra värderingar som vi utgår ifrån. Är du inte en gård i Gäsene Härad så kan du inte leverera mjölk. Går vi ifrån våra värden och det vi står för tror jag inte vi kommer utvecklas heller. Vi utvecklas utifrån de förutsättningarna vi har.
Mejeriet har blivit känt för sin ost, åtminstone i Västsverige, men Martin Pardell menar att just lokal mjölk ligger i tiden. Inte bara på grund av de pressade mjölkpriserna men på grund av konsumenternas ökade medvetenhet och efterfrågan när det gäller närproducerade livsmedel.

– Jag vet många gårdsmejerier och en hel del lyckas, men i slutändan måste du ha en kund bakom. Det räcker inte bara som bonde att producera mjölk, du måste kunna föra produkterna vidare ut på marknaden. Du kan vara en hur bra bonde som helst men i slutändan måste du kunna hitta en kund.

Det krävs en investering och Martin Pardell menar att man kanske måste göra både mjölk, grädde och yoghurt. Produkter med korta hållbarhetstider, vilket är en utmaning.

– Det är inte så att starta ett gårdsmejeri så säljer mjölken sig själv, det gör den inte. Man behöver samarbeta med kunden för att gå runt. Leva i symbios med kunden och då kan du leva på din verksamhet. Nyckeln är givetvis att du har bra och unika produkter, har du inga bra produkter i grunden kommer det inte gå.

Bild: Jonas Lindstedt.

De kallar sig Sveriges minsta mejeriförening. Medan den totala siffran över hur mycket mjölk som vägs in i landet har gått ner, har siffrorna för Gäsenes mjölkinvägning gått upp. I det lilla mejeriet går ystningen på max och för att kunna göra mer ost behöver de expandera. I nuläget får de in mer mjölk än de klarar av att göra av med, och eftersom att det är bönderna själva som äger Gäsene, finns ingen gräns över hur mycket de får lämna. Överskottsmjölken säljs vidare till andra mejerier, ofta med stor förlust.

För att kunna använda mer av mjölken satsar nu även Gäsene på konsumtionsmjölk. I gårdsbutiken står en mjölkautomat där man kan fylla på sina medhavda flaskor med färsk ohomogeniserad mjölk och i dag finns automater i femton matbutiker i Västsverige.
Än så länge är det knappt en halv procent av mjölken som blir dricksmjölk men enligt Martin Pardell är det ett test. Mjölken tappas och datummärks för hand och just nu finns inga planer på att köpa in en större förpackningsmaskin. Nästa steg är i stället att öka ystningskapaciteten för att göra mer ost.

– Mitt jobb är att göra det bästa av mjölken som kommer in, säger han.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.