Det har varit några omtumlande dagar för Mathilda Högberg, 25. I måndags gick hon ut offentligt om något som hon har våndats kring under lång tid. För både sina 115 000 följare på Instagram – samt i Aftonbladet och Expressen – berättade hon då att hon i själva verket föddes som en han.
– Jag har tänkt på det i flera år och vacklat fram och tillbaka. Jag har haft inlägg klara och färdiga redan för ett och ett halvt år sedan. Jag har bara inte tryckt skicka, säger hon när GP träffar henne i hemmet i Nödinge utanför Kungälv.
Hon skapade sitt Instagramkonto strax efter att hon genomgått sin könskorrigering, delvis som ett sätt att få bekräftelse som kvinna, berättar hon. Efter några år hade hennes följarskara vuxit sig så pass stor att företag började höra av sig för samarbeten. Till slut kunde hon försörja sig som influencer på heltid.
– Jag blev så himla bekväm i den sitsen, i det privilegiet – att jag fick vara CIS-kvinnan Mathilda på internet. I Ale var jag den där transsexuella tjejen som människor visste om. Det var så skönt att det inte var så på internet. Ju mer det växte, desto mer blev jag bekväm i att bara vara mig själv och bli behandlad så.
Hon säger att det har funnits en viss rädsla över att bli "avslöjad", att någon skulle berätta allt för hennes följare. Ibland har hon också fått kommentarer eller meddelanden skickade till sig som undrar om det är sant att hon är transsexuell.
– Det kan vara något småsyskon till någon jag känner som kanske har svårt att förstå det här personliga. Eller så kanske de bara är nyfikna. Men de kommentarerna har jag bara ignorerat eller ibland tagit bort.
– Jag har tyckt att det har varit jobbigt eftersom jag inte har varit redo att komma ut. Och om det skulle komma från någon annan kanske mina följare skulle känna sig lurade. Men jag vill aldrig vara en person som blockerar eller tar bort kommentarer. Jag vill prata om det, inte fly.
I bakhuvudet fanns alltid tanken att hon någon gång skulle berätta allt.
– Det kändes hela tiden som om jag undanhöll någonting. Jag gillar att argumentera och diskutera och försöka förändra eftersom min mamma alltid pratade väldigt mycket om feminism och sådant, men jag har känt att jag inte har kunnat göra det för då skulle jag outa mig själv. Om jag skulle börja prata om transfrågor skulle mina följare börja undra varför jag brinner så mycket för det.
"Otroligt tacksam"
Hon berättar att farhågorna inför att bli offentlig med sin transidentitet har varit många. Bland annat att hon skulle förlora sina följare och att hon skulle få ta emot stora mängder hat.
– Jag har också varit rädd för att någon skulle göra någonting i den fysiska världen. Att de inte skulle klara av det och "ta hand om det" eller vad man säger. Men jag tänkte att det är 2020 nu – det måste ha skett någon förändring de senaste åren. Så jag bestämde att nu gör jag det och satte ett datum på det nya året.
Hon hade räknat med att få ungefär 50 procent negativ och 50 procent positiv respons. Men det blev helt annorlunda. Snart började hundratals stöttande och kärleksfulla kommentarer, meddelanden och mejl strömma in till henne.
– Alla har varit så otroligt snälla och sagt att jag har fått dem att öppna ögonen lite. Jag hade ingen aning om att det skulle bli så stort. Jag är så otroligt tacksam för all kärlek som jag har fått. Det har inte alls blivit 50-50 – det har snarare blivit 99-1. Jag är jättejätteglad för alla reaktioner som jag har fått.
Men i vissa kommentarsfält har personer – företrädesvis män, berättar hon – ändå skrivit negativt om henne.
– De har uppenbarligen problem med att jag lever mitt liv. Det verkar vara för svårt för dem att förstå. Jag har sett forum där man har skrivit hemska saker om mig. Men jag tänker att här sitter jag och där sitter du i ditt lilla pojkrum.
Med tiden tror hon dock att att samhället kommer att bli mer accepterande och att frågorna om hennes bakgrund kommer upplevas som mindre spektakulära.
– Jag läste faktiskt en väldigt positiv kommentar av en man där han skrev "Om du föds med en extra tå tar läkarna bara bort den enkelt. Om du föds med hjärtfel så fixar de hjärtat och allting löser sig. Men det verkar vara så himla svårt att förstå att om du föds i fel kropp kan du inte bara fixa det och gå vidare. Man pratar ju inte med någon som har haft en extra tå och säger att jag tyvärr inte kan dejta dig för jag gillar folk med tio tår." Jag är helt och hållet kvinna nu, så jag förstår inte varför mitt förflutna skulle påverka hur folk ser på mig.
Stort stöd från familjen
Det var redan när Mathilda var två-tre år gammal som hon började känna att något var konstigt och fel med hennes kropp. Hon berättar om en avundsjuka mot flickor under uppväxten som hon hade svårt att förstå och sätta ord på. Det var först när hon var 15 år gammal, och såg ett program om transpersoner, som polletten trillade ner.
– Det var första gången som jag kom i kontakt med transsexualitet. Med en gång, när jag satt i sängen och de pratade om det, var det som att varenda tanke jag någonsin haft i hela mitt liv var på tv. Jag hade ingen tid att förlora. Jag gick ner direkt och sa "Mamma, jag är trans. Om du inte hjälper mig så hjälper jag mig själv", säger hon och skrattar.
Vad sa hon?
– Hon sa bara "Okej." Hon har varit en jättestor del. Jag tror inte att många barn som kommer på att de är trans går ner och berättar det för sina föräldrar det första de gör.
Med stöttning från sin familj påbörjades därefter en tre år lång process med många möten med olika psykologer, socionomer och läkare.
Efter hormonbehandlingar med testosteronblockerare och östrogen började hennes kropp förändras. När hon var nitton genomgick hon den könskorrigerande operationen som är det slutgiltiga steget i processen – en otrolig lättnad, berättar hon.
– Från att jag började gå på mina hormoner så levde jag som kvinna, men det var efter könskorrigeringen som jag tänkte att nu finns det inga problem kvar i hela världen – det finns ingenting som någonsin kan göra mig ledsen igen.
"Vill vara en talesperson"
I andra intervjuer har Mathilda berättat om hur svårt det kan vara att dejta som transperson och hitta en partner. Något som visade sig vara oväntat enkelt för henne. Sedan fem år tillbaka lever hon tillsammans med sin sambo Christian.
– Han var den första killen som jag någonsin träffade. Jag berättade för honom direkt, nästan mest som ett test för att se hur män reagerar. Men han sa bara "Okej, jag bryr mig inte." Sedan fortsatte vi bara att prata. Han har hjälpt mig jättemycket och stöttat mig. När jag berättade att jag skulle komma ut sa han bara "Du är asgrym."
Om influencerkarriären inte skulle bära sig i framtiden ("Det finns bra och dåliga månader som för alla frilansare") har hon en lärarutbildning att falla tillbaka på. Men hennes Instagramkonto kommer oavsett att förändras från och med nu. Hon kommer att börja prata om hur det är att vara trans och göra mer personliga inlägg.
– När jag fick alla de här meddelandena blev jag lite rörd. Att jag kan göra så mycket genom en så liten grej – jag berättade ju bara vem jag är. Det fick mig att inse, ännu mer, att jag vill göra något med detta. Jag vill vara en talesperson och inspirera.
Noga komponerade och genomtänkta bilder från stränder och städer runt om i världen kommer hon fortsätta att lägga upp. Däremot kommer öppenheten kring hennes transsexuella identitet vara större.
– Jag har tänkt att ha frågestunder där folk får ställa frågor som de har tänkt på, men inte vågat fråga. Då kan jag vara en person som de kan få ställa alla de privata frågorna till. Då kan de få dem ur sitt system och sen gå vidare med sina liv och vara mer öppna med en ökad kunskap.
– En person skrev till mig att den aldrig hade träffat eller sett någon som var trans och inte visste hur den skulle reagera, men nu vet den att den inte bryr sig. Det var precis det jag ville.
