Tusentals människor hade samlats på Trafalgar Square i London på onsdagseftermiddagen för att hedra Labourpolitikern Jo Cox, som mördades i sin valkrets i norra England förra veckan. Många stod tysta med tårfyllda ögon och lyssnade på tal och musik till Jo Cox ära.
En av de första att tala var Jo Cox make, Brendan Cox. Han fördömde mordet på Jo som en ”terrorhandling” samtidigt som han kämpade med att hålla tårarna tillbaka.
– Mordet på Jo var politiskt, det var en terrorhandling med avsikt att sprida hatets agenda, sa han och fortsatte:
– Vilken vacker ironi det är att en sådan handling i stället har genererat så här mycket kärlek.
Även Nobelpristagaren Malala Yousafzai – den unga pakistanska utbildningsaktivist som 2012 blev världskänd sedan hon skjutits i huvudet av talibaner – talade till folkmassan. 2014 tilldelades hon Nobels fredspris för sitt arbete för rätten till utbildning för alla barn.
De första orden riktade hon till Brendan Cox och resten av Jo Cox familj.
– Jag önskar att jag kunde ta bort er smärta, men det jag kan göra är att gå samman med miljoner människor världen över och be för er, sa Malala.
Hon sa också, precis som Brendan Cox, att kampen mot extremister måste fortsätta.
– Vi ska lyssna på Brendans uppmaning att bekämpa det hat som dödade Jo, sa Malala.
Ceremonin avslutades med att en barnkör från Jo Cox sons skola sjöng hennes och Brendans favoritlåt, Do you hear the people sing från musikalen Les Miserables. Hundratals händer sträcktes upp i luften med skyltar med kvällens budskap: Att leva och älska som Jo Cox.
Barbara Arnold från norra London var där med sonen Ian, hans fru Kandice och barnbarnet Evie.
– Jag är här för att visa mitt stöd för familjen och dem som kämpar för det de tror på, sa Barbara Arnold.
Hon tyckte ceremonin var vacker, och hoppades att de motsättningar som uppstått i samhället under den brittiska valrörelsen snart ska lugna ner sig snart.
Men hon är inte säker. Lämna-sidans kampanj inför torsdagens folkomröstning flög över ceremonin med flygplan med en banderoll hängande bakom.
– Jag kunde inte tro mina ögon, hur kan de med? Det är ju inte så att de inte visste att vi var här, säger Barbara Arnold.
Även Vandana Jain var där. Hon är ursprungligen från Indien, men har bott i London i 36 år. På onsdagen var hon ute och strosade på stan med familjen, som är på besök från New Delhi, och ramlade på ceremonin av en slump.
– Det var en vacker ceremoni. Jag är glad att jag kom, sa Vandana Jain.
Även hon är trött på de hårda motsättningarna och, som hon kallar det, fulspelet i valrörelsen.
– Båda sidor ägnar sig åt att spela ut olika grupper mot varandra. Jag fattar inte varför vi måste hålla på och bråka så här, sa Vandana Jain.
