Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Jan Höglund: Mötet mellan Biden och Putin är en försiktig öppning

Mötet mellan Joe Biden och Vladimir Putin, med makt över 90 procent av alla kärnvapen, gör inte världen nämnvärt säkrare, men det kan vara en försiktig öppning.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

De poserade spänt inför kamerorna vid det solbelysta palatset i Schweiz. Ryssen tog amerikanens framsträckta hand och de log artigt. De satt stelt utan större sinnesrörelser under ett sista fototillfälle vid en bokhylla med halvfranska band. Sedan började allvaret bakom stängda dörrar, inledningsvis bara i sällskap med utrikesministrarna. Det pågick i närmare fyra timmar.

Förväntningarna var lågt ställda när en förnekande Putin ställdes mot en anklagande Biden i ett läge av djupa motsättningar. Det var ryssens femte möte med en amerikansk president. Han tyckte att samtalen var konstruktiva, givande och i en god atmosfär utan fientlighet.

De var överens om att ländernas ambassadörer ska få återvända till sina poster. Det öppnar för en diplomatisk dialog och det finns, sa Putin, mycket att tala om. De hade ”rört vid” Ukraina, att landet vill gå med i Nato. Men han försvarade sina åtaganden i landet och militärövningar längs gränsen med att Nato gör det. En fråga om den fängslade regimkritikern Aleksej Navalnyj svarade han på utan att nämna dennes namn.

Putin beskrev Biden som erfaren, annorlunda och väl balanserad, men han kritiserade USA:s vapenvåld och mänskliga rättigheter.

Om cybersäkerhet har de förbundit sig till diskussioner, enligt Putin.

– Vi tror att cyberutrymmet är utomordentligt viktigt för båda länderna, sa han och pekade på ett angrepp på ett amerikanskt oljeledningssystem i Texas nyligen och mot ett hälsosystem i Ryssland.

– Jag tror inte att den amerikanska regeringen är särskilt intresserad av att titta på det, sa Putin om attacken i Ryssland. Allt de gör är att insinuera. Vad vi behöver är att konsultera experter.

Det kan tolkas som ett magert resultat av mötet mellan två bekanta sedan länge. Det är i bästa fall början på en vändning med direkta samtal. Putin beskrev Biden som erfaren, annorlunda och väl balanserad, men han kritiserade USA:s vapenvåld och mänskliga rättigheter.

Som personligheter kunde Putin och Biden komma från olika planeter. De är rivaler med direkt motsatt syn på demokrati, åsiktsfrihet, internationell lag och mänskliga rättigheter. Ukraina och Belarus är bara två explosiva skiljelinjer. Men de har ett gemensamt: de sitter med avtryckaren i militära supermakter med en kärnvapenkapacitet nog att utplåna allt liv på jorden.

Trumpismen är inte historia vare sig i USA eller globalt.

Båda driver på kapprustning för att utveckla nya, dödligare och allt mer förrädiska vapen, burna av hypersnabba robotar som inte stoppas med dagens konventionella medel. Vladimir Putin har förstärkt sitt försvar och använder det för sina maktpolitiska syften. Men det är kärnvapen som gör honom jämbördig med Biden. Med retorik och en hotfull doktrin sänker han tröskeln för bruk av domedagsvapen, medvetet eller av misstag. Det vore förödande. Därför är strategisk balans ett ömsesidigt intresse för presidenterna. Det diskuterades också på onsdagen.

Bara vid ett tillfälle, såvitt vi vet, har USA utsatts för en existentiell fara från kärnvapen. Det var under en tretton dagar lång kris 1962 när sovjetiska avskjutningsramper upptäcktes på Kuba. Då var John F Kennedy president i Vita huset och Nikita Chrusjtjov hans motpart i Kreml.

Med Putin vid styret anses det mest akuta och växande ryska hotet mot USA vara cyberattacker: inblandning i val, intrång i myndigheter och utpressningsattacker mot företag. Enligt amerikansk underrättelsetjänst är det både statliga och kriminella aktörer.

Mötet med Putin var sista etappen på Joe Bidens första utlandsresa som president i Europa. Ett mål för honom var att med samtal och respekt för ledarna för G7, Nato och EU stärka samarbetet mellan demokratier mot autokratier, att visa att USA och diplomatin är tillbaka. Men det blir en utmaning för honom även hemma. Om världen är delad gäller det även politiken i USA. Valsystemet ifrågasätts och demokratiska värden är inte givna efter fyra år med Donald Trump. Trumpismen är inte historia vare sig i USA eller globalt.