Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ljudboksmässan 2020 – hur låter det?

Ljudboken växer så det knakar i svenska litteraturälskares hörlurar. Inför Bokmässan funderar GP:s Joel Tivemo över effektiviseringen av litteraturen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Om en vecka börjar Bokmässan. Om jag ska ta mig an uppdraget som framtidssiande konsult till denna litteraturens skördefest tycker jag att det börjar bli dags för en rebranding.

Ljud är framtiden, säger Silicon Valley. Så varför inte helt enkelt addera ett ord? Ljudboksmässan 2020. Hur låter det?

Alla besökare går runt med hörlurar (förhoppningsvis helt knutfria exemplar) i öronen. Vid varje förlagsbord finns en QR-kod som du scannar in och får en boktrailer på 45 sekunder uppläst för dig av en skådespelarröst från Dramaten. Effektivt.

Under sensommaren har den ena rubriken efter den andra publicerats på temat ”ljudboken växer – bokförsäljningen sjunker”. Snart är mer än hälften av antalet sålda böcker i Sverige digitala.

Den här omställningen (ett paradigmskifte kallat av Jonas Gardell, som själv agerar uppläsare för flera av sina verk) kommer diskuteras flitigt i det kulturellt högtravande mumlet som fyller mässan i helgen.

Jag kan, alla de fördelar som ljudboken har till trots, inte komma ifrån att oroas. Böcker har åtminstone för mig fungerat som en paus från vardagens livscyklande. Att traggla sig igenom ett par-tre hundra sidor lugnar min hjärna som annars spinner i samhällets ofta för snabba tempo. Det går inte att läsa i 1,25 gångers hastighet. Det går inte att läsa effektivt och kostnadsmedvetet. Att läsa tar tid. Och det får ta det.

Den lutherhanska effektiviteten som präglar oss spiller på något sätt också över i hur vi konsumerar berättelser. För några år sedan gick dokumentärfilmen The Swedish Theory of Love på SVT. Regissören Erik Gandini berättade i samband med filmens premiär om en scen där en SFI-lärare försökte lära elever från Syrien att svara med korta svar. Kort och koncist. För det älskar svenskar.

Den där dokumentären var både fin och obehaglig på samma gång. Och jag kommer att tänka på den när jag läser om en studie från Handelshögskolan i Stockholm som visar att den viktigaste anledningen till att vi svenskar lyssnar så mycket på ljudböcker är att få det mänskliga sällskapet. Att umgås med en uppläsare ger en positiv känsla som man inte får på samma sätt när man läser själv. Vilken effektiv lösning på ensamheten!

Men effektiviteten till trots kan jag inte komma ifrån känslan att dagens samhälle behöver fler platser och världar att pausa i. Inte färre. Jag kom för ett tag sedan på mig själv med att lyssna på Filosofiska Rummet i 1,5 gångers hastighet. Det var genialiskt. En massa kloka tankar på femtio procent mindre tid.

Effektiv eftertänksamhet. Det ska min framtida ljudbok heta.