Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Lamotte: Debatten om invandrare och sexbrott saknar fakta

En uttalat feministisk regering borde utreda detta, tycker Joakim Lamotte.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det är lätt att häpna över okunskapen som präglar debatten om sexuella trakasserier i Sverige. Framförallt den del av debatten som rör invandrare. Efter att ha ägnat de senaste månaderna åt att besöka skolor i Sverige och prata med ungdomar om sexuella trakasserier har jag mött mängder av elever, föräldrar och lärare. Hittills har jag försökt undvika att ge mig in i diskussionen om invandrare och sexuella trakasserier, eftersom min föreläsning riktar sig främst till unga män, oavsett hudfärg eller om de är födda i Bagdad eller Borås. 
Däremot får jag ofta frågor om just invandrare och sexbrott. Att leverera svar är komplicerat eftersom väldigt få debatter genomsyras av lika mycket avsaknad av fakta som denna. Att använda anekdotiskt bevisning är det enklaste i världen och jag har personligen fått höra berättelser från tjejer som skulle få de flesta att storkna. Men enskilda händelser utgör sällan bra grund för en vetenskaplig beskrivning av hur samhället ser ut. Trots det har enskilda händelser kommit att genomsyra debatten om sexuella trakasserier och invandrare. Detta på grund av att väldigt få undersökningar på ämnet har gjorts.

Den senaste rapporten från Brottsförebyggande rådet baseras på mer än 15 år gamla siffror. Där framgår det "att de utrikes födda har särskilt höga överrisker när det gäller allvarliga brott som dödligt våld, våldtäkt och rån" och statistiken visar att våldtäkt och försök till våldtäkt är de brott som sticker ut allra mest bland utrikes födda. Hur det ser ut idag, efter många år av högt flyktingmottagande, vet ingen. 
Från Polisen släpptes det nyligen en rapport där 2000 fall av sexualbrott under 2015 och 2016 har granskats. Där framgår att "i de fall där brotten utförts av gärningsmän i en större grupp på offentlig plats och i simhallar har gärningsmännen främst varit ungdomar som söker eller nyligen fått asyl i Sverige".
 
Dessa två undersökningar är i princip de som går att få tag på i Sverige som rör invandrare och sexbrott, vilket kan tyckas knapphändigt med tanke på allmänintresset och den rådande debatten. Att det helt saknas en djuplodande analys som reder ut varför det ser ut så här och vad som skall göras åt situationen är ett underbetyg för de makthavare som har frågan om kvinnors trygghet på sitt bord. Därför är det på sin plats att regeringen, som kallar sig feministisk, tillsätter en oberoende utredning för att ta reda på hur sexualbrotten i Sverige har påverkats av att det kommit många människor hit från länder med helt andra lagar och värderingar. Om Stefan Löfven menar allvar med att ta krafttag mot sexualbrott måste alla stenar vändas på, annars kommer han aldrig i framtiden kunna se sina kvinnliga väljare i ögonen och kalla sig trovärdig.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se