Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Min önskan inför 2016 är därför att ni feminister som känner er träffade skaffar lite ryggrad och tar strid även för de kvinnor som inte befinner sig inom er närmsta privilegierade bekantskapskrets.

Joakim Lamotte: Lamotte: Att inte tala om slöjan är ett svek mot kvinnan

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Angående heltäckande slöja så har min grundhållning varit att staten inte skall lägga sig i hur människor klär sig. Ibland kan dock glimtar ur verkligheten få en att reflektera kring sina ståndpunkter.

Som när jag slog mig ner i vårdcentralens väntrum. Mittemot satt en man med en kvinna vid sin sida. Hennes ögon var bruna. I övrigt gick det inte att utläsa varken utseende eller ålder eftersom kläderna inte visade annat än just ögonen.

När mannen började bläddra i en tidning vände kvinnan dessa ögon mot mig och det gick inte att skaka bort känslan av att hon ville berätta något.

Tystnaden bröts plötsligt av att mannen bryskt sade något till henne som jag inte förstod, varvid hon snabbt klistrade blicken mot golvet. Det var sista gången jag såg kvinnans ögon.

Heltäckande slöjor har växt fram ur extrema tolkningar av koranen som säger att kvinnan skall skyla sin kropp så pass mycket att mannen inte blir attraherad av henne och har genom åren använts av religiösa fundamentalister för att begränsa kvinnor.

Det finns fortfarande länder där kvinnor straffas om de går utanför hemmet utan att skyla sig, och den senaste tiden har både kvinnor och män med muslimsk bakgrund slagit larm om hur kvinnoförtryck i religionens namn ökar i vissa delar av Sverige, och att män säger åt kvinnor att de måste beslöja sig. 

Exempel på människor som slagit larm om ökat hedersförtryck i Sverige den senaste tiden är Zeliha Dagli från Husby, politikern Amineh Kakabaveh som flytt hit från Iran, författaren Nalin Pekgul från Tensta och Hashim Salad Elmi, ordförande för en Svensk-somalisk stödorganisation.

Själv har jag ibland haft kontakt med kvinnor som bär heltäckande slöja. Inte sällan har deras män stått i vägen och förbjudit dem att ha kontakt med en manlig journalist.

Vi talar ofta så fint om feminism, men har ändå svårt att röra vid vissa frågor. Men de som vägrar inse att de mest extrema formerna av slöja, niqab och burka, är symboler och medel för kvinnoförtryck måste vara helt historielösa.

För att tala klarspråk så hör heltäckande slöja inte hemma i ett land som säger sig förespråka jämställdhet. Att skapa ett samhälle med lika rättigheter för alla kräver gränsdragningar.

I Sverige har vi, i jämställdhetens namn, lagstiftat om föräldraförsäkringen, det finns även ett förbud mot sexköp och det pratas om kvotering till bolagsstyrelser. Detta är exempel på gränsdragningar där staten reglerar människors valmöjligheter, med kvinnors intresse i fokus.

Att i samma anda lagstifta när det gäller kläder vore olyckligt, men på något vis måste samhället tydligt markera när gränser passeras och kvinnors rättigheter står på spel. Hur det skall hanteras är en svår fråga, men att inte lyfta problemet är ett svek mot de som drabbas.

Samtidigt finns det de som frivilligt bär heltäckande slöja, men åsikten hos kvinnan i väntrummet fick jag aldrig veta, och anklagar mig själv för att jag inte frågade. Sådan feghet blir ofta konsekvensen när vi slits mellan att försöka vara toleranta och samtidigt stå upp för jämställdhet.