Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Avenyn Champs-Élysée i Paris, i maj 2020, som vanligtvis kryllar av turister. Redan den 11 mars hade Världshälsoorganisationen, WHO, förklarat covid-19 som en global pandemi. Bild: Francois Mori

Länder kopierade andras politiska coronabeslut

Smittspridningen i det egna landet var inte någon avgörande faktor för länders beslut för kraftiga åtgärder under inledningen av coronapandemin. I stället ser grannländernas beslut ut att ha vägt tyngre, visar en svensk studie.

Forskningen bakom studien skedde med utgångspunkten att majoriteten av OECD-länderna införde samma eller liknande restriktioner. Det handlade om stopp för stora folksamlingar, stängning av skolor, reserestriktioner, utegångsförbud och karantän under ett par veckor i mars. Detta trots att länderna i sig hade mycket olika förutsättningar i smittspridning och demografi.

Karl Wennberg och Abiel Sebhatu, professor respektive postdoktor vid Institutet för analytisk sociologi på Linköpings universitet har tillsammans med kollegor i Uppsala och Göteborg studerat det politiska beslutsfattandet i OECD-länderna under corona-krisen. De har nu publicerat sina resultat i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS.

– Vi fann att besluten inte har baserats på, eller har mycket svag koppling till standardindikatorer inom epidemiologin, som antal infekterade, dödstal, kapacitet för intensivvård och liknande. Viktigare har varit hur många närliggande länder som redan har genomfört åtgärder, säger Karl Wennberg, i en artikel som publicerats på Linköpings universitets hemsida.

Uppträder oftast när beslut fattas under stor osäkerhet

Homogeniteten i beslutsfattandet går under namnet ”diffusion”, och är ett fenomen som oftast uppträder när beslut ska fattas under stor osäkerhet. Det innebär att politiska åtgärder sprids utan närmare analys.

– Man kunde förvänta sig att länderna var för sig gör noggranna genomgångar av den egna situationen och fattar beslut utifrån det. Givet hur olika länderna är och i vilken fas i pandemin de befann sig i under våren, kapaciteten i vårdkedjorna, demografin och hur långt pandemin hunnit i respektive land sticker homogeniteten i beslutsfattande ut, säger Karl Wennberg i artikeln.

Detta är OECD

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, består av 36 medlemsstater. Nästan hela Europa, Turkiet, Nordamerika, Australien, Nya Zeeland och Japan med flera är med.

Forskarna påpekar att tidpunkten när åtgärderna sätts in är viktig och att de politiska besluten under coronapandemin fattats under stor osäkerhet. Att vänta för länge hade kunnat få konsekvenser för belastningen på sjukhusen. Men också att införa restriktioner för tidigt eller agera som grannländerna medför andra nackdelar i form av högre sociala och ekonomiska kostnader i psykisk ohälsa och låg ekonomisk aktivitet, liksom risk för en andra våg när restriktionerna släpps.

LÄS MER: Värsta raset hittills för BNP i EU

Forskargruppen varnar också för konsekvenser för demokratin. Bestämmelser och restriktioner kan snabbt inskränka människors frihet och rättigheter.

– I maj 2020 hade fler än 100 länder infört variationer av nödlagstiftning, lagar som påverkar de demokratiska processerna negativt. V-Dem Institutet i Göteborg uppskattar att uppemot 82 av länderna står inför en betydande eller mellanstor risk för en kvarvarande försämrad demokrati, säger Karl Wennberg i intervjun.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.