Att göra tidning är inte lätt men ibland verkar folk tro det. I närtid finns flera exempel på nya tidningsägare som inte bara trampat snett utan helt fallit pladask. För ett antal år sedan köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro men efter bara några månader och ytterst klumpiga uttalanden tvingades han sälja bolaget för 1 krona – en förlust på 70 miljoner kronor. Köpare var vännen och tillika finansmannen Christen Ager-Hanssen. När han tog över drogs nya visioner upp men ordval och tillvägagångssätt avslöjade att kunskap om publicistik saknades även hos den nya ägaren. Tidningen hade klivit ur askan in i elden. För mig som arbetat tio år på Metro var det en sorgens dag när tidningens redaktionella del helt fick läggas ner efter bara en kort period med Ager-Hanssen som ägare.
Namnkunniga skribenter värvades
Utvecklingen kring satsningen Bulletin är det senaste exemplet på okunniga medieägare. I slutet av förra året kom nyheten att tidningen skulle startas och mängder med namnkunniga skribenter värvades. Sedan dess har dessvärre inte fokus varit på att skapa bra innehåll utan istället har nyheter om missförhållanden duggat tätt. Tidningen hade knappt startats innan chefredaktören avgick. Sedan avslöjades att flera texter i stort sett plagierats och de senaste dagarna har ett öppet krig mellan den redaktionella ledningen och ägarna förts i tidningar och sociala medier. Bland de konstigheter som kommit fram är nog det mest graverande ändå ägarnas totala okunskap inför ansvarig utgivarskapet.
Ansvarig utgivare bestämmer
Tidningen Journalisten och GP har tagit del av mejl som visar hur vd och ägare försökt få dåvarande chefredaktör och ansvarig utgivare att återpublicera en text (som vd:n ska ha publicerat på eget bevåg). Det bryter mot den kanske viktigaste grundpelaren för svensk publicistik: Förutom ansvarig utgivare kan ingen – inte ens tidningens ägare eller vd – ta ansvar för eller bestämma vad som publiceras eller avpubliceras.
Den här ordningen finns för att skydda trovärdigheten och journalistiken, läsarna ska kunna lita på att yttre krafter inte påverkar vad som skrivs. Med det kommer också att det juridiska ansvaret helt och hållet faller på den ansvarige utgivaren – i Göteborgs-Postens fall är det jag. Det innebär att om vi publicerar något som anses vara förtal så är det jag som åtalas och straffas. En sådan ordning går inte att förhandla bort. Att den redaktionella ledningen på Bulletin nu står upp mot ägarnas attack mot en ordning som är sprungen ur Tryckfrihetsförordningen från 1766 hedrar dem.
”Se till att förstå grunderna”
Mediebranschen har efter många tuffa år börjat vädra lite morgonluft och vägen mot en hållbar framtid i en digital värld ser inte alltför krokig ut. Vi på GP har de senaste åren anställt många nya journalister i takt med att antalet läsare och prenumeranter ökar och det är uppfriskande att se nya satsningar på andra tidningar. Därför är det tråkigt att se en mediesatsning som Bulletin göra en sådan här totalkrasch. Även om situationen förändras, exempelvis genom ett ägarbyte, är trovärdigheten redan körd i botten. Värdet på de miljoner som investerarna puttat in i bolaget är nog nära noll. Jag hoppas att det här trots allt blir en läxa för alla som vill äga och driva en tidning: Se till att förstå grunderna innan ni drar igång, det kommer att gynna både journalistiken och er investering.
