För en dryg vecka sedan stod Märta Stenevi på scenen på Frihamnsdagarna och uppmanade de få åhörarna – som förmodligen till stor del bestod av redan övertygade – att rösta för hoppet. Alltså inte på partier som målar allt i svart, hotar att omhänderta barn som talar dålig svenska eller vill tvinga iväg nioåringar till städjobb för att förnedra dem.
Nej, Märta Stenevi ville skicka signalen att hennes parti ”tror på varenda unge”. Och att det finns hopp.
Ni hör själva. I valrörelsen 2022 har Miljöpartiet hamnat helt snett.
I otakt med tiden
De partier som dominerar svensk politik just nu är i princip ense om det är migrationen som ställt till de mesta av våra bekymmer (möjligen i kombination med dålig integration, men ändå). Samt att kärnkraft kan lösa det mesta av våra klimatproblem (ja, bortsett då från det som ”innovationer” ska lösa åt oss sen, lite längre fram. Att förfäkta att den enskilde ska tvingas bidra på något sätt är bara så ute).
Om det är svensk politik eller något annat det är fel på kan man säkert ha olika uppfattning om – men faktum kvarstår: Miljöpartiet är verkligen inte i takt med tiden.
Man kan tycka att Miljöpartiet borde ha den mest tacksamma uppgiften av alla riksdagspartier. FN:s klimatkommission ger partiet gott om argument, ungdomar demonstrerar för klimatet och städer världen över utser klimatnödläge.
Inte bara MP:s eget fel
Partiets kärnfråga är, för att uttrycka det milt, aktuell. Ändå är det en allt mindre angelägen fråga i svensk politik, där numera till och med Vänsterpartiet driver på för lägre bränslepriser och, därmed, ökade utsläpp.
Nu kan det förstås inte gärna vara Miljöpartiets fel att de andra partierna vägrar prata om klimatet – däremot kan det vara Miljöpartiets fel att de inte lyckats få fler väljare att lyssna på det de har att säga.
Förklaringen är ganska enkel. Partiet spelade bort mycket av sin trovärdighet genom att stanna kvar i en regering som agerade helt emot allt de stod för när den lade om migrationspolitiken hösten 2015 och sedan dess har ägnat alldeles för mycket tid åt att försvara beslut de inte står för.
Det var lite som att partiet tog sig ur ett dåligt förhållande när det bröt med Socialdemokraterna och lämnade regeringen förra hösten. Sedan dess har man fått landa lite, fundera över vem man är och vad man vill.
Tid för ännu mer egentid
Kanske är det därför det ser lite bättre ut i opinionen.
Samtidigt är intrycket att Miljöpartiet skulle behöva ännu mer tid för att hitta svar på vissa grundläggande existentiella frågor. Varför finns det här partiet? Vad ska det prioritera? Hur ska det positionera sig? Utan bra svar är risken att partiet fortsätter vara en marginaliserad kraft i svensk politik.
Och på kort sikt är den stora frågan om Miljöpartiet och Socialdemokraterna verkligen står varandra närmare i dag än för ett år sedan. Och om Miljöpartiet kommer att vara bättre på att se till sina egna intressen om partierna ger sig in i en ny relation.
När Märta Stenevi i intervjun med GP:s Anna Ekström talar om att hon vill att S, MP, V och C borde sätta sig ned vid samma bord här och nu låter farligt nära ett självskadebeteende.
LÄS MER:Stenevi: Gängkriminaliteten är inte ett invandringsproblem
LÄS MER:MP anklagar högerpartier för att vara foliehattar
Missa inte det senaste om valet 2022
Nu kan du få alla politiknyheter, reportage och analyser som en notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Val 2022. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.