Just därför klär jag upp mig. Det är min signal. Till mig själv, mina barn och min omgivning. Idag är en viktig dag - pappa har finskorna på sig.
Jag förstår varenda en av er som inte känner av någon stämning. Eller ork. Demokratin är det tråkigaste sällskapsspel som någonsin konstruerats. Ett spel där alla får vara med, men pjäserna får bara flyttas var fjärde år. Dessutom får du bara flytta dem samtidigt som miljoner andra, vilket lätt ger känslan av att du spelar liten roll. Att dina planer och strategier drunknar när alla andra också ska spela.
Jag fattar det. Jag kan känna det själv. Det är därför jag strukit skjortan. För att skapa en rutin som påminner mig om att det är något större på spel än min eventuella ork.
Kanske är känslan särskilt stark i år. Det har aldrig känts svårare att veta var min röst gör bäst nytta, lokalt liksom nationellt. Detta trots att det är enklare än någonsin att lista ut vad jag tycker: Nästan varje tidning har ett eget test, en “valkompass” som pejlar en politisk övertygelse jag inte visste att jag hade. Men är inte det också förnedrande? Att min ork är så låg att jag behöver en dator för att lista ut vad jag tycker? Kanske, men det spelar faktiskt liten roll. Det är därför jag knyter slipsen idag. För var fjärde år har vi en moralisk skyldighet till vår demokrati som trumfar all eventuell självförakt och lättja.
I den grundlag som heter regeringsformen, slås det fast att “All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. I Sverige innebär det att vi utser de personer som representerar vår åsikt bäst. Det innebär att de alltid ska söka stöd för sin politik hos oss, men framför allt innebär det att vi var fjärde år har särskilt stort makt och ansvar att avsätta eller tillsätta “rätt” personer. Det är ett liten insats, men avgörande skyldighet den demokrati som gett oss så många rättigheter. Det är inte heller främst för din egen skull, utan för vår gemensamma demokratis skull. För de generationer efter dig och för de generationer innan dig. För de som kämpat för jämställd rösträtt, likvärdiga förutsättningar. Det är på dessa generationers axlar du står och velar idag.
Ja, det kommer att gnällas och bråkas imorgon, gråtas i direktsändningar ikväll. Inget av det är ett spel du har en skyldighet att följa eller engagera dig i. Det enda du behöver och är moraliskt skyldig att göra, är att använda din röst idag. Inte för att du älskar något parti, eller är helt säker, utan för att vår demokratis framtid är beroende av att så många som möjligt en gång var fjärde år säger vilket samhälle vi vill ha.
Du behöver inte klä upp dig idag, men du behöver förstå att det är helt orimligt att göra något annat än att välja ett parti du tycker står för demokratiska värden och använda din röst.
