Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Köerna till vården växer när fler unga kommer ut som trans

Efterfrågan på vård för transpersoner ökar och väntetiderna för behandling är långa. Regionens mottagning för utredning av könsidentitet ska nu anställa fler, men personal med specialistkompetens är en bristvara. Och efter utredningen väntar nya långa köer till behandling.

Allt fler unga personer kommer ut som transpersoner. Lundströmmottagningen i Alingsås gör könsidentitetsutredningar för personer i Västra Götalands län. Hit kommer de som upplever att deras identitet inte stämmer överens med den de tilldelats från födseln och/eller varken ser sig som man eller kvinna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Enligt vårdenhetschefen Lennart Fällberg är väntetiderna till Lundströmmottagningen i dag mellan 12 och 15 månader. 15 månader för de under 16 år.

Under det ett och halvt år mottagningen tagit emot den yngre åldersgruppen har antalet remisser mångdubblats och överträffat vad någon hade väntat sig.

– Det finns ett uppdämt behov i brist på tillgänglig vård, menar Lennart Fällberg.

Många transpersoner har svårt att fungera i vardagen och lider psykiskt, så kallat könsdysfori eller könsinkongruens. Flera undersökningar pekar också på att de långa vänte- och utredningstiderna är svåra att hantera och leder till ökat lidande för de som berörs.

Den psykiska ohälsan hos transpersoner och ickebinära är alarmerande hög. Hela 40 procent i åldrarna 15-19 år har uppgett att de någon gång försökt ta sitt liv, enligt Folkhälsomyndigheten, att jämföra med sex procent bland befolkningen i allmänhet.

Ökat stadigt

I dag står omkring 240 personer i kö för en utredning i Västra Götalandsregionen. Av dem är 70 yngre än 16 år. Ulrika Beckman, psykolog som arbetat på Lundströmmottagningen åtta av de tio år den funnits, säger att antalet som söker sig till mottagningen har ökat stadigt sedan de öppnade.

– Minst 75 procent av våra patienter är mellan 15 och 20 år och sedan 2016 tar vi även emot de som är under 16 år, som tidigare hänvisade till BUP.

Lennart Fällberg.. Bild: Robin Stjernberg

Det krävs en diagnos på könsdysfori för att kunna få remiss till behandling, förklarar hon.

– Den som upplever sig som ett kön på insidan vill i allmänhet att andra ska kunna se det som man känner sig som. Och det vi ser är att man mår bättre av att få denna bekräftelse.

Nu ska ny personal rekryteras. Det gäller först och främst barn- och ungdomssidan där det blir ytterligare tjänster för en socionom och en psykolog, säger Lennart Fällberg. Tanken är också att tillgången till barnpsykiater ska öka. En viss förstärkning för gruppen som är 16 år och äldre ska också göras.

Kommer det att korta köerna?

– Förutsättningarna för det blir bättre. Vi kommer också att se över vårt arbetssätt vilket vi hoppas skall bidra till att korta köerna.

Kritik för lång utredningstid

När den statliga utredningen Transpersoner i Sverige skrevs förra året hade Västra Götaland en av landets längsta köer till den könsbekräftande vården.

– Det är ett högt tryck och har ökat hela tiden sedan vi startade. Vi har även fått kritik för att själva utredningarna tar lång tid – minst ett år. Men det kan ta längre tid än så och det gör det ganska ofta, säger Ulrika Beckman.

Ulrika Beckman anser att det kan finnas en poäng med att utredningen tar tid.

– I teorin skulle en diagnos kunna ges efter ett halvår – men i praktiken tycker vi inte att det räcker med så kort tid för att sätta in en behandling som kan få livslånga konsekvenser. Vi anser att man ska överväga det under längre tid, säger hon och exemplifierar med att en testosteronbehandling inte kan avbrytas utan att det får oåterkalleliga konsekvenser.

En del behöver längre tid, andra kortare. Men ofta är det en lång och svår process, enligt Ulrika Beckman.

– Tiden och samtalen ska anpassas efter patienten för att komma fram till vad som är bäst för just den. Och vi har ångrare. De är inte många men de finns.

När personen väl har fått sin diagnos väntar nya väntetider för den som är i behov av behandling

Uppfyller inte vårdgarantin

En enkät i den statliga utredningen visar att väntetiden till nybesök hos endokrinolog, hormonläkare, hösten 2017 var längst i landet i Västra Götaland, 15 månader efter det att personen fått sin diagnos. Väntetiden till logopedkonsultation var mellan tio och tolv månader, även det längst i landet.

Ulrika Beckman säger att det finns stora brister här.

– En endokrinolog jobbar 30 procent med transvårdens patienter på Sahlgrenska. Ytterligare en gör extra veckor då och då. Utöver det finns 20 procent på barnendokrin på Östra. Regionen köper också in endokrina behandlingar vid Anova i Stockholm. Det är förstås krångligare för patienterna, och kostsamt för regionen i längden.

Helén Lantz, vårdenhetschef vid Centrum för endokrinmetabolism, bekräftar den bilden. Trots idoga försök har de inte fått gehör för utökade resurser.

– Så är det tyvärr, säger hon. Vi har kapacitetsbrist och kan inte uppfylla vårdgarantin, utan får hänvisa till andra delar av landet.

Det finns också stark kritik mot enheten som utför hår/skäggborttagning. Där har vård inte kunnat erbjudas under lång tid, eftersom det tagit tid att få till och genomföra en upphandling.

Stort lidande

Men vad gäller resurser på Lundströmmottagningen har regionen sett behoven och lyssnat anser Ulrika Beckman.

– Men det är svårt få tag på rätt kompetens, som exempelvis psykiatriker.

Ulrika Beckman vet att det psykiska lidandet i gruppen är stort. Men hon tycker att man ska ha med sig att många unga i stort mår psykiskt dåligt i dag.

– De här ungdomarna har ytterligare påfrestningar med könsdysfori och utanförskap, men det finns också de som har ett gott stöd, säger hon.

Utanförskap

Stödet från familjen är viktigt, liksom bemötandet från omgivningen i övrigt.

– Generellt skulle jag säga att många har utsatts för mobbning och känt sig utstötta. Och det gör något med en. De kan uppleva att de funkar sämre än andra och känner ett utanförskap. Det finns också de som beskriver ett stort självhat.

Även om de allra flesta som kommer till Lundströmmottagningen kommer för att få behandling finns också de som mer har ett behov av att undersöka sin osäkerhet över sin identitet.

Andra söker inte vård över huvud taget. Orsakerna varierar, som att man inte litar på vården, har erfarenhet av ett dåligt bemötande eller ser att det tar för lång tid. Eller för att man helt enkelt inte anser att man behöver någon behandling utan är trygg i sin könsidentitet trots att den går emot de rådande normerna.

– Det vore önskvärt att det var enklare att leva som trans i samhället för den som inte vill genomgå en behandling, säger Ulrika Beckman.

Varför är det så många unga som nu kommer ut som ickebinära och trans?

– Det finns ingen känd orsak. Bara spekulationer. Men att vi lever i ett öppnare samhälle och att det är mer på var och ens läppar är nog en del av förklaringen. Plötsligt blir det känt och rumsrent. Och det är bland unga det ökar. Inte bara hos oss utan även i andra jämförbara länder.

Spridning av information och berättelser på nätet har underlättat, tror Ulrika Beckman.

– Tidigare trodde man att man var ensam om det i hela världen - det fanns inte på kartan att andra kunde känna samma. När jag började jobba på Lundströmmottagningen för åtta år sedan var det okänt bland folk - det var svårt att förklara vad jag jobbade med. Nu vet alla vad det är – och fler funderar också på om de är transpersoner.

För unga kan funderingarna vara en del i identitetssökandet inför vuxenblivandet. Ulrika Beckman förordar en tillåtande attityd till att få pröva olika positioner.

– Det hör tonåren till att göra utvikningar. Därför är det bra att hitta en öppning, utan att låsa sig för någonting, så att du kan välja sedan. Gå en sväng för att sedan kunna välja.

Hur viktigt är det med kön?

– Vi kommer till världen med olika uppsättningar kroppar. Hormoner är med och påverkar oss psykiskt. Det kan vi inte ta bort. Men jag skulle vilja att det inte begränsade oss i könsroller och det som är knutet till det.

Läs också:

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.