Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Kändisarna om studietiden i Göteborg

Från labbet och föreläsningssalen till Dramaten, handbollsplanen eller toppen av FN. Här är några av de kända profiler som började sina karriärer med att plugga i Göteborg.

I veckan drar höstterminen igång för många av stans universitets- och högskolestudenter. För den som börjar plugga för första gången är det kanske några nervösa dagar som väntar med nya intryck och studiekamrater, kanske till och med i en ny stad. Då kan det vara bra att påminna sig om att även dessa kända profiler har varit nya, nervösa förstaårsstudenter en gång i tiden.

Jan Rippe, sångare och komiker i Galenskaparna och After Shave

Hur kommer det sig att du började studera på Chalmers?
– Jag började där 1975 och då gick jag elektroteknik. Jag bodde i Mariestad och hade fått höra om Chalmers och tyckte att det lät roligt. Man hade ju hört talas om kortegen och allt spex och sådant som fanns där. Sedan hade jag fått för mig att jag var tekniskt intresserad efter att jag fått bygga en stereo i skolan.
Berätta om tiden där.
– Jag märkte ganska snart att jag tyckte om matten, men när man kom in på konstiga tekniska ämnen och datorisering och sådant visade det sig att det inte var det jag var intresserad av. Jag kom ganska snabbt in i den roliga delen av Chalmers, alla utskott och föreningar, fester och gasquer. Det var där jag träffade mina blivande kollegor i After Shave.
Vad betyder Chalmers för dig idag? – Vi har alltid haft väldigt goda relationer till Chalmers och ställt upp på fester och revyer i mån av tid. För ett tag sedan visade det sig att jag hade slutfört 56 procent av studierna, vilket innebar att jag bara hade 4 procent kvar till en kandidatexamen. Då fixade de så att jag kunde gå en liten kurs för att slutföra mina studier. Jag var lite tveksam först, men min morot var att jag inte skulle berätta något för mina kompisar och kollegor och sedan överraska dem med en examen. Och det gjorde jag, med pompa och ståt.
– Chalmers har satt en väldigt stor prägel på mig och jag har fortfarande kontakt med många vänner därifrån. Vi hade fruktansvärt kul med alla galna fester och upptåg. Jag kan egentligen bara gratulera alla blivande Chalmersteknologer till att de har kommit in på Sveriges bästa skola. Vi brukar säga att vi inte har gått på någon scenskola, men vi har gått på Chalmers, och det är minst lika bra.
Foto: Stefan Bennhage

Anne Lundberg, journalist och programledare

Varför valde du att läsa på journalisthögskolan i Göteborg?
– Jag började plugga 1988, och på den tiden fanns journalistutbildningen bara i Göteborg och Stockholm. Det blev Göteborg eftersom det var lättare att komma in där. Sedan råkar det också vara en fantastisk stad att bo i. Det var härligt att kunna cykla överallt. Att jag skulle läsa just journalistik var självklart. Jag var ute och reste efter gymnasiet och skaffade mig lite arbetslivserfarenhet, men när jag väl skulle börja plugga fanns inget annat alternativ för mig.
Hur minns du din studietid?
– Det var en helt fantastisk tid. Journalisthögskolan låg på Andra Långgatan då och var ganska liten, så alla kom varandra väldigt nära. Jag bodde dessutom i ett kollektiv på samma gata med några andra journaliststudenter, så vi umgicks egentligen dygnet runt. Vi hade mycket gemensamma fester men jag vet inte om det var typiska studentfester, vi drack hellre vin och pratade om politik. Några av mina närmsta vänner idag är människor som jag träffade under tiden i Göteborg.
Lärde du dig något där som du fortfarande har nytta av?
– Ja, utan tvekan! Jag har inte jobbat som något annat än journalist sedan dess. Framför allt lärde man sig att tänka journalistiskt, alltså det där kritiskt granskande tankesättet som är så viktigt. I skolan lärde vi oss att göra innehåll för både tidning, radio och tv, men jag har bara jobbat med tv sedan jag tog examen. Faktum är att jag gjorde praktik som en del av utbildningen på Nordnytt i SVT. Sedan fick jag jobb där, och har jobbat på SVT ända sedan dess.
Foto: Izabelle Nordfjell/TT

Jan Eliasson, diplomat och politiker

Vad pluggade du i Göteborg?
– Jag läste till civilekonom på Handelshögskolan mellan 1962 och -65. Det föll sig naturligt eftersom Göteborg är min hemstad och eftersom jag ville ha en internationell utbildning som kunde användas både i och utanför Sverige. Jag hade varit utbytesstudent i USA under ett år på gymnasiet och träffat studenter från hela världen. Det hade gjort mig internationellt intresserad.
– Det var en mycket positiv tid jag hade på Handelshögskolan. Göteborg är inte en studentstad på samma sätt som Lund eller Uppsala, men vi hade ett fint kårliv. Jag blev själv internationell sekreterare i kåren efter ett år. Jag minns särskilt ett kårmöte då vi hade en ganska livlig diskussion om huruvida vi från kårens håll skulle markera emot apartheidsystemet i Sydafrika. Underligt nog fanns det en del som var emot att vi gjorde det, men jag var naturligtvis för. Det slutade med att vi samlades utanför Systembolaget och försökte hindra alla kunder som gick in från att köpa ett sydafrikanskt dessertvin som såldes där. Det blev vår lilla politiska gärning, jag minns fortfarande hur engagerad jag var.
Hur har din utbildning hjälpt dig i din karriär?
– I diplomatin har jag nog mest haft glädje av att vi läste nationalekonomi och ekonomisk historia. Sedan ser jag hela livet som en läroresa. Jag gick på Handels när jag var mellan 22 och 25 år, och det blev självklart en tid som formade mig. Jag hade tidigare gått på det ganska stränga Hvitfeldtska gymnasiet och var van vid hårda lärare och tuff disciplin. På universitetet fick jag istället lära mig självständigt arbete och eget ansvar. Dessutom jobbade vi mycket i team, vilket jag aldrig riktigt hade gjort innan. Att kunna samarbeta är en oerhört viktig förmåga.
Foto: Adam Ihse/TT

Julia Dufvenius, skådespelare

Varför pluggade du i Göteborg?
– Jag ville gå på Teaterhögskolan i Göteborg eftersom jag alltid hade velat bli skådespelare, och för att jag var extremt hemmakär! Jag var väldigt förtjust i Göteborg som stad så jag sökte faktiskt ingen annanstans. Sedan flyttade jag direkt när jag hade gått ut istället, då var jag redo att flyga vidare.
– Utbildningen var intensiv, lärorik, slitsam och extremt lyxig. Vi var bara åtta elever i klassen så man var väldigt privilegierad på det sättet. Man var inte alls en del av det övriga studentlivet i Göteborg utan det var som en egen falang. Vi ordnade en del fester själva och hängde extremt mycket med klassen. Det var projekt både på kvällar och dagar, och det var ju en liten grupp på en liten skola så man blev väldigt tajta vare sig man ville eller inte. Vår klass fungerade väldigt bra. En av mina klasskompisar då är fortfarande en jättenära vän till mig, och de har allihop en speciell plats i mitt hjärta. Jag blir alltid glad när jag får höra att det har gått bra för dem.
Vad har tiden på Teaterhögskolan betytt för din karriär?
– Väldigt mycket, tror jag. Att jag ens kom in är en kvalitetsstämpel som har betytt mycket för mitt självförtroende. Sedan är det såklart svårt att säga var jag skulle varit nu om jag inte hade gått där. Egentligen är hela skådespelarlivet en skola, men vi lärde oss enormt mycket på Teaterhögskolan. Det var där jag lärde mig grunden i hur man som skådespelare tar hand om sina instrument – den fysiska kroppen och rösten.
Foto: Naina Helén Jåma / TT

Gert Wingårdh, arkitekt

Hur kommer det sig att du valde att studera på Chalmers?
–Chalmers var i någon mån mitt tredje val av utbildning. Jag började studera ekonomi på Handels, mestadels kvällstid, samtidigt som jag läste konst på dagarna. Jag ville nämligen bli konsthandlare. Senare fick jag lära mig att arkitektur betraktas som konst, och tyckte att det lät väldigt roligt. Så jag sökte till arkitekturlinjen på Chalmers och kom in där.
Hur var tiden där?
– Jag var nästan mer förankrad till Handels i början av min tid på Chalmers, och var därför inte med på nollningen och liknande. Då kände jag mig mer som en gäst än en Chalmerist. Men efter något år avslutade jag de andra studierna och fokuserade på arkitekturen.
– Det var en väldigt speciell tid för skolan på 70-talet då mycket ifrågasattes, bland annat lärare. Man satte in växter och musik i salarna och många gånger kändes det som att man stod för sin egen utbildning. Det var ganska stökigt, men så hittade man allianser med olika lärare och jobbade på med sin utbildning.
Hur länge var du där? – Jag tillhörde den årskullen som inte gjorde värnplikten direkt när man var 19 år, utan den som skulle göra det efter studierna. Därför ville jag gärna bli klar med mina studier så fort som möjligt, så jag var bara där i tre och ett halvt år ungefär. Men jag började undervisa på Chalmers samtidigt som jag gick där, och har sedan gjort det kontinuerligt och gör det än idag.
Foto: Dan Hansson

Cecilia Malmström, politiker

Hur var din studietid i Göteborg?
– Den var fantastiskt rolig. Jag började på samhällsvetarlinjen och läste framför allt statsvetenskap, men också u-landskunskap och internationella relationer. Sedan blev jag kvar och doktorerade i statsvetenskap, vilket kanske är ett bevis på hur bra jag trivdes vid universitetet. Jag minns det som att det alltid var roligt att gå upp på mornarna. Vi hade så många fantastiska och engagerade lärare och en väldigt fin gemenskap. Jag lärde känna några av mina allra bästa vänner när vi pluggade. Det var trettio år sedan, men vi är ett stort gäng som fortfarande håller ihop och umgås med våra familjer och barn. Det var också under den tiden jag gick med i det liberala studentförbundet vilket blev någon slags inkörsport i politiken för mig. Min plan hade faktiskt aldrig varit att bli politiker – jag hade tänkt att bli journalist, men jag kom inte in på journalisthögskolan.
– Göteborg är ju inte en traditionell studentstad där man direkt blir uppslukad i kårväsende och nationer. Det är möjligt att det gör det svårare för den som kommer utifrån att lära känna stan, men eftersom jag är göteborgare var det aldrig något problem för mig. Sedan kan jag tänka mig att det ser lite annorlunda ut idag. Numera är universitetet en del av Europa och världen på ett helt annat sätt än det var då, med utbyten och en stor andel utländska studenter. Det gör säkert att man jobbar mer med att ta hand om de nya studenterna än vad man gjorde på min tid.
Har du något speciellt minne från tiden på GU som du vill dela med dig av?
– Det skulle kanske vara när hela klassen som läste u-landskunskap reste till södra Afrika i slutet av kursen. Vi var i Zimbabwe och Botswana och både läste kurser och var ute i fält och träffade människor. Jag rekommenderar alla som läser på universitet att försöka göra det mesta av det och bredda sin utbildning så mycket det går. Det var vad jag försökte göra genom att gå kursen i u-landskunskap, och det blev en helt otrolig upplevelse.
Foto: Björn Larsson Rosvall

José Gonzales, artist

Vad studerade du på Göteborgs universitet?
– Mitt förstaval var faktiskt biokemi på Chalmers, men jag kom inte in. Så istället läste jag molekylärbiologi på GU mellan 1997 och 2001. Det var ett program på fyra år, och sista året kom jag in på en forskarförberedande utbildning i biomedicin. Sedan fortsatte jag med en forskarutbildning i medicinsk kemi och var med i en grupp som forskade på herpesvirus. Jag hade en väldigt bra lärare på gymnasiet som jag tror var anledningen till att jag blev så intresserad av biologi och kemi.
Hur upplevde du studentlivet i Göteborg?
– Jag bodde ju kvar i min hemstad så jag hade både mina gamla vänskapsband och nya. Men jag gick på en del sittningar och upplevde allt vad det innebar med alkohol och sånger. Jag minns att jag bjöd med en kompis en gång som tyckte att det var som en helt annan värld. Att bo kvar i Göteborg var perfekt för mig för jag kunde både ta del av studentlivet och ha kvar musiken, de gamla vänskapsbanden och mitt skejtande vid sidan om.
Du har ju lämnat forskningen och sysslar med musik på heltid. Använder du fortfarande den kunskap du skaffade dig då på något sätt?
– Om jag får lov att bli lite filosofisk så tror jag att man alltid har nytta av att ha fördjupat sig i något så som jag gjorde då. Det vidgar ens vyer otroligt för ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet. Så även om jag inte använder kunskapen om hur man räknar på baser och syror i mitt vardagsliv tror jag att min studietid har påverkat min världsbild något enormt. Sedan är jag fortfarande intresserad av vetenskap fast på ett bredare plan. Jag lyssnar mycket på populärvetenskapliga böcker. Man kan säga att min hobby då – musiken – har blivit mitt heltidsjobb, och tvärtom.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Johanna Forsberg, handbollsspelare

Vad har du pluggat?
– Jag gick på Handelshögskolan och pluggade logistik. Jag hade läst ekonomi på gymnasiet och tyckte att det var ett intressant ämne, och i det programmet fick man en blandning av logistik och ekonomi. Eftersom jag spelade handboll här var det ju Göteborg som gällde.
Vad tyckte du om utbildningen?
– Den var rolig! Det var ämnen som jag var väldigt intresserad av, och vi fick en härlig gemenskap i klassen. Sedan kunde jag inte vara med på alla grejer runtomkring på grund av handbollen. Jag var till exempel inte med på min egen inspark och det var sällan jag hann gå på några fester eller tillställningar. Egentligen är det svårt för mig att säga något om hur det är att vara student i Göteborg eftersom jag missade allt sådant. Det var tufft att hinna med både skolan och handbollen. Man fick vara väldigt disciplinerad och utnyttja varje lediga tillfälle för att plugga. Samtidigt har man en annan frihet som student. Jag kunde till exempel plugga på bussen på väg till en bortamatch om jag behövde. Det är ju svårare när man jobbar.
– Idag jobbar jag som fastighetsekonom så jag har mest nytta av de delarna av utbildningen som handlade om ekonomi. Jag vill nog hellre jobba med logistik i framtiden, men det här jobbet är enklare att kombinera med handbollen, så det passar mig bra just nu.
Vad är ditt bästa minne från studietiden?
– Det måste vara när vi lämnade in examensarbetet. Det var det sista vi gjorde på utbildningen så det var en riktigt skön känsla, vi var verkligen så glada! Jag hann till och med fira det, både tillsammans med henne som jag hade skrivit ihop med och med resten av klassen.
Foto: Björn Larsson Rosvall / TT

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.