Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: World Press Freedom Index

Journalistiken är hotad även här

Över hela världen utsätts journalister för attacker av olika slag. I de värst drabbade länderna mördas journalister och endast regeringsvänliga medier tillåts. Men även i länder som Sverige är hot och hat mot journalistiken en fara för den fria pressen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Nyligen publicerade Reportrar utan gränser sitt årliga pressfrihetsindex. I den absoluta botten – på plats 178 – återfinns Eritrea, landet där den svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak sitter fängslad sedan 2001. Enligt den eritreanska regeringen ska han ha begått brott som berör rikets säkerhet, men han har inte fått någon rättegång och klassas av bland annat Amnesty som en så kallad samvetsfånge.

Innan han greps hade han skrivit artiklar om politisk korruption i landet och tidningen han jobbade för publicerade en artikel i vilken en grupp politiker gick ut med att de ville genomföra demokratiska reformer i landet. Få förutom landets diktatoriska styre menar att skälet till gripandet – och att han fortfarande hålls fången – skulle vara något annat än just hans journalistiska gärning.

Vi måste fortsätta påminna världen

Han sitter fängslad utan kontakt med omvärlden för att han utförde sitt arbete som journalist, för att han försökte nyttja den yttrandefrihet som stipuleras i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Vi journalister som arbetar i länder med större pressfrihet måste därför fortsätta att påminna världen och det svenska utrikesdepartementet om Dawit Isaak så att påtryckningarna mot Eritrea fortsätter. För den diplomatiska väg som Sverige valt gentemot Eritrea har hittills inte resulterat i något frisläppande och det är inte konstigt att Isaaks vän och chefredaktör Aaron Berhane uttrycker sig så här om hanteringen av fallet i en intervju med GP:

”De verkar inte ge honom den respekt han förtjänar som medborgare. Därför är jag väldigt besviken på resultatet av de senaste 18 åren. Det är inte acceptabelt. Det är regeringens skyldighet att kämpa för Dawit.”

LÄS MER: Pressfriheten under attack i världen

Sverige har fallit en plats

Även om Sverige ligger på tredje plats i världen i samma pressfrihetsindex och anses vara en av de platserna i världen där journalister har bäst förutsättningar så är journalistiken hotad även här.

Jämfört med föregående år har Sverige fallit en plats i indexet. Enligt Reportrar utan gränser – som varje år presenterar rankningen – så är en starkt bidragande orsak det ökade hatet och hoten mot journalister på nätet. Och det här drabbar så klart även oss på Göteborgs-Posten. Häromdagen såg jag en person på Twitter som beskrev oss som ”Folkets fiende”. Orsaken: Vi benämnde några av de som stridit för IS och som ursprungligen kommer från Göteborg för göteborgare.

Enligt vissa är det ett ställningstagande men för oss är det en rent deskriptiv formulering för att kunna berätta för våra läsare om hur kommunen planerar att ta emot dessa personer när de nu ser ut att komma tillbaka hit. Men för vissa är det nog för att benämna oss journalister för ”Folkets fiende”. Frasen är återkommande i högerextrem och nynazistisk retorik och syftar till att beskriva de grupperingar som dessa högerextremister vill ska ställas inför rätta när de tar makten i Sverige.

LÄS MER: "Det är regeringens skyldighet att kämpa för Dawit"

Det här är bara ett exempel. Dagligen får våra reportrar ta emot hån och hat från personer som tycker att vi vinklar fel eller skriver ”snyfthistorier”. Personerna kan vara arga över att vi skrivit om en särskild händelse, eller inte skrivit om en händelse alls.

Här ser jag en stor risk mot den svenska pressfriheten: Självcensuren. För större tidningar som Göteborgs-Posten finns rutiner och resurser för att hantera den här sortens frågor, men vissa tidningar i Sverige består av endast en handfull anställda som själva måste orka stå emot de här krafterna. För när vi är i ett läge där en journalist väljer bort att skriva en artikel för att det efter publicering riskerar att bli ännu en dag där du verbalt spottas på är vi illa ute.

Pressfriheten är viktig att påminna om, för Dawit Isaaks skull i Eritrea men också för alla svenska journalister som dagligen tvingas stå ut med hån, hot och hat bara för att de gör sitt jobb.