Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Joakim Lamotte.

Joakim Lamotte: Joakim Lamotte: Tjejer ska inte tvingas skolka från skolgympan

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

På en bänk i simhallen sitter några högstadiekillar och spanar efter tjejerna i vattnet. I lokalen finns lärare och badhuspersonal. Killarna väntar på att tjejerna skall komma upp. Tjejerna vet att killarna väntar och vill inte lämna bassängen, men snart är lektionen slut. Den första som greppar stegen och tar sig upp ur vattnet får alla killars blickar mot sig.

De pekar, skrattar och ropar att de kan se hennes bröst genom baddräkten. Hon lägger armarna i kors över framsidan av kroppen, skyndar bort till sin handduk och skyler sig.

Sedan kommer de andra nervöst upp ur vattnet för att mötas av killarnas penetrerande röntgensyn och kommentarer om deras kroppar. Efter att ha virat in sig i handdukar försvinner de in i omklädningsrummet och får äntligen vara ifred. Läraren säger till killarna att snabba sig i duschen för att inte missa nästa lektion. Personalen på badhuset spolar golvet. Alla har sett hur killarna betett sig, men ingen bryr sig.

Häromveckan lunchade jag med en tjejkompis som vädjade till mig att skriva om hur unga tjejer, på skoltid, utsätts i badhus och gympasalar. Hon menade att det som är en lek för killar alltid har varit blodigt allvar för dem och att tjejer, år efter år, tvingas in i dessa lokaler, som killar ser som sina maktområden. Medan samhället utanför förändras, så består strukturerna innanför dessa väggar, där killar terroriserar tjejer med blickar och ord, samtidigt som vuxna står bredvid utan att visa civilkurage. Problemet aktualiserades nyligen när flera högstadietjejer gick ut i SVT:s serie om mobbning, Morgans mission, och berättade att de hellre får underkänt i idrott än att bada ihop med killarna, som utsätter dem för trakasserier.

Det som vuxenvärlden ofta avfärdar som oskyldiga pojkstreck kan för många kännas som psykisk terror. Därför är det svårt att erkänna att händelsen i inledningen ägde rum för många år sedan, och att en av tonårskillarna i simhallen var jag. Tydligen har ingenting förändrats sedan dess. Tänk om någon vuxen hade reagerat och försökt inpränta lite hyfs i skallen på oss. Eller om jag då hade vetat att jag skulle få döttrar som en dag kommer gå på högstadiet och eventuellt tvingas in i badhus och gympasalar ihop med ouppfostrade killar.

Det gör ont att tänka på hur de i framtiden kanske kommer känna djup ångest bara för att vissa inte lärt sig folkvett. Om det blir så är jag den första att låta dem skolka från gympan, oavsett vad skolan säger.

Helst av allt vill jag däremot vädja till alla vuxna, framförallt pappor, att våga säga ifrån och vara bra förebilder. Snälla, sätt er ner och prata med era söner. Det är dags att få stopp på det svek som generationer av tjejer har utsatts för i dessa påtvingade skolmiljöer och det är vi vuxna som måste ta det ansvaret.