Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Thomas Carlgren / Åklagarmyndigheten
Bild: Thomas Carlgren / Åklagarmyndigheten

Jan Höglund: Ingen slutpunkt – jakten på Palmes mördare fortsätter

Nej, Krister Petersson. Du lägger ner Palmeutredningen, på goda grunder. Men med en indiciekedja utan tekniska bevis fortsätter tvivlen och spekulationerna om vem – eller vilka – som mördade statsministern.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Förväntningarna var så stora på att äntligen få ett rimligt avslut. Krister Petersson hade utlovat en lösning med en säkerhet som indikerade att han hade tekniska fynd som kunde binda en gärningsman vid ett vapen och brottsplatsen. För mig blev det en historisk antiklimax i direktsändning, sammanfattad i 10 punkter:

1. Skandiamannen Stig Engström går inte att komma runt som gärningsman, enligt Krister Petersson. Skälen är att hans signalement stämmer väl överens med flera vittnesuppgifter och att hans egen berättelse om vad han gjorde inte stämmer med vad andra har sagt. Ingen har pekat ut honom på mordplatsen, men mycket talar för att han befunnit sig där i en helt annan roll än vad han velat få det att se ut som, enligt chefsåklagaren.

2. Hans bedömning är att det efter drygt 34 år är svårt att tro att vidare utredning skulle ge någonting ytterligare och anser att de kommit så långt man kan begära.

3. Samtidigt tycker Petersson att det är häpnadsväckande hur den dåvarande spaningsledningen redan tidigt 1987 i en promemoria avförde Engström ur utredningen trots hans egna påståenden och även vittnesmål om hans kläder, keps, glasögon och handledsväska.

4. Om uppslaget om Skandiamannen tagits på det allvar som det förtjänade hade det möjligen funnits skäl till ett frihetsberövande och anhållande om han inte kunnat lämna tillfredsställande svar. Petersson bedömer att det skulle ha räckt för att få honom häktad i domstol för att kunna arbeta vidare och säkra bevis för att väcka åtal med utgångspunkten att det kan bli en fällande dom. “Vi hade haft en rimlig chans att säkra mordvapnet och andra omständigheter samt att i grunden utreda om han medverkat i en konspiration”, säger Krister Petersson.

5. Nu saknas tekniska bevis som kan binda Engström eller någon annan till brottet, trots att Petersson tidigare mer än antytt – dumdristigt har det visat sig – att han hade sådana.

6. Det finns inte något vapen, av allt att döma en revolver, som kan sättas i händerna på vare sig Engström eller någon annan misstänkt. Engström hade erfarenhet av skjutvapen genom en skytteklubb och skulle möjligen ha kunnat komma över ett genom en bekant som var samlare, men det är bara ett antaganden från utredarnas sida. Trots omfattande utredningsåtgärder sedan Petersson tog över som förundersökningsledare 2017 har de inte hittat något.

7. De forensiska experterna anser dessutom att det skulle vara svårt, för att inte säga omöjligt, att binda ett vapen till de två deformerade kulorna som användes vid det direkt dödande skottet mot Olof Palme och skottet som snuddade vid Lisbeth Palme. Att det var just dessa kulor är däremot fastställt.

8. Stig Engström hade i sin bakgrund en anknytning till militären, var fritidspolitiker för Moderaterna och hyste Palmekritiska åsikter, men det var han inte ensam om vid den här tiden. Det finns inga belägg för att han var en hatfull fanatiker som var beredd till den yttersta av handlingar om tillfället gavs. Ett möjligt motiv till mordet har han själv angivit i en tidningsintervju, som Petersson refererar till, att det i själva verket var ett dråp, i stundens ingivelse, men det var inget erkännande.

9. Utredningen har inte heller, som nämns ovan, kunnat fastställa om mordet utfördes av en ensam gärningsman eller var resultatet av en komplott med flera individer inblandade. Det finns inget stöd för en konspiration, men det går inte heller att utesluta, heter det. Men det är troligt att Engström agerade ensam, enligt åklagaren.

10. Eftersom den misstänkte är avliden lägger Krister Petersson ner förundersökningen. Palmegruppen upplöses och spanare och åklagare koncentrerar sig i första hand på andra uppgifter. Jag tycker det är högst förklarligt. Närmare sanningen är så här kommer vi kanske inte trots allt.

Men det är ingen slutpunkt över ett polisiärt misslyckande som i mycket kan kan tillskrivas Peterssons företrädare. I brist på bevis kan han inte utesluta vare sig en sammansvärjning eller en annan gärningsman. Att Mårten Palme, som har varit övertygad om att Christer Pettersson befann sig utanför biografen Grand, och hans bröder nu lutar åt att det kan ha varit Skandiamannen ger bränsle åt privatspanare och konspirationsteoretiker. Palmeutredningen begravs inte med ett åklagarbeslut. Det är ett kallt fall som kan väckas till liv igen.

LÄS MER: Journalisten Thomas Pettersson presenterade lösningen – två år före polisen

LÄS MER: Skandiamannen ska ha mördat Olof Palme