Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Elaine Eksvärd: Hur omsätter ni era ord i praktiken?

Varför får konflikträdda personer ens chansen att vara chefer, ledare, lärare och rektorer?, frågar sig Elaine Eksvärd.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det var sent 80-tal, jag var sju år gammal och gick längs de mörka skolkorridorerna. Jag var livrädd för pojken i min klass. Han som kallade mig ”choklad” för att mitt pigment var mörkare än hans. Det var inte det han sa, det var föraktet när han sa det. Så kom det en dag då han hade lärt sig ett nytt ord, n-ordet. Jag kommer ihåg hur det kändes när han sa det, hur han tog sats innan. Den triumferande blicken och sen kom ordet som ett osynligt knytnävslag i luften rakt in i magen. Vad sa de vuxna om det han sagt till mig?

”Han är nog kär i dig, choklad är ju gott”

”Oj sa han så? Det var nog en engångsföreteelse.”

Jag förstod inte vad ”engångsföreteelse” var då. Men idag används det som ursäkt för att låta det hela bli en tvågångsföreteelse, tregångsföreteelse och serieföreteelse. Jag undrar varför konflikträdda personer ens får chans att vara chefer, ledare, lärare och rektorer. Det är där konflikträdda leder som barn och vuxna tillåts mobbas av sina kollegor och klasskamrater. Är du chef och konflikträdd så ska du inte vara chef. Konflikter är problem, är du rädd för problem så tar du aldrig tag i dem och de blir aldrig lösta.

Jag vet ett barn som blivit mobbat sedan första veckan hon började på skolan. Hon är lika gammal som jag var när jag började bli retad. Första veckan fick hennes 6-åriga lilla kropp en stol kastad på sig. Varje dag blir hon kallad ful. Föräldrarna till henne har varit på åtskilliga möten, men det mest ”konkreta” skolan har gjort är att hänvisa till deras ”Likabehandlingsplan”. Ett retoriskt fenomen som många använder för att slippa ta ansvar – de hänvisar till nedskrivna ord de har på ett styrdokument. Men de berättar inte hur de omsätter de fina orden i praktiken.

Varje gång någon försöker kollra bort dig med fina ord och formuleringar så ska du fråga ”Det låter fint, hur omsätter ni orden i praktiken? Ge mig några konkreta exempel så att jag förstår”. Det kan vara alltifrån dina föräldrar som blir misskötta på ett äldreboende till att dina barn blir mobbade på skolan. Då är följdfrågan jag gav dig nu viktig. Det är deras skyldighet att vara konkreta.

För om du sitter på en restaurang och maten smakar dåligt, inte hänvisar hovmästaren till ett styrdokument med restaurangens värdeord. Inte heller säger han att kocken nog var kär i dig. Eller att det nog var en engångsföreteelse. Nej, han fixar problemet genom att ge dig en ny välsmakande rätt och kollar upp vad som gick fel i praktiken när maten lagades. Tänk om dessa konflikträdda rektorer, lärare, chefer och ledare kunde vara som hovmästaren.

Är du ledare och läser detta, anta detta nyårslöfte att vara som hovmästaren, tack.

Elaine Eksvärd, retoriker.