Maria Hallbäck småspringer fram till Cynthia Munganga och kramar om henne.
– Förlåt att jag är sen, det är människor överallt. Vart vill du gå?
De går och sätter sig på ett kafé. Hela vägen dit pratar de om Cynthias skolavslutning och att hon fick godkänt betyg i idrott. Hon har tidigare varit rädd för både båtar och vatten, och kunde inte simma så bra. Men hon och Maria gick till badhuset där hon fick öva.
– När jag simmade kändes det som att någon drog mig neråt, men Maria hjälpte mig och sa att om jag klarade det skulle jag klara skolan. Nu fick jag B i idrott för att jag klarade simningen, säger Cynthia Munganga.
Maria är Cynthias mentor, genom organisationen Mentor Sverige. De har känt varandra i drygt ett halvår nu och träffas regelbundet, ibland två gånger i veckan, ibland varannan vecka. När de inte ses har de kontakt över sms.
Cynthia har precis fått sommarlov och till hösten ska hon börja nian. Hon och hennes familj kom till Sverige för ett och ett halvt år sedan, från Frankrike, och Maria har varit en stor hjälp både språkmässigt och som en vän. När de ses brukar de fika, gå promenader, göra läxor eller bara umgås. De har även utvecklat ett gemensamt intresse.
– Fota. Jag kunde inte fota innan men blev intresserad när jag såg Marias bilder på instagram. Så jag började fota och nu är jag ett proffs, säger Cynthia.
Hon tar upp telefonen och visar bilder som de tagit på varandra och naturen när de var i Botaniska trädgården sist. Många bilder visar en glad tjej med tungan ute och två fingrar som visar v-tecknet i luften.
Maria Hallbäck har jobbat både som lärarvikarie och med läxhjälp tidigare men tyckte att det tog för mycket tid och trodde att det måste finnas något man kan göra ideellt. Hon menar att det passar henne bra att vara mentor.
– Jag kan påverka någon och vara en trevlig vettig vuxen. Sen insåg jag när vi träffades första gången att det fanns mycket vi båda ville göra. Det är skitkul att träffa Cynthia.
Hon tycker också att hon själv får ett utbyte av att vara mentor. Dels kommer hon iväg på grejer hon annars kanske inte hade gjort och dels får hon hänga med en kompis.
– Jag ska inte vara förälder, lärare eller pekpinne, utan bara en vän.
Det är första matchningen för båda, och de är väldigt nöjda med sin partner.
– För mig är det bra för att jag inte har så mycket kompisar som går ut. De bara pluggar. Hemma är jag ensam mycket så när jag går ut med Maria känner jag mig fri. Hon hjälper mig med läxor, vi fotar. Det är bra för mig, säger Cynthia.
När de sågs första gången var det vinter och under hela våren har de planerat saker de ska hitta på under sommaren. Bland annat ska de besöka Liseberg, och åka båt, trots Cynthias båträdsla.
– Jag vill testa det för jag vill klara saker jag är rädd för.
Cynthia säger att hon har fått mycket hjälp av sin mentor, både med läxor men också med andra saker.
– Vi har också pratat om politik och läget i Sverige lite allmänt. Det kanske var en läxa från början men sen blev det annat, säger Maria.
När kaffet och festisen är urdruckna och pajen är slut sitter de kvar vid bordet på kaféet. Cynthia berättar om en film hon såg på tv kvällen innan.
– Jag lärde mig nya ord som jag skrev upp på en lapp, men jag glömde lappen, säger Cynthia.
Istället pratar de om böcker de läst och funderar på när det är bäst att gå till Liseberg för att slippa stå i kö så länge. De kommer fram till en vardag. Undra om det kan bli några snygga bilder från nöjesfältet?
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.