Amineh Kakabaveh, känd debattör och riksdagsledamot för Vänsterpartiet, vill vara en röst, en visselpipa för hedersförtryckets offer. Hon har mött mycket motstånd och skräder inte orden.
– Jag kämpade mot hederskultur redan när jag var tonåring i iranska Kurdistan. Varför skulle jag vara tyst nu när jag är riksdagsledamot i ett land med yttrandefrihet? Det vore att svika de utsatta.
Måndagskväll på Blå Stället i Angered. Det är panelsamtal om våld och framför allt hedersvåld i förorten. Här är hon bland redan frälsta och välkomnas som hjälte. Men det finns de som anser att hon bidrar till stigmatisera människor från andra kulturer och spär på främlingsfientligheten. Misshandel och kränkningar i dysfunktionella etniskt svenska familjer är en gren på samma träd och bör behandlas som det, menar de.
"Beröringsskräck"
Men Amineh Kakabaveh ser i stället en beröringsskräck för ämnet, en rädsla för att bli kallad rasist och islamofob om man talar om hedersproblematik. Hon tycker att det råder en handlingsförlamning bland makthavare.
– Arenan har lämnats över till SD, som har en helt annan agenda än att lyfta fram och ge stöd till de utsatta. Nu blir de hjältar för att andra backar och inte vågar ta fighten. De som blir lidande är barnen som lever i hederskulturer.
– För det handlar inte bara om misshandel. Det handlar om att du som flicka bär familjens heder. Det fanns i Sverige för 100 år sedan. Då vågade man ta kampen - nu vågar man inte, säger hon och fortsätter:
– Vilken etnisk svensk mamma eller pappa skulle kräva oskuldsintyg? Vilka svenska föräldrar konfiskerar dotterns mobil för att hon haft kontakt med en kille? Eller skickar flickans bröder för att kontrollera henne på fritidsgården? Det är naivt att se det så. Förtryck känns, även om det syns inte utanpå.
"Offren har blivit fler"
De två senaste åren har debattklimatet om hedersproblematiken blivit något bättre, anser hon. Men det har inte blivit bättre för offren. Och att de blivit fler, är hon övertygad om. En ökad segregation är en orsakerna, enligt Amineh Kakabaveh.
– Det saknas inte resurser för att motverka hedersförtryck, men de används inte på rätt sätt. Det behövs inte minst mer förebyggande arbete.
Hon berättar att lärare på skolor i Göteborg bett Varken hora eller kuvad komma för att informera personalen om hederskultur och att de erbjudit sig att göra det. Men det har stannat därvid.
– Ingen rektor har vågat bjuda in oss. Kanske vet de att problemen är så stora att de inte mäktar med. Enligt den enkät som Varken hora eller kuvad gjorde förra året är 80 procent av eleverna i några av Göteborgs förorter utsatta.
Efterlyser kunskap och kompetens
Amineh Kakabaveh ser tydliga signaler på okunskap, inte minst bland makthavare, och tycker det behövs kompetensutveckling bland yrkesgrupper som lärare, socialarbetare, polis, jurister med flera. Häromveckan var hon i Borås och föreläste för socialtjänsten där. Hon fick då klart för sig att många saknar grundläggande kunskap om hedersproblematik.
– Det är pinsamt för ett feministiskt land som skrivit under Barnkonventionen att det ser ut som det gör. Sverige har varit alldeles för tolerant mot intolerans, säger hon.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.