Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Allt vi människor behöver är att bli sedda."

Carl-Einar Häckner: Häckner om det goda livet på katthemmet

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det är Tyra, Daisy, Fisse, Hugo, Sessan, John och så har vi Arven och Nala. Åtta nya katter som jag lärde känna lite mer i somras. Dom har hamnat snett av olika anledningar och hamnat på katthem. Nu får dom chansen till ett nytt liv på Solkatten i Morup.

 

Lilla Tyra kom från en kattkoloni. Där hade det inte gått så bra. Andra katter åt hennes mat. Elaka barn kastade sten på henne. Hon var väldigt tunn. Hade dålig päls.

Så fick hon komma till katthemmet och nu ett par månader senare är pälsen bra. Hon har blivit mycket tjockare. 

Sen finns Sessan. En svartvit katt. Hon har adhd. Eller vad det heter på kattspråk. Hon vill ha uppmärksamhet hela tiden. Behöver mycket kärlek. Hon har astma och får titt som tätt hostattacker så man tror hon ska dö och hon har även problem med öronen och balansen och har därför svårt för att bli adopterad. Men är på gott humör. 

Solkatten är hennes hem nu. Hon har varit där längst och har det bra och trivs.

Sen finns katten John. Den katt som jag klappade mest. Han är väldigt lugn och harmonisk och pussar andra katter på nosen. Han vill ha massor av kärlek.

Fisse är en orangevit stor, vacker katt. Daisy är en söt, brunspräcklig katt och har ett öra som är mindre än det andra. Hon hade kort tunn päls när hon kom. Efter några veckor har hon tjockt hår och har blivit gosigare. Det går att klappa henne på magen. Hon skulle få ett nytt hem med Fisse. Allt var klart. Så blev det inget. Så dom bor kvar ett tag till. 

Sen finns Hugo. Han har suttit två månader i karantän. Får inte träffa dom andra katterna för han är förkyld. Hugo har ont i ryggen och vill inte bli klappad. Han vill bara ut från karantänen. 

Sen finns Nala. Hon har ingen svans alls. Hon är vit, mjuk och snäll. Hon fastnade i ett rör på något vis och dom var tvungna att kapa svansen. Hon höll på att dö på kuppen. 

Sen finns Arven som är smidig och ser ut som en vikingkatt. Grå som havet smälter hon in i en skymning. Hon stryker längs väggarna och har stor integritet.

Jag sitter i köket och lyssnar på Rose-Marie som är kattföreståndare. Hon älskar katter och har precis fått fast anställning på Katthemmet Solkatten. Det är fint tycker jag att man kan få ha ett sånt jobb. Perfekt för henne. Hon är en kattmänniska. Hon har åtta egna katter hemma att ta hand om när hon inte är på jobbet. Hon säger att det inte ska bli mer än tio katter.

Jag blir glad när jag hör sådana storys. 

I en orolig tid. I en värld som rasar. Finns i det lilla drömmen om ett bättre liv.

(Tummen upp)

Mänskliga rättigheter. Alla människor är lika mycket värda.

(Tummen ner)

Jakt på oskyldiga djur. Förstår inte hur man kan betala för att få döda ett lejon.

Carl-Einar Häckner är trollkarl och komiker. Aktuell med krönikesamlingen Livets karusell. I dag uppträder han på Bok & bibliotek.

Läs fler krönikor av Häckner:

Carl-Einar Häckner: Livet när man är annorlunda

Carl Einar Häckner: Glädje är att ha vänner när det gäller

Carl-Einar Häckner: Bananen som försvann