Stans mest extrema crew: Här kör hundratals streetrace på E6

Klockan 00.08. På en mörk industriväg i Göteborg står en grupp personer och gör sig redo. Ett avstämningsmöte har precis ägt rum. En kvinna i svart hoodie och svart dödskallemask hängandes under hakan, har delegerat ut uppgifter till övriga 14 personer som står samlade runt henne. Hon tilltalar dem bara med alias.

”Lillebror”, ”Grenen” och ”Kaninen” kör polisvakt. ”Sushi” och ”Tingeling” kör blocken. ”Eman” kör målvakt, ”Mini” kör burnen. "Mamma” själv står i starten. Resten av crewet är publikvakter. Ingen ifrågasätter.

Plötsligt hörs propellerljud. En komradio sprakar till. Långt bort närmar sig en polishelikopter.

”Mamma, mask på!” ropar en manlig röst i radion.

Drygt två timmar senare, klockan 02:29, befinner sig samma gäng ute på en motorväg. På E6 mitt emot Ikea Bäckebol. En polisbil med sirener och blinkande blåljus accelererar, kör upp på vägrenen och sladdar fram i gräset. Lera sprutar upp bakom polisdäcken. Allt för att försöka ta sig förbi den blockerade trafiken och fram till crewets bilar.

Men det är förgäves. Sekunder senare är bilarna långt borta.

GP granskade crewet – inifrån

GP har under flera veckor granskat den svenska bilkulturen – där allt fler lockats till underjordiska bilträffar och illegal streetracing.

LÄS MER:Streetracingen inifrån: Så tog extrembilarna över svenska städer

LÄS MER:Hemliga topplistan: Här är Göteborgs 10 snabbaste streetracers

En växande underground-kultur med sina sociala koder och profiler – som de invigda säger lockar allt fler i takt med att motorintresset knuffats undan allt mer från samhällets öppna scener. Men som också fått sig en skjuts uppåt tack vare bilfilmer som Fast & Furious och amerikanska outlaws-dokumentärer. Där uttråkade hemmasittare under corona-pandemin hittat andra sätt att söka spänning.

På kort tid har streetracing-världen blivit allt mer synlig på gatorna i svenska storstäder. Från ett par hundra aktiva per gång lockar illegala streetrace numera fyrsiffrig publik, enligt en undersökning som GP gjort i flera svenska städer.

I en enkät som GP gjort i Göteborg, Stockholm, Helsingborg, Jönköping, Karlstad och Trestad uppger alla att streetracingen växt sig större än någonsin i Sverige. Bild: Stefan Berg/Marie Asklid

1/2

Allt anordnas av särskilda gäng, så kallade streetrace-crews, utspridda över hela Sverige. I Göteborg handlar det främst om crewet Xtreme Racing (XR). De beskrivs som arrangörerna av Göteborgs extremaste streetrace och med närmare 6000 medlemmar i sin slutna Facebook-grupp är man idag stans största streetrace-crew. En grupp personer som säger sig vilja ta streetracingen ”till en ny nivå”. Som inte räds att köra race på motorvägar och i tunnlar med polisen hack i häl, ibland inför tusentals åskådare. Men som samtidigt säger sig vara noggranna med säkerheten.

När polisrapporter skrivits om enorma streetrace på E6, med hundratals bilar involverade, är det XR som legat bakom arrangemangen. Eller ansvarat för säkerheten, som man själva anser.

Efter att ha rört sig i streetrace-världen har GP fått en unik möjlighet att granska streetracingen bakom kulisserna. Och skildra hur de illegala arrangemangen verkligen går till – något polis och allmänhet sällan får insyn i. Göteborgs extremaste streetrace-crew – Xtreme Racing Göteborg, som i dag samlar uppemot 1500-2000 åskådare nattetid.

XR är arrangörerna bakom stans extremaste streetrace. Bild: Stefan Berg

1/2

”Välkommen till vår familj”

När GP möter dem för första gången, är det på Askimsbadet. På en solig gräsmatta, strax ovanför sandstranden, står ett stort partytält. Trots de annalkande regnmolnen är det en av sommarens varmaste dagar. Ett gäng killar och tjejer, mellan 19 och 32 år, har tagit skydd i skuggan.

Vid första anblick ser det ut som vilket kompisgäng som helst. Det enda utmärkande är gängets svarta tröjor. Dödskalle-loggorna och ordet ”crew” tryckt på alla bröst.

– Så ni vill ser hur streetracingen går till? Sätt er, säger gruppens ledare.

En kvinna med stark pondus och uppenbara ledaregenskaper.

Hon sitter i ändan på ett stort bord. Pekar på några pizzakartonger och säger att det finns mineralvatten och Fanta ifall vi vill ha. Det här gänget dricker inte alkohol.

Kvinnan kallas av övriga gänget för ”Mamma”. Ett smeknamn hon fått efter sin roll som crew-ledare.

– Hon är som en mamma för oss alla, säger en ung smal kille.

Han kallas för ”Lillebror” och bär samma crew-tröja som de andra. En tröja som i streetrace-världen ger både auktoritet och status. Under racen vet publiken att man alltid lyssnar på crewets säkerhetsföreskrifter. Personer i tröjan har makt att bannlysa personer från alla kommande event.

För att få bära tröjan har Lillebror, precis som alla andra, genomgått en provperiod. Samtliga medlemmar har antingen ansökt eller blivit tillfrågade. Därefter har utvalda personer, efter godkännande av crewet, fått följa med som provmedlemmar – för att bevisa att de klarar pressen, kan följa order och är noggranna med säkerheten. Efter prövotiden är det sedan upp till övriga medlemmar att rösta in en eventuell fullvärdig crew-medlem. Kärleksförhållanden inom crewet är strikt förbjudna, för att inte riskera gruppens gemenskap. Alla förväntas engagera sig helhjärtat – utan betalning.

– När jag är ute och jobbar här så får min flickvän vänta hemma. Visst blir det att man är borta varje helgnatt. Men hon har vant sig vid det här laget, säger Lillebror.

Bild: Stefan Berg

1/2

Samtliga i crewet har kodnamn. Utöver Mamma och Lillebror finns även ”Kaninen”, ”Tingeling” och ”Mini” på plats. Andra medlemmar i crewet är kvinnan ”Turbo”, grabbarna ”Grenen”, ”Björnen”, ”Koala”, ”Farmor” och ”Sushi”.

Syftet med kodnamnen är enkelt, berättar Sushi. Under racen, där crew-medlemmarna är utspridda i olika positioner och kommunicerar via kom-radios, ska ingen riskera att bli identifierad av en eventuell polis som lyssnar av radiofrekvensen. Bara faktumet att man använder radioutrustning utan tillstånd är ett brott som kan ge böter.

– Vi organiserar ju på sätt och vis brott. Och man vet aldrig när polisen lyssnar, säger Tingeling och håller upp en svart walkie med en lång spiralsladd och hörsnäcka inkopplad.

Alla medlemmar har jobb vid sidan om. En av dem är lastbilschaufför. Någon jobbar på förskola. En annan är hamnarbetare. En fjärde jobbar med frakt. De flesta bor i Göteborg, vissa strax utanför.

Det gemensamma för alla är ett brinnande intresse för bilar – de flesta sedan barnsben. Och att alla på ett eller annat sätt blivit intresserade av att bli crew-medlemmar – för att kunna serva resten av bilcommunityt med tillfällen att köra race.

Håller samman – i vått och torrt

Man beskriver sig som en familj. Som ställer upp för varandra i glädje och sorg. När den forne crew-medlemmen ”Draken” gick bort hastigt år 2019 var hela gänget på plats i kyrkan. Klädda i crew-tröjor bar man gemensamt ut sin forne kamrat för hans sista vila. Han begravdes tillsammans med sin XR-tröja.

– Han var den gladaste, snällaste, mest godhjärtade personen jag har träffat. Han brydde sig alltid om alla andra före honom. Han lyfte crew på ett sätt som ingen har gjort innan eller sen dess. Han var en riktig bror för oss alla, säger Mamma.

– Nej, det börjar närma sig nu. Ska vi dra ut? säger plötsligt Mamma, märkbart berörd.

Minuter senare är tältet nerpackat och alla har gått till sina Audi-, BMW- och Volkswagen-bilar.

Noga med säkerheten

En timme senare är vi ute i Landvetter. XR inspekterar en eventuell ny tävlingssträcka som en i crewet spanat in. Det är fortfarande ljust ute och innan racen drar igång nattetid läggs regelbundet tid på att spana efter nya sträckor. I takt med att polis och kommun börjat sätta upp farthinder på de industrivägar man vanligtvis kört på i Göteborg, har man istället börjat leta efter nya sträckor. I brist på annat, ibland även i närheten av bostadshus.

Varje tävlingssträcka måste uppfylla vissa krav. Samtliga infarter och vägar ska gå att blockera. Utöver tävlingssträckan, oftast 201 eller 402 meter, måste bromssträckan vara minst dubbel så lång. Innan en tävlingssträcka godkänns hålls också ett crew-möte.

– Samling. Cirkel. En pratar i taget. För- och nackdelar med denna sträckan. Vad tycker ni, säger den kvinnliga medlemmen Mini – Mammas högra hand.

– Väldigt öppen. Mycket trafik, säger en i crewet.

– Nästa! säger Mini.

Kraven för en ny tävlingssträcka är höga och diskuteras alltid inom gruppen först. Bild: Stefan Berg

1/2

– Skillnaden med denna och sträckan i Tuve är att där har vi två stycken filer. Och där har vi två rödljus som vi kan bestämma över själva, vilket vi inte har här. Det är även folk som bor här, säger en annan kille i crewet och pekar på några hus en bit bort.

– Turbo, din tur, säger Mini och vänder sig till en kvinna.

– Vägen är för snäv. Det är dåligt väglag här. Dom som bor där uppe, dom ringer ganska fort till polisen. När det var lokalfest här en gång, så ringde dom direkt till polisen för att det var för mycket ljud, säger Turbo.

Crew-medlemmen Kaninen avbryter:

– Jag har själv kört här dagtid. Nästan ingen här ute kör lagligt. Ska det då plötsligt stå en block mitt på vägen, och det kommer någon i full fart som kör fort..ja, huvuden kommer rulla. Jämför det med E6, där vi har rak linje. Där hinner man se 500 meter ifrån att det står bilar stilla med varningsblinkers. Det gör du inte här, säger Kaninen.

Mamma står tyst en bit bort och lyssnar på crew-medlemmarnas synpunkter. Kort därefter, utan att Mamma behöver lägga sig i, är gänget överens. Sträckan är inte lämplig för streetrace.

– Ett crews rykte är allt i den här världen. Hade en olycka skett under något av våra race hade vårt crew varit kört. Det hade varit ’hej då’ för oss alla, säger Lillebror när vi åker från platsen.

I stereon pumpas Lillebrors playlist på Spotify – en blandning av hiphop, house och radiohits. Kaliffa, Dua Lipa och Greekazo.

Lillebror har gjort det här varje regnfri fredags- och lördagsnatt hela sommaren. Från klockan 21.00-05.00. Trots ett vanligt jobb på dagtid, övriga veckodagar. Medan Lillebror är borta, får flickvännen där hemma roa sig med annat.

Hur orkar ni?

– Jag tror fan alla i crewet måste ha ADHD. Jag gjorde min utredning nyss och enligt den hade jag det inte. Men jag tror verkligen att dom gjorde fel i den utredningen.

Medan solen går ner över Göteborg påbörjas förberedelserna för helgens streetrace. Bild: Stefan Berg

1/2

Kör igång med brandsläckare och lampor

Några timmar senare, när solen gått ner, är det dags för race. Efter en kort samling på en Circle K-mack, där XR-crewet fyllt på sina förråd med Red Bull och Monster, ger man sig iväg.

Just i natt är trycket högt. Närmare 600 personer som köpt tillträde till XR:s publikutskick är redo att komma med sina vänner. Kända streetrace-profiler är på väg. En stor bilkaravan med streetracers från Stockholm har hört av sig och är också på väg till Göteborg. De förväntar sig ”race i världsklass” precis som i huvudstaden.

Allt börjar i ett industriområde. Mammas högra hand, Mini, tilldelar alla crew-medlemmar sina roller. Lillebror blir polisvakt – och ska därmed ligga kamouflerad vid en vägkant och spana efter poliser som närmar sig, redo med sin komradio. Övriga i crewet blir allt från blockerare, publikvakter och målvakt. Ingen ifrågasätter sin tilldelade roll – som roterar efter varje race.

Därefter drar alla fram utrustning som ligger i ett av bagageutrymmena – strategiskt parkerad en bra bit från race-området. Mållampor, brandsläckare, komradios och vita dunkar med vatten, som hälls ut på asfalten för förare som vill göra en burnout. Mellan racen förvaras allt i ett hyrförråd.

En kort stund senare anländer streetrace-communityt. Ett hundratal förare i neongröna, lila, gula och guldkromade bilar. Lika många i mer anspråkslösa fartmonster. Och sedan hundratals entusiastiska åskådare.

En av de som tävlar är streetrace-profilen ”J” – med en av de mest trimmade bilarna i Västsverige.

– Vi får se hur länge vi kan hålla på. Polisen gillar att köra iväg oss från industriområdena. Konsekvensen blir ju att vi hamnar på motorvägar istället. Där kommer kommunen aldrig kunna bygga bort oss med väghinder. Eller som för några år sen, när ett annat crew stängde hela Götatunneln och vi körde där. Jag var med. Polisen jagade oss med automatvapen, säger J.

En annan förare är här från Stockholm.

– Racen är större i Stockholm, särskilt Stockholm Open. Men jag kör mycket hellre i Göteborg. Communityt här är öppnare. Det är mer kärlek och glimten i ögat. I Stockholm är det mycket mer prestige och storhetsvansinne. Jag kanske inte borde säga det eftersom jag är stockholmare själv, men arrangörerna där är inte lika trevliga, säger föraren till GP.

I bakgrunden spelar någon Ali Bomaye av The Game från en bilstereo, medan Mamma vinkar igång de tävlande. När någon i publiken kommer för nära, ryter hon ifrån med kraft.

– När vi kör så är det allvar. Sköter man sig inte så åker man hem. Men det är viktigt att kunna skoja med publiken också.

Att inte lyssna på crewet kan innebära permanent portning från XR:s event. Bild: Stefan Berg

1/2

Hon säger sig vara van vid att bli kallad för bossig. För vissa sticker det också i ögonen att hon är kvinna. En gång i tiden, år 2015 när Mamma bildade XR, var tanken att det skulle bli ett crew helt styrt av kvinnor. Som avhoppare från ett annat streetrace-crew i Göteborg ville hon ta den illegala racingen till en ”ny nivå”.

– Det var många som inte trodde på mig då och rent av skrattade i mitt ansikte. ”Brudar kan inte styra upp något race, det ni är bra på är att stå med klackar och mindre kläder i ”starten”, ”burnen” eller ”linen”. I proved them wrong, säger Mamma.

Som kvinna förväntades man också vara på ett visst sätt – inte helt olikt de typiska streetrace-tjejer som ibland skildras i filmer och tv-spel med korta, tajta kjolar.

– I början, i det andra crewet jag var med i innan jag startade XR, så gick jag i klackskor. Men jag insåg sen att det var ganska ologiskt – du kan inte springa ifrån polisen i klackar eller springa till undsättning med en brandsläckare lika fort som i vanliga skor.

I dag består XR ändå mestadels av män – men i de ledande rollerna återfinns kvinnor, flera med lång erfarenhet av att anordna illegala streetrace.

– Varför det inte blev ett crew med bara kvinnor var för att det tyvärr inte fanns tillräckligt med kvinnor i branschen med rätt tänk. Sen hade det säkert lätt blivit catfight, säger Mamma.

Varför streetrace av allt? Det är trots allt olagligt.

– Av samma anledning som alla andra. Sammanhållningen, adrenalinet, allt nytt folk, bilarna, säger Mamma innan en av polisvakterna anropar i komradion.

En polisbil är på väg. Och polisen har lyckats gripa en i crewet.

Fortsätter i andra delar av stan

Några timmar senare är den gripne crew-medlemmen släppt. Det är långt över midnatt.

– Det är inte så farligt. Vad ska dom göra? För att få fast oss måste de ta oss på bar gärning. Oftast försöker dom istället hitta något litet att ge böter för – typ en dekal på regskylten. Vill de jävlas kan man få följa med till polisstationen en stund eller sova där över natten, säger Lillebror.

Att se förarnas och publikens glädje är tillräckligt för att göra detta natt efter natt, säger Lillebror. Bild: Stefan Berg

1/2

I stereon spelas Jocelyn Flores av XXXTentacion samtidigt som Lillebrors bil susar fram över öde betongvägar i 180 kilometer i timmen. Förbi Hisingens stadsliknande oljeraffinaderi, förbi halvtrasiga vägarbetsskyltar, ner genom Götatunneln och senare upp på Röde orm.

Trots gripandet fortsätter racen. I Torslanda avbryts man av en civilpolis som försöker gripa några streetrace-förare. Men publiken är snabbt på plats för att skydda dem.

Varje gång man avbryts åker crewet snabbt iväg. Pressen att leverera race till landets streetracers är stor.

En halvtimme senare får publik och förare nya instruktioner. En karavan av bilar fyllda med publik, uppemot tusen personer, förflyttar sig snabbt till andra änden av stan.

Under natten hinner mycket hända. Crewet jagas av polis. En av målvakterna får springa för att hinna gömma de blinkande mållamporna innan ett polisfordon svänger in på tävlingsområdet. En person hinner precis dra av sig sin crew-tröja innan han konfronteras av polis. En person blir nästan gripen och tvingas gömma sig i ett buskage.

Trots den ständiga jakten ser Lillebror inga problem med det han gör. Katt-och-råtta-leken med polisen är på sätt och vis en del av grejen.

Han upptäckte streetracingen redan som 15-åring. Började hänga i industriområdena ihop med vänner. Tills han en dag fick frågan att själv gå med i ett crew.

Sen dess ser han det som sitt ansvar att serva resten av communityt – att ge tillbaka för alla race han själv fick se i tonåren.

När resten av Göteborg sover är de tomma gatorna istället streetracing-förarnas arena. Bild: Stefan Berg

1/2

Just i natt verkar polisen vara extra på, säger han. Racerförarna har jagats kors och tvärs över stan. Så i brist på andra sträckor väljer crewet att åka till en av vägarna där kommunen satt upp farthinder. Bangårdsvägen i Kållered.

Med en stor pickup spänner crewet fast väghindren där bak och drar dom sedan till sidan av vägen.

Sätter ni tillbaka hindren sen?

– Nej. Det sköter kommunen åt oss, säger Lillebror och blinkar.

Bakom farthindren står Mölndals stad som satt upp dem efter samråd med polisen. Inom Göteborg och Mölndal finns dock olika syn på vad som fungerar bäst. Vissa anser att man bara flyttar på problemet genom att sätta upp farthinder. Andra menar att det är den enda lösningen. En av förespråkarna för den sistnämnda lösningen är kommunpolisen Niklas Svensson i polisområde syd, där man identifierat att streetracingen i stan ökat de senaste åren.

– Jag anser att man måste bygga bort det från stadsmiljön. Det vi kommer göra då är att tränga ut det på landsbygden. Och då kanske vi får bort störningsmomentet, att grannar klagar över att det väsnas. Det dom inte tänker på är att folk fem kilometer bort kan vakna när dom kör, säger Niklas Svensson och fortsätter:

– Och vi får inte glömma att det är olagligt med streetrace. Precis som det är olagligt att stjäla eller knarka.

LÄS MER:Polisen: ”Det blir mer och mer streetrace”

Han köper inte streetracing-communityts argument om att de ska tillåtas köra på industrivägarna för att ”slippa” dem ute på allmänna vägar.

– Dom ska inte köra olagligt någonstans. Det är som att säga, nej nu får jag inte stjäla i den här butiken. Så i ren protest stjäl jag i butiken bredvid. Det går inte att argumentera så. Det är förbjudet. Man kan inte bli arg för att vi stoppar något där folk kan dö. Ingen hade blivit gladare än jag om de fick en bana att utöva sitt intresse på. Men det ska ske lagligt.

Kör motorväg i protest

Några timmar senare befinner sig Xtreme Racing mitt på motorvägen E6 i höjd med Ikea Bäckebol. Crewets bilar har ställt sig mitt på motorvägen med varningsblinkers, ihop med mängder av publikbilar bakom som också slagit på sina blinkande lampor.

Varje gång man kör på motorväg blir det här – den främsta anledningen är att vägen är helt rak med få påfarter att blockera. Oftast hinner inte motorvägsracen pågå mer än en kvart. Allt avbryts så fort polisen kommer – ibland med polisjakt som följd.

– Det började som en protest mot polisen. Vi var trötta på att de körde bort oss från industrivägarna hela tiden. Sen blev det "rutin" att köra motorväg efter förfrågningar, säger Mamma.

Bild: Stefan Berg

1/2

På sin Facebooksida använder XR numera körningarna på motorväg som ett marknadsföringsargument.

”Xtreme Racing startades 2015 med inriktning att testa gränserna inom streetrace i Göteborg” skriver man och fortsätter:

”Vi kommer att köra race på huvudsakligen motorvägar, leder och mer allmänna vägar”.

Har hamnat på kartan – men vattendelare bland förare

Just motorvägskörningarna har delvis bidragit till att sätta XR på kartan i illegala streetrace-kretsar. Under sommaren har enskilda crew-medlemmar bland annat fått förfrågningar om att spärra av motorvägen för inspelningar av en musikvideo – åt en känd svensk rappare signad av ett stort internationellt skivbolag.

Racen på motorväg är samtidigt en vattendelare i streetrace-communityt. När GP talar med profilerade förare är det vissa som hyllar det medan andra menar att det är att gå för långt.

– Jag vet inte. Dom menar att dom kör i protest. Många av oss vill ju ha en bana eller åtminstone bara få köra på industrivägarna där det inte är trafik. I slutändan så tror jag att dom riskerar att elda upp polisen och allmänheten ännu mer. Så fort dom kör på motorväg åker jag hem, säger föraren ”Jack” till GP.

Morgonsolen har börjat titta fram när XR-crewet samlas på en parkeringsplats i norra Göteborg för ett slutmöte. En halvtimme där de gäspande crew-medlemmarna analyserar i detalj vad som gick bra och mindre bra under natten. Fokus är på säkerhet och hur man hanterade polisen.

När ni blockerar motorväg så sätter ni ju er verkligen över lagen, genom att blockera trafiken för alla andra. Vad ger er rätten att göra det?

– Absolut ingenting, men samtidigt så är det säkrare att blockera helt och hållet än att civila människor kommer i kläm genom att hamna mitt i starterna som på andra allmänna vägar där vi inte kan blockera. På motorvägen kan vi blocka av säkerhet för förarna, publiken men även civila människor. Man ser blocken från långt håll när man kommer, säger Mamma.

Hon fortsätter:

– Vi har ju nästintill bara allmänna vägar kvar nu, senast för någon vecka sen så målade dom streck på ytterligare två stycken industristräckor. Så i dagsläget har vi endast två industrivägar vi kan köra på, en av dom stör boende i närheten av ljuden.

De långa nätterna avslutas alltid med ett obligatoriskt slutmöte. Bild: Stefan Berg

1/2

Det finns ju en möjlighet att även de sträckorna får väghinder och vägstreck. Vad gör ni då?

– Då blir det bara allmänna vägar tyvärr. Då skjuter dom sig själv i foten, vilket dom redan har gjort. Det går inte att bygga bort oss.

Mer motorväg?

– Ja, helt klart.

Vissa streetrace-förare pratar om att de gärna hade kört på en laglig bana. Om det fanns en bana – tror du att folk hade slutat köra streetrace?

– Nej, folk kommer aldrig sluta köra på gatan. En bana hade kanske minskat på streetracingen ett tag. Men det har funnits förr. Och man får inte glömma att det kostar väldigt mycket att driva en bana. Så öppna upp industrivägarna istället så slipper vi störa trafiken.

En kommunpolis jämförde det ni gör med att säga: ”Bara för att jag inte får stjäla i denna butiken, så går jag och stjäl här istället”.

– Det är ju helt olika saker. ”Skurkar” stjäl för att få pengar, materiella ting och förstör folks egendom. Vi utövar vår hobby och livsstil. Vi saboterar inte någons liv och tar inte något som inte är vårt. Vi vill inte ut och störa allmänheten på öppna vägar. Det vi gör är att uppmuntra varandras byggen och se vem som är snabbast i stan. Hur mycket du än vill kan du kan aldrig få bort folks motorintresse – någonsin.

Kan du förstå dom som bara ser er som kriminella?

– Till viss del. Det finns mycket som är kriminellt. Att köra för fort är kriminellt. Att gå mot röd gubbe är också kriminellt. Det folk glömmer är att det här intresset finns. Skulle du försöka samla alla intresserade så finns det inte en enda parkering i Göteborg där de skulle få plats. Gör det bästa av det istället. Streetracing har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

TEXT

Michael Verdicchiomichael.verdicchio@gp.se

BILD

Stefan Bergstefan.berg@gp.se