Lyssna på reportaget:
På gångvägen från spårvagnshållplatsen till Rymdtorget i Bergsjön finns målningar i klara färger på murar och bänkar. Det är resultatet av ett konstprojekt för unga sommarjobbare. Porträttet av afroamerikanen George Floyd, som dödades av polisen i USA i våras, sticker ut. Bredvid porträttet finns namn av ytterligare personer som fallit offer för rasism. Det blir som en påminnelse om rasismens grymhet och en symbol för alla människors lika värde.
För Samira Hussein är Bergsjön hemma. Hon aldrig känner sig aldrig otrygg här.
– Men i andra områden, där det inte finns någon som ser ut som jag, har jag blivit kallad vid ord och varit rädd på grund av att jag är kvinna, svart och muslim som bär slöja. Så känner jag aldrig här.
Rasism vanligt
Samira är en av de fem unga kvinnor från Angered och Bergsjön som GP följt under hösten. De har alla utländsk bakgrund och vittnar om den rasism de möter i vardagen. Det är mycket på grund av den de känner sig tryggare hemma i sina områden än i andra delar av Göteborg.
De säger att rasism är så vanligt att de inte orkar med att reagera varje gång det händer. Det blir för krävande. De vill inte ha bråk och lämnar det därhän.
Rasism handlar om att människor förändrar blicken och avhumaniserar en person, säger Joanne Nyangena i GP:s reportage.
– Det är smärtsamt att vara med om.
LÄS MER:Tjejer som älskar sina orter – Angered och Bergsjön
Salem Yohannes, som bor i Bergsjön, är statsvetare och konsult inom mänskliga rättigheter. Hon säger att många har en för snäv bild av vad rasism är.
– Man ser rasism som en kränkande handling av någon med en uttalad ideologi. Men det är viktigt att förstå att det är bredare än så. Det är också en ojämlikhetstruktur, liknande den som finns mellan män och kvinnor. Och den skär genom alla områden i samhället.
Hon ger exempel på hur ojämlikheten göder vardagsrasism och kan yttra sig som mikroaggressioner. Sådant som sker så subtilt att andra knappt märker det, men gör illa den som drabbas.
– Jag kan få beröm för att jag pratar så bra svenska. Den som säger så har inte förväntat sig det av mig på grund av att jag ser ut som jag gör. Men jag är svensk. Jag är född och uppvuxen här. Personen behöver inte ha en intention att dissa mig, men när man har hört det 74 gånger förstår man hur de rådande vithetsnormerna ser ut.
– Det är samma normer som avgör vem som är bäst lämpad för ett jobb eller som kan få tillgång till en bostad eller inte.
Brister i att motverka rasism
De flesta kommuner brister när det när det gäller att motverka rasism och det var efter att diskrimineringsombudsmannen konstaterat det som Vänsterpartiet tog initiativ till en plan mot rasism för staden. I februari i år klubbades den igenom i Göteborgs kommunfullmäktige.
Salem Yohannes, som var med och tog fram underlaget till planen, tror att den kan få en stor betydelse.
– Att man lyfter på locket och ser att det finns. Att det uppmärksammas och att man avsätter tid och resurser på att göra något åt det. Det är inte många kommuner i dag som har en uttalad plan, så på det sättet är Göteborg banbrytande.
Läs mer: Göteborgs nya plan ska stoppa heilande elever, svår rasism och n-ordet
Vad är rasism?
Rasism definieras som uppfattningar om att människor på grund av föreställningar om ras, nationellt, kulturellt eller etniskt ursprung, religion, hudfärg eller annat liknande förhållande är väsensskilda från varandra och att de därmed kan eller bör behandlas på olika sätt.
Källa: Göteborgs Stads plan för stärkta insatser mot rasism
Vad tycker stadens politiker?
GP har vänt sig till Göteborgs kommunstyrelses ledamöter och ersättare och frågat dem hur staden nu kan agera för kampen mot rasism.
Kommunstyrelsens ordförande Axel Josefsons (M) svar är kort och gott:
“Nu är det viktigt att vi fokuserar på att genomföra den beslutade planen mot rasism och att det blir ett integrerat förhållningssätt i stadens alla verksamheter.”
Hampus Magnusson (M) anser att den växande rasismen i Sverige är ett stort problem och att den “går åt flera håll” .
“Exempelvis med kraftigt ökande förnedringsrån och misshandel mot svenska ungdomar. De som jobbar dagligen med våra ungdomar och dessa problem såsom, poliser, fältassistenter, idrottsföreningar med flera är de som förtjänar att uppmärksammas mest.”
Centerpartiets Emmyly Bönfors tar upp otryggheten för de som utsätts. “Den plan mot rasism som staden tog fram visar att en majoritet av brotten med hatbrottsmotiv är av rasistisk karaktär och sker i det offentliga rummet. Rasism som otrygghetsfaktor har tyvärr inte fångats upp i stadsdelarnas trygghetsarbete. Här behöver staden stärka sitt arbete, inte minst vad gäller den antisemitism som många judar i Göteborg vittnar om.”
Läs mer: Michel Torneus berättar om rasismen i Sverige
Få chefer födda utanför Norden
Kommunen har fortfarande väldigt få chefer som är födda utanför Norden, skriver miljöpartisten Karin Pleijel, som är en av dem som menar att Göteborg borde bli en bättre när det gäller rekrytering.
Karin Pleijel anser också att ”staden måste hålla noga på sin likabehandlingsprincip och inte t ex börja kontrollera vissa föreningar mer än andra på grund av religiös eller etnisk inriktning”
Socialdemokraten Marina Johansson tar upp föreningsstödet och likabehandlingsprincipen ur ett annat perspektiv: “Vi måste bättre följa upp att de föreningsstöd kommunen står för inte går till några extremistiska organisationer utan uteslutande går till organisationer som är demokratiskt trovärdiga, och i det ingår att behandla människor likvärdigt. Tyvärr har vi haft exempel där föreningar haft samarbeten med antisemiter, vilket vi socialdemokrater driver på för skarpare rutiner emot”.
Partikollegan Blerta Hoti skriver om vad som måste göras för långsiktigt motverka rasism: ”/.../Omkullkasta den ojämlikhet och den rädsla som utgör grogrunden för rasism. I ett jämlikt och integrerat Göteborg, där alla invånare har samma förutsättningar och samma rättigheter, minskar människors benägenhet att vända sig till de enkla teorierna om vi här och de andra där borta.”
Onödig plan tycker SD
Planen mot rasism röstades igenom i kommunfullmäktige med siffrorna 74 - 7. Samtliga nej-röster kom från SD-ledamöter.
Jörgen Fogelklou (SD) anser att planen är onödig och skriver:
“Staden behöver egentligen inte fler 500-sidiga dokument med fina ord. Tillämpa svensk lag, den gäller för alla oavsett om du är lång eller kort, man eller kvinna, etnisk svensk eller nyanländ eller vem du älskar. Punkt!”
LÄS MER:Ingen i Göteborgs politiska ledning bor i orten
LÄS MER:Uppväxt i utsatthet – så vill Leila Ali Elmi lyfta förorten
Planen för att motverka rasism
Planen för perioden 2020 – 2023 gäller för Göteborgs stads alla nämnder och styrelser med ett särskilt fokus på förvaltningar inom förskola, skola och utbildning.
Det övergripande målet är att Göteborg ska vara en stad fri från rasism, med delmålen att staden involverar och inkluderar aktörer och grupper som berörs i arbetet mot rasism samt synliggör, förebygger och agerar mot rasism.
Några konkreta exempel på hur målen ska nås:
– Sanering och hantering av rasistiskt klotter och hatpropaganda ska ses över och polisanmälan säkerställas.
– Skolor ska bli tydliga med hur hat och hot på nätet motverkas och vilket stöd som finns att få för de som utsätts.
De minoritetsgrupper som löper högre risk än andra att utsättas för rasism är afrosvenskar, judar, muslimer, romer och samer.
Främlingsfientliga motiv är vanligast bland anmälda hatbrott. Den vanligaste platsen där dessa brott sker är på allmän plats. Det är också vanligt att utsättas på sin arbetsplats eller i skolan.
Källa: Göteborgs Stads plan för stärkta insatser mot rasism
Läs mer om enkäten och politikernas svar här:
GP har via mejl ställt följande fråga till samtliga 18 ledamöter och ersättare i Göteborgs kommunstyrelse:
Hur kan staden agera för kampen mot rasism och uppmärksamma människors arbete mot rasism?
Några av svaren är kortade av utrymmesskäl.
Ledamöter och kommunalråd
– Nu är det viktigt att vi fokuserar på att genomföra den beslutade planen mot rasism och att det blir ett integrerat förhållningssätt i stadens alla verksamheter.
– Hat, hets och hot mot afrosvenskar, judar, muslimer och romer hör inte hemma i Göteborg eller någonstans. Kampen mot rasism är en frihetsfråga och den måste synliggöras. Det handlar om tolerans och respekt för sina medmänniskor. För stadens del handlar det primärt att bygga upp stadens förtroende och säkerställa att alla göteborgare har tillgång till sina rättigheter. Staden är exempelvis med i Eccar och vi kommer vara värdar för MR-dagarna som hålls om drygt ett år i Göteborg.
– Kampen mot rasism och diskriminering är oerhört viktigt. Vi är glada att Vänsterpartiet fick gehör för att arbeta fram en plan mot rasism. Det är inte många kommuner som kommit dit än. Det är viktigt att staden visar och sprider vårt arbete och lär av andra. Det gör staden i sammanhang såsom MR-dagarna. Finns det fler tydliga sammanhang där vi kan manifestera stadens arbete mot rasism ska vi göra det.
– Vi kan göra mycket i kommunens verksamheter för att motverka rasism här och nu, men på ett mer långsiktigt plan handlar det om att omkullkasta den ojämlikhet och den rädsla som utgör grogrunden för rasism. I ett jämlikt och integrerat Göteborg, där alla invånare har samma förutsättningar och samma rättigheter, minskar människors benägenhet att vända sig till de enkla teorierna om vi här och de andra där borta. Bara reformism kan besegra rasism.
– Viktigt men svårt arbete med den starka polarisering som vuxit fram. Grundläggande är att staden ökar samarbetet med polisen för att skapa trygghet hos utsatta människor - för att kunna börja bygga tillit och öka den sociala sammanhållningen.
– Utan trygghet kommer det kriminella våldskapitalet och de icke-demokratiska parallella maktstrukturerna fortsätta växa. Bred satsning på utbildning tillsammans med sociala insatser med krav och förväntningar, har också högsta prioritet för oss.
– Att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter är grundläggande. Vi vill vi höja kompetensen om rasistiska strukturer. Staden måste hålla noga på sin likabehandlingsprincip och inte t ex börja kontrollera vissa föreningar mer än andra på grund av religiös eller etnisk inriktning. Staden kan också bli en bättre förebild vad gäller rekrytering, vi har fortfarande väldigt få chefer födda utanför Norden. Det finns goda initiativ för att bekämpa rasism inom civilsamhället som staden kan uppmuntra.
– Det är inte en ny festival som behövs för att komma tillrätta med rasismen utan snarare ett mer vardagsnära arbete.
– Politikens uppgift är att tillse att lagen efterföljs på alla nivåer i kommunen. Vi har ett stort problem med växande rasism i Sverige och den går åt flera håll, vilket vi kunnat läsa om under senare tid med exempelvis kraftigt ökande förnedringsrån och misshandel mot svenska ungdomar. De som jobbar dagligen med våra ungdomar och dessa problem såsom, poliser, fältassistenter, idrottsföreningar är dem som förtjänar att uppmärksammas mest.
– Genom att bidra till kunskap om rasism och visa nolltolerans i vardagen – exempelvis i skolan eller de många arbetsplatser kommunen ansvarar för. Vi måste också bättre följa upp att de föreningsstöd kommunen står för inte går till några extremistiska organisationer utan uteslutande går till organisationer som är demokratiskt trovärdiga, och i det ingår att behandla människor likvärdigt. Tyvärr har vi haft exempel där föreningar haft samarbeten med antisemiter, vilket vi socialdemokrater driver på för skarpare rutiner emot.
– Vi har problem i våra verksamheter och på våra arbetsplatser. Rasism måste synliggöras, erkännas och tas på allvar. Genom att implementera planen i alla våra verksamheter och noga följa upp tror jag att Göteborg har möjlighet att på djupet få bukt med rasism.
– Vi måste fortsätta med stöd till organisationer som arbetar mot rasism och till olika minoriteters högtidsdagar och festivaler. På sikt är det viktigaste att motverka de ökande ekonomiska klyftorna och de olika livsvillkor som är en följd av dem.
– Manifestationer är inte den viktigaste lösningen. Vi måste varje dag och i alla situationer verka för integration och allas delaktighet i samhället. Skolan är viktig i det förebyggande arbetet, men alla verksamheter har ett viktigt uppdrag i att göra allt de kan för att motverka rasism.
– Vi måste bekämpa rasismen och arbeta aktivt på alla plan. För att lyckas behövs engagerade politiker som arbetar över partigränserna för att gemensamt ta krafttag mot den utveckling av rasism som vi ser i samhället.
– Vad staden skulle göra är naturligtvis att förlägga Pride ute där det behövs som mest, i våra utsatta områden. Staden ska vara glasklar, svensk lagstiftning gäller här. Punkt. Staden behöver egentligen inte fler 500 sidiga dokument med fina ord. Tillämpa svensk lag, den gäller för alla oavsett om du är lång eller kort, man eller kvinna, etnisk svensk eller nyanländ eller vem du älskar. Punkt!
– En viktig del tycker jag är att koppla ihop rasism i trygghetsfrågan. Enligt den plan mot rasism som staden tog fram visar att en majoritet av brotten med hatbrottsmotiv är av rasistisk karaktär och sker i det offentliga rummet. Rasism som otrygghetsfaktor har tyvärr inte fångats upp i stadsdelarnas trygghetsarbete. Här behöver staden stärka sitt arbete, inte minst vad gäller den antisemitism som många judar i Göteborg vittnar om.
– Som politiker är vi skyldiga att tala klarspråk om rasismen, men till skillnad från ideella föreningar har vi också folkets mandat att göra mycket konkret för att motverka rasism i vardagen. Jag tror stenhårt på utbildning och nolltolerans. Det kan ske genom toleransprojekt, kartläggningar, föräldradialoger, utbyten, skärpta rutiner, vad som helst – för Socialdemokraterna finns det ingen tvekan om att vi ska göra allt som krävs för att rasismen aldrig ska få en centimeters utrymme.
Ersättare och kommunalråd
– Jag tror att det viktigaste är hur staden arbetar mot rasism i praktiken. Att till exempel arbeta vidare med hur rekryteringsprocesser kan förbättras och hur man arbetar mot rasism på våra arbetsplatser. Man skulle även kunna ha utdelning av diplom eller liknande till någon som gjort mycket för att motverka rasism.
– West pride är ett exempel på kommunens delaktighet och samarbete med civilsamhället och finns det intresse så kanske det kan göras något liknande för att ex väcka ökad uppmärksamhet för de konsekvenser rasism medför. Nätverket ”Västsverige mot rasism” som Göteborg är med i ordnar ex utbildningsdagar om rasism. Men förutom uppmärksamhet, ökad debatt och medvetenhet måste kampen mot rasism också bestå av politik som förändrar människors vardag. Kampen för ekonomisk jämlikhet är också en kamp mot rasism
– Utifrån mitt ansvarsområde – skolan – behöver man börja i ett väldigt tidigt. Tyvärr förekommer rasism även bland yngre skolbarn och det gäller att markera total nolltolerans mot alla uttryck för rasism och stå på den drabbades sida. Barn bär inte på hat och hittar inte på rasism, de tar intryck från vuxenvärlden. Det helt avgörande att det finns vuxna som visar att rasism är fel. Det är så fruktansvärt hemskt att människor får utstå hat bara på basis av vem de är. Det tänker jag göra allt jag kan för att ändra på.
– Det allra viktigaste sättet att motverka rasism är att arbeta för ett öppet samhälle där varje människa bemöts som en unik person, i grunden handlar det om alla människors lika värde och ett samhälle fritt från diskriminering.
– Jag ser risker med att arbetssätt, som ofta bygger på identitetspolitiska antaganden, kan bli kontraproduktiva och förstärka känslan av ”vi och dom”. Kampretorik riskerar att skapa klyftor och konflikt oavsett om det handlar om klass, kön, etnicitet eller annan gruppindelning.
– För att kunna motverka rasism behöver man först konstatera att rasism finns i olika former mellan olika grupper. Att föra en diskussion om olika kulturer eller religioner, eller samhällets förmåga kring flyktingmottagande och integration, betraktas ofta per definition som rasism. Om rasism ska kunna motverkas behöver dylika diskussioner kunna föras utan svartmålning. Om staden etablerar ett balanserat synsätt på rasism och välkomnar öppna samtal så skulle det i sig innebära ett stort bidrag till kampen mot rasism.
