De blir förföljda på gatan, kartlagda, uthängda på nätet, utsatta för hackerattacker, gripna av polisen, stämda – och kidnappade. Kina jagar sina måltavlor med alla tillgängliga medel. Det handlar om människorättsaktivister, men också om åklagare, politiker och forskare.
Kinas måltavlor är inte säkra någonstans. De punktmarkeras av kinesisk polis och säkerhetstjänst, också utomlands. I en stor internationell granskning har 105 personer med bakgrund i landet vittnat om hur de blir trakasserade för att de ses som ett hot mot Kommunistpartiet.
– Nu är vi en grupp som blir större och större, av dissidenter eller meningsmotståndare som lever under en känsla av att det finns ett intresse av att kartlägga oss, säger Angela Gui – en av de mest kända måltavlorna i Sverige, sedan hennes pappa Gui Minhai blev kidnappad av den kinesiska regimen.
Granskningen i korthet: Kinas måltavlor
•Kinas måltavlor är alla som ses som ett hot mot Kommunistpartiets makt: Bland annat människorättsaktivister, religiösa och personer från olika minoritetsgrupper som vill ha ökat självbestämmande: tibetaner, uigurer, Hongkong-bor. De punktmarkeras av polis och säkerhetstjänst.
• Granskningen avslöjar omfattningen och metoderna som den kinesiska regimen använder för att jaga sina kritiker. Många av de drabbade vågar inte prata själva men över hundra personer vittnar nu om sina erfarenheter.
• En av dem är Liu Dongling. Hon är en kinesisk regimkritiker som flytt från Kina och sökt asyl i Danmark, men fått avslag och nu befinner sig i Sverige med sin tonårige son.
• Hon har utsatts för omfattande trakasserier från kinesiska myndigheter, som försöker tysta och fånga henne, även utomlands.
• Den internationella granskningen #ChinaTargets leds avInternational Consortium of Investigative Journalists, ICIJ, ett internationellt journalistnätverk som ligger bakom flera av vår tids största avslöjanden, till exempel Panama Papers.
• Vi har gått igenom en mängd dokument inifrån den kinesiska polisen som delats med ICIJ av Adrian Zenz, chef för Kinastudier vid stiftelsen Victims of Communism. Vi har också tagit del av omfattande korrespondens mellan Kinas delegation och FN, som delats med ICIJ av visselblåsaren Emma Reilly, som tidigare jobbade för FN med mänskliga rättigheter.Utöver det har vi också tagit del av dokument från en avhoppad kinesisk polisagent, som går under namnet Eric och som ursprungligen delat dokumenten med australiska ABC.
• I granskningen ingår förutom ICIJ och GP ytterligare 41 medier i 30 länder. Bland andra danska Politiken, Radio France, tyska Paper Trail Media, Washington Post, The Guardian, Le Monde och Australiens public service-bolag ABC. Här är hela listan.
Angela Guis analys är att Kinas arbetssätt för att tysta kritiker delvis skiljer sig från hur andra auktoritära stater jobbar. Exempelvis Ryssland har en mer aggressiv och våldsam metod.
– Jag har pratat med andra människor som också misstänker att de blivit utsatta. Oftast är det så att man inte känner sig riktigt säker på vad det är som har hänt. Och man kan få känslan av att det kanske är poängen, att det finns någonting att vinna på att vi som blir utsatta inte riktigt vet.
Det går inte alltid att veta. Vem är offer och vem är förövare?
De flesta vågar inte polisanmäla
Osäkerheten spär på en misstänksamhet mot andra personer med kinesisk bakgrund, som Angela ogillar. Den grundar sig i att kinesisk lag ger underrättelsetjänsterna rätt att kräva av sina medborgare att inhämta information.
Men också i att den som har familj i landet kan utsättas för påtryckningar.
– Med mina kinesiska kompisar är det nästan som att jag inte vill smitta dem med de problem som jag behöver hantera, säger hon.
Och hon är inte ensam.
• Hälften av de intervjuade i granskningen, 52 personer, berättar att deras släktingar i Kina blivit förhörda eller utsatta för andra påtryckningar av polis och säkerhetstjänst.
• Ännu fler, 60 personer, berättar att de misstänker att de blivit förföljda på gatan eller övervakade på annat sätt.
• 19 har blivit utsatta för hackningsförsök eller fått misstänkta mejl.
• 22 berättar att de blivit fysiskt angripna, eller hotade.
• Men de allra flesta, 68, har gemensamt att de inte har polisanmält händelserna, eftersom de varit rädda för kinesiska hämndaktioner – eller för att de inte trott att myndigheter i länderna där de bor kunnat göra något. När det gjorts polisanmälningar har ärendena ofta lagts ner i brist på bevis.
Så svarar kinesiska ambassaden i Sverige
”Vi motsätter oss bestämt vissa mediers försök att fabricera berättelsen om Kinas så kallade ’transnationella förtryck’ och använda det för att förtala, baktala och smutskasta Kina. Vi uppmanar er att förkasta Kalla krigets mentalitet och ideologiska fördomar, sluta med politisk manipulation och ryktesspridning, och göra fler saker som bidrar till att främja den ömsesidiga förståelsen mellan det kinesiska och svenska folket och bilda en korrekt uppfattning om varandra, snarare än motsatsen”.
Offren bryter tystnaden
Utöver personerna som har berättat i intervjuer har vi identifierat andra offer, genom rättsfall och rapporter. Vi har kartlagt fall där Kina använder rättsväsendet, och Interpol, för att försöka få våra myndigheter att straffa – eller utlämna – regimkritiker. Och hur de infiltrerar FN genom att skapa ”icke-statliga” organisationer, som i själva verket har nära band till Kommunistpartiet.
Dessutom har vi intervjuat en rad personer som inte har kinesisk bakgrund – men ändå har blivit måltavlor. Bland annat berättar en av Sveriges mest profilerade åklagare om hur han blev förföljd av diplomatbilar.
Men offren är inte bara anonyma siffror. De är människor av kött och blod – som i vissa fall har fått sina liv förstörda. Här är några av dem.
Tobias Andersson Åkerblom är grävande reporter på Göteborgs-Posten. Han talar kinesiska och granskar ofta Kinas inflytande i Sverige. Har skrivit två böcker och bland annat belönats med Guldspaden.
