Att "knäcka gängen", som statsminister Stefan Löfven ofta talar om, har i det närmsta blivit en tävling i politiska utspel. Alla partier, oavsett färg, är överens om att gängkriminaliteten är en av Sveriges allvarligaste utmaningar.
LÄS MER:Närmare 900 kopplas till kriminella gäng i Göteborg
LÄS MER:14 polischefer: Hårdare straff löser inte gängproblemen
Det råder också sällsynt stor enighet kring stora satsningar på polis och rättsväsende. Men på socialtjänsten i Angered, som arbetar med gängkriminella som vill lämna, uppfattar man att avhopparverksamhet och liknande insatser ofta hamnar i skymundan.
– Vi behöver huvuden och händer, men också resurser, säger Bettan Byvald, som jobbar med avhoppare i stadsdelen.
Kollegan Andreas Wetterberg tar vid:
– Det är intressant att polisen själva hela tiden upprepar att gängkriminaliteten är ett samhällsproblem som de i grunden inte kan lösa – ändå utgår alla politiska beslut från just det. Antingen får man bestämma sig för att det här enbart är polisens problem – då får vi backa – eller så får vi dela på resurserna.
Gängkriminell kan kosta samhället 23 miljoner
Andreas Wetterberg jobbar mycket uppsökande, bland annat på fängelser, mot kriminella i Angered. Han tycker också att det behövs fler poliser.
– Men det löser bara symptomen, vi måste också jobba mot grundproblemet. Polisen kan inte låsa in alla för alltid, personer kommer ut. De blir förebilder på torget, många far illa, och det här är ingen ”gratisgrupp”. Om vi inte jobbar med dem så utgör de en stor samhällskostnad lik förbannat – bara att den blir högre i slutändan.
LÄS MER:Gäng-Göteborg i dag: Åtta platser – flera bubblande konflikter
LÄS MER:"Oroväckande att det mest handlar om hårdare tag"
Det påståendet får starkt stöd i rapporten "Vänd dem inte ryggen – en socioekonomisk analys av destruktiva subkulturer". Enligt författarna, nationalekonomen Ingvar Nilsson och beteendevetaren Eva Lundmark, så kostar en gängmedlem samhället 23 miljoner kronor, förutsatt att den är aktiv i 15 år.
Det kan sättas i relation till de allra svåraste fallen inom avhopparverksamheten i Angered, som kostar socialtjänsten en dryg miljon. Det handlar om ytterst få ärenden där den kriminelle behöver flyttas till annan ort med skyddade uppgifter och en rad andra åtgärder.
– Den långsiktiga kostnaden, om vi inte bryter kriminaliteten, är så oerhört mycket högre. Våra insatser behöver inte vara jättedyra, men de måste prioriteras, säger Andreas Wetterberg.
Ekonomin i bott: "Vi måste ha råd"
Det är just i prioriteringen som den stora oron ligger. Kriminella som vill lämna är inte en målgrupp som ingår i socialtjänstens kärnverksamhet. När stadens ekonomi är ansträngd till bristningsgränsen, liksom stadsdelarnas, är man rädd för att just avhopparverksamhet och förebyggande åtgärder ligger i riskzonen.
– Som stadsdelens ekonomi ser ut så tror jag att det kommer att bli svårare och svårare att arbeta med det här. Den här verksamheten vägs mot andra grupper som vi enligt socialtjänstlagen måste prioritera, säger Bettan Byvald.
LÄS MER:Rädsla för nytt våld när Hisingen skär ner
LÄS MER:Erik Nord: "Lugnt nu, men det kan smälla när som helst"
I nuläget kan socialtjänsten i Angered inte ens åka till andra städer för att utbyta erfarenheter kring hur man bäst jobbar med frågan.
– Vi har resestopp och får inte åka någonstans, säger Bettan Byvald.
Att lägga en miljon kronor på en gängkriminell som vill lämna blir i den kontexten kanske inte helt självklart.
– Men vi måste ha råd, alternativet kostar mycket mer. Det är också ett väldigt slöseri med resurser om staten ska betala för uppehälle i fängelset i fem år, sen ska de raka vägen tillbaka i kriminalitet, säger Bettan Byvald.
Stor skillnad mellan stadsdelarna
En annan problematisk aspekt är att arbetet med avhoppare ser väldigt olika ut i stadsdelarna. Angered får förfrågningar om hjälp från både kommuner, stadsdelar och kriminella från andra områden. De kan dock inte ta hand om andra socialtjänsters ärenden.
Att bristen på likvärdighet är ett stort bekymmer har både regeringen och Göteborgs stad identifierat. I regeringens åtgärdsprogram mot gängkriminalitet handlar en av punkterna om att skapa ett nationellt avhopparprogram "med syfte att samordna, förstärka och utveckla de avhopparverksamheter som idag bedrivs enskilt av kommunerna."
I Göteborg utreds förutsättningarna för "en samlad enhet eller avdelning inom socialtjänsten för Göteborgs stads individarbete med avhoppare".
– Som kriminell har man idag olika förutsättningar beroende på var man finns – i Göteborgs stad ska det inte se ut så, säger Catharina Lindstedt.
Hon är planeringsledare på Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet, som arbetar med en del svårare avhopparärenden.
Varför ser det då ut så?
– Den korta förklaringen är att vi har olika stadsdelar som idag arbetar på det sätt de själva väljer.
Det kan dock komma att ändras, då det pågår utredningar kring att skrota Göteborgs system med tio självbestämmande stadsdelar. Utredningen kring en central avhopparverksamhet ligger steget bakom den utredningen, eftersom slutsatserna i den första kraftigt påverkar hur en sådan verksamhet skulle kunna se ut.
Socialtjänstens oro: Fler skjutningar
I Angered finns dock en farhåga för att en central avhopparverksamhet i slutändan blir kontraproduktiv. De menar att närhet och god lokalkännedom om både kriminella miljöer och personer är helt avgörande.
– Det riskerar att bli ett nålsöga där många av individerna vi arbetar med aldrig kvalar in. Många av dem kommer dessutom in som ett vanligt socialtjänstärende för att de behöver bostad, försörjningsstöd eller har problem med missbruk. De kommer aldrig att fångas upp av en sådan verksamhet, säger Andreas Wettergren.
Catharina Lindstedt vill dock tona ned den oron.
– Man ska utreda förutsättningarna för en sådan enhet, men den kommer inte skapas om man ser att det skulle innebära en högre tröskel för avhoppare att söka hjälp, säger hon.
Medan utredningar pågår växer nästa generation gängkriminella upp i Göteborgs förorter. Om man inte satsar hårt på de aktiva som faktiskt går att rädda är risken stor för att den skaran växer, menar Bettan Byvald.
– Det handlar om nojiga, stressade och traumatiserade personer som ofta vill hämnas. Allmänheten riskerar att drabbas av fler skjutningar, säger hon.
Fakta: Så ser det ut – och här kan du få hjälp
Det är upp till respektive socialtjänst hur, och i vilken utsträckning, man arbetar med personer som vill lämna kriminalitet. Utöver socialtjänsterna så finns Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet, som i regel arbetar med svårare avhopparärenden.
De har under perioden 2017-2019 hanterat ett 70-tal "särskilda kontakter", vilket lett till cirka 25 insatser av olika slag.
I Angered har man hittills under 2019 arbetat med 44 personer, varav ett fåtal vill lämna våldsbejakande extremism. Under förra året handlade det om 39 personer, vilket är klart fler än övriga socialtjänster enligt de underlag GP tagit del av.
Vill du lämna en kriminell livsstil så kan du alltid kontakta socialtjänsten där du bor. Du kan också ringa Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet på telefonnummer 020-50 80 80. Du behöver inte erkänna brott för att få hjälp.
Källa: Göteborgs stad
