GP nådde på fredagen Maria Sveland, så här svarar hon via mejl:
Varför skrev ni boken Happy Happy?
-Vi tyckte att bilden av skilsmässa hittintills varit så entydigt svart och att det fanns en väldigt tydlig uppdelning av äktenskap som lycka och skilsmässa som misslyckande. Vi tyckte att det behövdes en mer nyanserad bild av skilsmässa där man också vågar prata om glädjen, styrkan och frihetskänslan som också kan komma ur en skilsmässa. Känslor som existerar sida vid sida med sorgen och rädslan.
- En skilsmässa är ett stort beslut som innebär en rad motstridiga känslor, skildringarna av sorgen och smärtan av en skilsmässa finns redan, däremot har vi förstått att det är tabu att även nämna glädjen.
- Syftet med boken är att stärka alla de som skilt sig och att få alla de som kanske funderar på skilsmässa att bli inspirerade. Att visa att det finns hopp och att det går att komma ut på andra sidan och faktiskt må väldigt bra.
Ni för tesen "lyckliga föräldrar ger lyckliga barn". Vad händer om man vänder på perspektivet och istället tänker att "om barnen mår bra så mår föräldrarna bra"?
-Nej, vi för inte tesen "lyckliga föräldrar ger lyckliga barn" –det är en ledarskribent (Hanne Kjöller) och en krönikör för Aftonbladet (Sanna Lundell) som påstått att det är vår tes. Vi skulle aldrig drömma om att komma med ett sådant förenklat påstående. Självklart är det inte så enkelt som att dina barn blir glada bara du själv är glad -och lika förenklat och dumt är det givetvis att vända på perspektivet och säga att om barnen mår bra så mår föräldrarna bra.
- Om man läser vår bok blir det väldigt tydligt att den handlar om styrkan och glädjen som kan uppstå när du vågar vara sann mot dig själv och genomför en skilsmässa trots att du vet att det är ett beslut som drabbar barnen.
Varför är det bara kvinnor som skriver i boken?
-Enligt alla vetenskapliga undersökningar mår kvinnor bättre efter en separation/skilsmässa än män och eftersom syftet med vår bok var att beskriva lyckliga skilsmässor så valde vi bort männen.
Tror du att debatten sett annorlunda ut om boken hade skrivits av män?
-Ja det tror jag. Utifrån debatten kan man se att trots att vi lever 2011 så är det uppenbarligen extremt provocerande om en kvinna pratar om att hon efter skilsmässan fått oceaner av tid över, eller ännu mer tabu: om en kvinna pratar om att hon efter skilsmässan fick ett roligare sexliv. Trots att det idag är möjligt i vårt samhälle att skilja sig är det tydligt att vi fortfarande släpar runt på ett ganska unket bagage när det gäller skilsmässa och inte minst moderskap-faderskap. Det har blivit tydligt i debatten som förts kring vår bok. Om en massa män skrivit samma slags bok hade de förmodligen mötts med mycket mer god vilja, förståelse och beröm.
Vad tycker du om den debatt som blossat upp kring er bok?
-Otroligt intressant och bra på så sätt att den visar att vi hade rätt i vår tes att detta var tabu att prata om –och således behövs pratas och debatteras. Men sorglig på så sätt att den visar att vi inte kommit längre. Stundtals har det låtit som om vissa på allvar menar att det är ett bättre alternativ att hålla ihop i olyckliga relationer än att skiljas, med hänvisning till barnen. Det känns ju som ett oerhört förlegat 1800-talsperspektiv som jag ärligt talat trodde vi hade kommit förbi...
- Men att döma av alla de hundratals mail från kvinnor och män som kommit in sista veckan där de tackat oss för att vi skrivit den här boken så kan vi se att det finns ett stort behov av att komma bort från skuldbeläggandet som kommer som ett brev på posten när du skiljer dig eller separerar. Det är en befrielse vi gärna vill bidra till med vår bok.
