Vi träffas i hörnrummet en våning upp vid Gustaf Adolfs torg, varifrån Göran Johansson härskade nästan oemotsagd i 16 år.
Anneli Hulthén ser förvånansvärt avspänd ut, med tanke på den bredsida kommunstyrelsens tidigare ordförande avlossade i söndagens GP.
–Har Göran och jag en konflikt så får vi lösa den själva och inte via media, säger hon.
Men när Göran sätter betyg på dig, hur känns det då?
–Den här branschen handlar inte så mycket om känslor på det sättet. Man får ta den kritik som riktas mot en.
Så kritiken bara rinner av dig?
–Det gör den inte. Men å andra sidan tycker jag det är ett fall framåt om vi vågar rikta kritik även mot de högsta ledarna i staden. Det tyder ju på en ganska stor öppenhet.
Och så har det inte varit tidigare?
–Det var du som sa det.
Hur tror du att den här konflikten påverkar stämningen i partiet och opinionen?
–Partiet känner både mig och Göran väl, så jag tror inte det tas som en partikonflikt. Men många tycker nog att det är obehagligt att folk bråkar med varandra, det tror jag inte folk gillar.
När hade du senast ett seriöst ett seriöst samtal med Göran?
–Jag försökte nå honom inför diskussionen om Lisebergs julfest. Jag skickade ett SMS för att höra vad det var som hade hänt och vad de har för policy. Jag fick inget svar.
Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att se detta som ett tjuvnyp tillbaka. Göran Johansson är sedan många år ordförande i Lisebergs styrelse, vilken i december fick kritik för att först ha beslutat om måttfullhet i representationen för att därefter äta och dricka julmiddag för närmare 40000 kronor.
Tänker du nu kontakta Göran för att klara ut er konflikt?
–Det får jag fundera på.
Risken är väl annars att den ligger kvar som en böld.
–Men det finns ju massor med folk och massor av bölder, andra människor som säkert också skulle vilja ha samtal om de känner att de blivit illa behandlade eller inte kommit till tals.
Men Göran Johansson är väl en väldigt speciell person även för dig?
–Jo, men jag måste också förhålla mig till det som har varit förut och det ledarskap jag ska försöka utöva i dag. Det tål att grunna på hur jag ska göra.
I intervjuer som GP:s reportrar gjort med andra politiker och med tjänstemän framskymtar ibland längtan efter en stark och tydlig ledare.
–Man kan nog uppfatta ledarskapet som otydligare i dag, medger Anneli. Förut var det väldigt tydligt, förknippades med en enda person, Göran Johansson.
Författaren Christer Isaksson, kännare av socialdemokratin, uppmanade i gårdagens GP Anneli Hulthén att sätta ned foten, ta kommandot och visa vem som bestämmer i Göteborg. Men det tänker hon inte göra.
–Om jag plötsligt blev auktoritär tror jag inte folk skulle känna igen mig, jag är inte sådan. Därmed inte sagt att jag är något vilset rö i vassen som inte vet vad jag vill. Men vi är ett lag, vi ska kunna samarbeta och lita på varandra.
I Annelis lag ingår även samarbetspartierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och ibland även de övriga.
–Vi är inte längre det stora starka 50-procentspartiet som kan bestämma helt och hållet själva. Och allt är inte rött eller blått, det finns en skala däremellan.
Göteborgsandan, hur definierar du den?
–Varje generation måste lära sig att umgås på sådant sätt att man inte blir för nära, för tajt. Så det inte uppstår misstankar om att här är något lurt på gång eller här är en stängd dörr, alternativt att man blir förledd att gå över gränser.
En svår balansgång.
–Göteborg är inte en så stor stad att vi blir anonyma inför varandra. Det räcker att gå ut på torget eller sätta sig på spårvagnen eller på kafé så träffar du folk hela tiden. Och det måste du kunna göra, men det gäller att ha i både ryggmärg och mage att det sker på ett sätt som inte kan missuppfattas eller att man själv beter sig på ett sätt som kan gå fel.
Göran Johansson sa att när man får makt så tystnar omgivningen, folk vågar inte framföra kritik.
–Säkert finns det sådant. Men du kan inte vara någon diva om du har cykelbyxor och rosa cykel. Det är mitt sätt att kommunicera till göteborgarna att jag är tämligen ofarlig, det går att prata med mig. Har man makt måste man vara försiktig med den. Det är lite av Bamse över den – är man stark så måste man vara snäll.
Och Anneli är stark och snäll?
–Jag är i alla fall stark och snäll mot små barn och djur.
Hur har omgivningen reagerat på bråket?
–Det skapar oro. Jag har ju familj, barn, släktingar och bekanta som inte uppskattar när det blir så här. Det är väl de som tar det hårdast. Det är priset för uppdraget, kan man säga.
Är priset för högt?
–Det är sådant jag funderar på emellanåt, om det är för högt eller inte. Framför allt när man har tonårsbarn så blir det ju så att man funderar.
Men vi ska väl inte ha en rubrik att Anneli Hulthén tänker avgå?
–I så fall meddelar jag det först. Och innan dess tar ett samtal om saken med mina döttrar.
